Varför ser ingen mig som den person jag är?

Några saker som har dykt upp till och från den senaste tiden är hur vissa personer ser mig till person, en person med sjukdomar som blockar det mesta. För att förklara mera hur jag menar är det att jag upplever hur jag blir bemött som: "hon med flimmrena och inte kan tas på allvar". Vilket är en jobbig upplevelse ibland.
Fine jag har absolut inga problem med att prata om det men att höra det på ett negativt sett via andra personer istället för de som uttrycker det själva.  
 
"Lita inte om att hon kan komma, tänkt på att ha hennes plats öppen" är en slags mening som jag fått höra av en annan person och inte av personen som sagt det från början. Det gör mig både ledsen och nervärderad. I detta sammanhang hade det med att göra att jag skulle ställa upp som funktionär på en rallycross tävling.
Tydligen hade detta sagts några veckor innan tävlingen och när dagen väl var där och jag var på plats och fick höra detta av en person gjorde mig enormt ledsen. Speciellt sedan när jag fick reda på att personen som hade sagt detta dessutom stog bredvid mig när jag fick reda på det. En tår rann ner för kinden efter det. 
 
Jag kan ju verkligen inte säga, aha nu vet jag när mitt flimmer startar till exakt dag och tidpunkt, om det hade varit så väl så har jag verkligen kunnat ta vara på mina veckoplaneringar på ett helt annat sätt. Men så fungerar det inte alls, oftast kommer episoderna när jag minst anar och är ledig.
 
Jobba som sjuksköterska och sedan behöver komma in som patient på sin egenartbetplast är inte direkt roligt, önskar verkligen att jag skulle slippa det. varkenroligt för mina kollegorna som helt plötsligt får ta hand om mig istället för att arbeta ihop med mig. Själv är det inte roligt att behöva söka vård på sin egen arbetsplats. Tyvärr har jag inte många val, tråkigaste är om flimmret kommer en dag som jag ska jobba, blir tvingad att söka vård som patienten istället är en jobbig känsla, veta att kollegorna blir helt plötslig en person kort i arbetsgruppen. 
 
En variant som jag stötte på under helgen som var att jag åter igen åkte på ett flimmer som vägrade ge med sig inom den första närmsta timmarna. Hade ingen klar debut på flimmret denna tiden utan den hade började någon gång under natten, detta ledde till att ingen elkonventering kunde ske, utan istället fokusera på att dämpa rytmen och bli återinsatt på blodförtunnande igen. I detta sammanhang så samåkte jag med en kollega. Stannade kvar och jobbade med de som jag kunde göra för att underlätta för mina kollegor. Passet löpte mot sitt slut och jag kunde åka hem med kollegan som körde den dagen. Några dagar senare när jag besöker jobbet så får man en liten tillsägelse av en person på jobbet, Varför åkte du inte bara hem?
Personen fick detta svaret tillbaka: "Jo absolut hade jag gjort det men min bil stod hemma hos min kollega, skulle jag lämna arbete så hade jag då valt att gå hem för en taxi på 1000kr har jag inte råd med i nuläget. Ville inte heller lämna mina kollegor vind förvåg utan valde istället att vara kvar och hjälpa till med saker som jag
abslut visste att jag kan göra utan problem då de helt plötslig blev en person kort och ingen annan kollega kunde komma in tidigare och hjälpa till". Fick lite halvsur min  innan personen lämnade och gick. Jag gjorde mitt bästa utifrån situationen som var.
 
Hade jag själv önskat så hade jag verkligen inte vilja råka ut på att få förmaksflimmer i min ålder. Men nu kan jag inte direkt göra något åt vad kroppen gör speciellt när jag inte kan finna en orsak till varför flimmerepisoderna kommer. Det blir istället att göra det bästa av situationen och försöka se positivt i det hela men inte lätt när 
bromsklossar av olika slag flyger rakt in och knockar en ibland. Gör inte min situation lättare direkt, känslan att att vara otillräcklig, inte veta hur det ska kunna läsas då ablationerna direkt inte har hjälp fulländat. Rädslan att att vara 26 år i dag och se hel framtid med medicinering som kanske inte funkar i slutändan, räsdla över hur flimmrena i ännu längra sikt kan utveckla sig till följsjukdomar som kan påverka min vardag ännu mera, inte kunna jobbar kvar med det som jag älskar? inte minste kommer jag ens kunna ta vara på dagens utbildning som jag pluggar och få ta vara av det yrket som jag verkligen längtat efter. 
 
Med allt detta, jag är skraj över framtiden, vem är inte det. att inte veta, inte få någon information över när nästa läkarbesök är för det, hur svaren framvisar eller hur planerna för vidare undersökning är. Även om jag har denna rädsla så visar jag inte den, jag lever livet i nuet och varför haka på en mera bara för att jag har en sjukdom som jag inte vet när den kan framkomma och dess utom bli sedd som sjukdomen och inte personen som är i grunden. 

Första godkända betyget igår :D

Igår fick jag mitt första godkända betyg på specialist utbildningen, den blev på reflektionsseminariet som var igår om Vårdrum inom ambulansjukvården, etiska dilemman samt om orghanisatorisk vårdrum. Snacka om vilka diskussioner som blev, dock märktes det klart och tydligt att alla i min grupp utom jag jobbar redan i ambulansen, vilket gjorde det svårt att flika in ibland. Måste ändå säga att jag lyckades bra med det. 
 
Idag blir det att åka in tidigare till jobbet, handla lite mat för dagen i samma veva och försöka sitta en stund med skolarbetet innan jobbpasset 14-00 startar. Speciellt nu när jag haft otroligt svårt de sista dagarna att verklien sätta mig ner med arbetet här hemma. Vet att då är det bäst att byta miljö samt att de kan hjälpa mig att komma in i skrivandet igen. Passade på och fråga igår hur läraren önskade ha arbetet utstaplat och fick mer information vilket gör dte nu även lättare att fortsätta med det. 

2 av 3 uppgifter klara

Har sutit med skolarbete hela dagen, segt men lika bra att få saker gjort. Har nu skickat in 2 skriftliga uppgifter av 3. Alltid skönt när man avslutar sådana uppgifter. Nu blir det att försöka på mugg att fokusera på en vetenskaplig artikel till reflektionsseminariet nästa måndag. 
 
Lovade er i veckan som var att lägga upp en bild på min frisyr och hjärtat som jag fick av frisören med. Bilden fotades under lördagen.
 

Helgen är avklarad.

Fredagen blev en dag med förläsningar på skolan mellan 9-13. Sedan direkt vidare till Kungsbacka och lite träning på gymmet. Väl hemma så blev det att städa köket samt plugga lite innan avkoppling i soffan ihop med min far som kom hem till mig. 
 
Lördagen blev det tidig uppstigning och dra på mig rescue kläderna. Lite pluggsaker och min ipad fick åka med ner till Falkenbergs Motorbana. Blev att ställa upp i ena ambulansen under helgen Classic tävling som var. Gamla racingbilar som skulle tävla årets sista tävling på motorbanan. Under lördagen så hände alla smällar framför vår postering. Blev att gå över banan och hjälpa till i den sista smällen som blev, blev losstagning av förare. 
Dock hade vi inte heller någon direkt tur med fädret, duggade, spöregnade eller en minimal glimt av solen var det som dagens väder bestod av. Blev även lite studier i mellan varven.
 
Söndagen var det påt igen, en betydligt lugnare dag i solskenets tecken. Lyckades till och med få lite solbränna under denna dagen. Dagen har flytit fram smärtfritt och fick chansen att plugga under tiden. Sedan small det till mitt framför posteringen i näst sista racet. Det var motorras som skedde, vilket blev att gå ut och hjälpa till att sanera en bra bit asfalt med motorolja. Sista racet kom till slut igång och flöt smärtfritt fram. Efter tävlingen blev det att plocka ut handskar och dylika ting från ambulanserna medan två andra städade i sjukstugan. 
 
Söndags kvällen väl hemma var jag helt slut, någon längre uppesittar stund blev det inte, stupade i säng vid 21 tiden, lika bra var nog de för första praktikpasset på ambulansen började vid 07:00 på måndagen. 

Seg skoldag.

Veckan har allt varit fullspeckad med både jobb, studier och träning samt en tur upp till min mor på Tjörn där till. 
Under gårdagen snaggade jag till min frisyr igen. Alltid skönt att kunna sitta och snacka med frisören som är så underbar. Ger henne fria tyglar till min frisyr jag har i dagens läge och blir alltid nöjd med resultatet. Fick till och med ett hjärta på höger sida av huvudet där jag har klippt ner håren till 4 mm. Får lägga upp en bild någon dag så att ni får se. 
 
För övrig så har jag idag suttit på en intressant föreläsning av ortopediska skador, dock kunde de absolut valt en bättre föreläsare för han drog ner det intressanta ämnet så det inte blev intressant längre. Han gick fram och tillbaka och pratade, ingen direkt ögonkontakt med oss studenter över huvudtaget. Språket gjorde väl lite problematiskt med tyvärr. Istället för att vara aktiv och intresserad så var jag påväg att somna av det istället. 
 
På vägen hem från skolan blev det en tur till gymmat för axel och benträning. Alltid gött att åka dit och glömma allt annat och få reflektera klart på saker som behövs och känna att jag är i nuet och fokuserar på min egna kropp. 
 
Väl vid min ankomst hem så hade pappa varit hemma en stund, han stod och städade i garaget så jag gick in och städade köket som jag tänkt göra så fort jag kom hem från skolan och gymmet. Fick även värma på ärtsoppa med korv i micron som han hade tillagat efter hans ankomst hem. Har även hunnit plugga liten stund och nu blir det att slå mig ner i soffan ihop med pappa och kolla på Doobidoo. 

Folkracetävling.

Var så där taggad till dagens tävling på Annebergsbanan i Varberg med folkracebilen, mycket berodde på det otroligt gråmulna väder med regn som inledde dagen. Bilen gick snabbt igenom besiktningen på morgonen. I väntan på förarsammanträdet blev den promenad runt banan ihop med en klubbkamrat i hällregn. 
 
Lagom till förarsammanträdet så blev det upphåll, vilker var skönt i det läget. Få då även startlistan och han jag delade bilen med skulle ut i heat 2 och jag i heat 9. Han körde och vann sitt heat, tänbrytarhuvet small till direkt efter målgången och han fick knuffas in till depån. Snabb byte och lagning medan jag satte mig i bolen och ställde in bältet. Lagom till att blivit klar med allt så var det min tur att köra mot startplattan men då ville bilen inte starta istället. Fick bli igång knuffad för att komma till startplattan. Bilen kom iallafall igång vilket var skönt. 
 
Fick startspår 6 vilket var startspåret som var placerat närmast publiken, hade jag fått startspår 1 eller 2 så hade jag valt att gå in på alternativet om jag fick en dålig start. Den tanken fick jag glömma nu, fokusen låg istället på att få en kanon start och komma iväg kvickt från startplattan. 
 
Väl på plats på startplattan så fick jag invänta personen som går med Ready To Race skylten och gjorde tummen upp till honom. Varvade upp bilen lite och inväntade att rödljuset skulle slockna. Hade snabb reaktion och bilen svarade kanonfint och jag tog ledningen vid starten. Känner ner mot först kurvan hur någon knuffar mig på vänster ban så jag får sladd, häver sladden bra och får då åter en knuff i höger bak istället. Efter att åter ha häft den sladden så ligger jag nu jämnsides med klubbkamraten runt hela nedersta svängen på banan. Hon får tillslut backa av för att inta vända mig men jag hann inte att reagera och tappade styrningen och for med nosen rakt i ni räcket. Blev ståendes pga att framhjulen bara spann och jag fick inte in backen ordentligt. Slutade med att jag fick åka hjullastare in med bilen till depån. 
 
Väl inne så lyfte vi av motorhuven för att kika över motorn och inser att det är någor fel med vevaxel eller vevaxelbultarna. Ihop med det blev det att istället och gå och avanmäla sig då det var slutkört för oss båda. 
Avslutade resten av tävlingen i publiken och hejade fram klubbkamrater och alla de andra personerna som jag känner. 
 
Foto ifrån att vi står och inväntar förarsammanträdet i depån.

Snart lördag och tävling

Inte långt kvar till lördag nu. Under gårdagen fick jag startbekräftelsen på mailen inför lördagens tävling i Varberg. Fick start nr 69 och han jag delar bil med fick startnr 30. Ska under morgondagen ut till garaget där han jag delar bil med befinner sig, för att prova ut stolen inför tävlingen. Hoppas bara på att han har gjort klart bilen med så att det kommer bli en tävling för oss. 
 
Fram tills dess så är det idag en ren plugg dag med en bra paus med hjälpa till i Rescue teamet på Falkenbergsmotorbana när det är träning för licenshojar och licens bilar. Hoppas att regnet upphör fram tills dess. Ska även hänga av släpet och packa ut bilen innan det med. 
 
Förövrigt så är det jobb i morgon, såg i helgen att jag skulle ha en student bredvid mig. Skönt att få breaka skolan från lite jobb och annat fokus för en dag. 
Fredag blir det hel dags föreläsning på Högskolan, blir om vätskebalans, syrabas, endokrina och metabola rubbningar. Ska blir roligt att lära mig mer om syrabasen framför allt då det är ett av de vanligaste proverna vi tar på jobbet. 
 
Men nu ska jag inte uppehåller er mer för dagen, skolböcker, dator och tagentbord för att beta av en skoluppgift till är det som gäller idag. 

Yes, en skoluppgift avbockad.

Det är så skönt att lyckats beta av en skoluppgift som ska vara inlämnad 9/10. Den är i stort sätt färdig att skickas in men väljer att bevara den några dagar till och läsa igenom för att se om jag ska ändra lite gramatiska saker åter en gång. Har typ 9 ord för mycket, vet dock inte vart jag skulle kunna få bort orden i nuläget. 
 
Annars så flöt helgen på fint. Var lugn på jobbet under lördagen och söndagen. Blev även sväng till garaget efter jobbet i söndags för att möta upp två killar som köpt mina två saab 99, hjälpte dem att lasta samt att knixa i motorerna som de köpte samtidigt. Blev 5000kr direkt in på kontot, vilket var behövligt. Har en del saker kvar att hämta hem från garaget innan jag kan lämna nyckeln. 
 
Men till nästa skoluppgift är nu att läsa igenom och lägga fokus på den kommande reflektionsseminariet. Har idag hämtat ut de sista böckerna som jag bestält. Ska även under morgondagen ta mig till sjukhuset och sitta på biblioteket och lägga stor fokus där på uppgiften samt att bläddra i andra böcker som jag valt att inte handla hem. Blir en morgondag som heter duga med plugg på jobbet och sedan fortsätta ner till Falkenberg för att hjälpa till på sista onsdagsträningen för i år. Ska bli skönt med ett litet break från onsdagsträningar för att kunna lägga fokusen på skola, jobb och min egna kroppsliga träning. 
 

Fredag

Nu har näst intill hela veckan gått, hade innan denna veckan känt att det skulle bli en hektisk vecka. Har ändå känt under veckans gång att det inte varit så farligt, har dock bara varit hemma och sovit och sedan iväg igen. Så kan det vara har ändå lyckats sitta med skolarbete och pysslat i hemmet upp till. 
 
Var en intressant förläsning om chock och multipelorgansvikt, mäktigt ämne men intressant. Dock var förläsaren väldigt snabb i sitt pratande så några anteckningar var svåra att få ner. Blev mest att sitta och lyssna och snabb kladda eller strykca över viktiga delar från power point papprena som skrevs ut i veckan. 
 
Som avslut på skoldagen blev det ett härligt ben och axelpass på gymmet, allt skönt att låta musklerna få arbeta efter att suttit stela en hel dag som jag inte är van vid. Nu blir det att leta fram en artikel och se om jag kan påbörja uppgiften i akutmedicin som ska vara inlämnad den 9/10. Kan ju lägga till att jag har uppgifter till 26/9 samt 3/11. 
Uppgiften till 26/9 kan jag ej börja med förens min sista böcker har anlänt från adlibris. 
 
Bjuder på en vacker bild på fina stoet Aqua 

En stor kopp te.

Så skönt att bara slå sig ner en stund med en stor kopp te. Kunna koppla av en liten stund innan det blir dags att dra igång den första inlämningsuppgiften som ska vara inne den 29/9. Bara bita ihop och skriva uppgiften om en kvinna med oklara bröstsmärtor, hur man ska bemöta henne etiskt och enligen lagens delar. Ni hör hur det låter. Blir att älta ner mig i lite vetenskapliga artiklar och litteratur. 
 
I morgon blir det skolan igen och då första lektionen i akutmedicin, föreläsningen handlar om Chock och multipelorgansvikt. Ska bli riktigt intressant men också mastigt. 
 
Men nu fortsätta med min härliga kopp vanilj te och kolla på greys anatomy innan jag slår fingrarna bort tagenbordet och startar skoluppgiften. 
 
Greta, Kollegans hund som jag fotade i söndags.

Tuffa veckan är startad!

Nu är den första och tuffa veckan startad. Skönt på sitt sätt men ändå lite ansträngande. 
 
Jobbade i måndags och körde sedan till garaget, fick sålt en hel del saker på plats inför avvecklingen av folkrace delen. Väl hemma blev det i stort sätt att stupa i sängen för att förebereda sig inför tisdagens första skoldag. 
 
Tisdagen drog igång, körning till Borås, trafiken flöt på fint och hittade smidigt fram. Sedan kom det svåra att lokalisera lektionssalen vilken tog sig en liten stund. Hade intro information ihop med IVA och Anestesi vubbarna. Var väl som en intro ska vara, en massa fakta, information och presentationer av lärare m.m. Efter som det sedan blev en längre lunch passade jag på att gå ner till torget, fann ut att biografen låg kvar på samma ställe, en massa affärer hade bytt plats sedan jag flyttade från Borås för 13 år sedan. Fick jagat fatt på ett USB minne för bilderna som jag fotade i söndags (slänger upp en bild i slutet). Blev en kort lunch del på en av cafeerna på torget innan det var åter dags att gå tillbaka till högskolan. 
 
Inför den andra delen av dagen så var det klart mycket svårare att finna lektionssalen, vet ej hur mycket jag försökte finna ut någon slags karta för att se var jag skulle samt hur jag skulle gå, sprang ut och in från byggnader för att kunna lista ut något för de flesta kartorna fanns ju bara på utsidan av byggnaderna. Efter ca 25 min lyckades jag äntligen finna till lektionssalen, alltså var det en omöjlighet, fick till och med fråga lärare och elever till slut. 
 
Ack så skönt det var att få sätta sig i bilen och köra hem efter en intensiv dag med massor av fakta och information samt litet avslut av en föreläsning. 
 
Idag (onsdag) blev det arbete, lung dag på jobbet vilket var behövligt. Kunde passa på och skriva ut powerpointen inför föreläsningen på fredag om Chock och Multiorgansvikt som är första föreläsningen på akutmedicin kursen. 
Efter jobbet bar det iväg till Falkenberg för en kväll på motorbanan och bemanna rescue teamet inför kvällens Gatuhojs träning. Regnet silade ner och blev mer och mer innan det ens hade dragit igång. Ca 30 min i träningen så var den fortfarande inte igång pga regnet och beslut togs sedan om att inställa träningen. Packa ihop ambulansen, in med väskorna till sjukvårdsstugan innan jag for hemmåt tidigare. 
 
Torsdag : Skolan 
Fredag: Skolan
Lördag: Jobb
Söndag: Jobb. 
 
Kollegans häst Lartan som fotades i söndags. 

Folkrace :)

Vädret har verkligen varit vairerande idag, allt ifrån regn, molning till lite solsken. Klagar inte, har varit helt okej med tanke på att jag hjälpte till som flaggpost på dagens Folkractävling på hemmabanan, som är Förlandabanan. Dagens tävling flöt på otroligt bra och fort, en rödflagg heat då 4 bilara fick stopp på samma ställe, annars är allt gått riktigt smärtfritt. Prisutdelning och anbuden var klara vid 15 tiden vilket är rekord då näst intill alla tävlingar avslutar finalerna runt 15 tiden. 
 
Hjälpte till att lasta en bil som garagekompisen vann hem på bud, blev även att de kom förbi mitt hem. De har alltid undrat vart jag bor och hur jag bor så nu fick de chansen och tog den, passade även på att bjuda dem på lite hemlagad med upptill. De körde hemmåt för ca 2 timmar sedan och har sedan dess spanat in Kür dressyren från EM Göteborg och städat lite i köket samt lyckats samla ihop disk till en maskin. 
 
Under kvällen kommer jag även att anmäla mig till folkrace tävling den 9 september som går av stapeln på Annebergsbanan i Varberg. 
 
Gammal bild ifrån när jag tävlade min först juniortävling 2007
 

Sorry för lång väntan på nästa inlägg.

Som vanligt har det alltid en förmåga att gå en bra tid i mellan varj gång jag kikar in här. Fråga mig inte varför. Trotts det är det alltid roligt att någon har ändå kikat in här på bloggen under tiden. 
 
Sitter nu och inväntar sändningen på laghoppningen från EM i Göteborg och det får mig direkt att längta tillbaka till hästryggen. Inte tävlingsmässig men att bara så skrutta runt på uteritter, lättare hoppning och dressyr i paddock, bara få njuta av detta underbara fyrbenta djur. Speciellt att komma bort från en vardag och bara fokusera på nuet ihop med hästen. Vilket jag även är i direkt stort behov av också. 
 
Som många av mina vänner, familj och kollegor på jobbet evt har det senaste året varit segt, jobbigt. Speciellt när jag har pendlat mellan att ligga inlagt på sjukhus pga förmaksflimmer och jobba på sjukhuset. Älskar mina kollegor så jag klagar inte, men verkligen inte roligt att behöva åka in som patient till sitt egna arbete. 
Det som varit som mest segast under det senaste året sedan augusti 2016 så är det hjärtat som har strular från och tillbaka, det ledde till två turer till Stockholm för en mindre operation pga förmaksflimmret. Lyckades vara besvärsfri i 2 månader och då beslutades att all medicin skulle sättas ut och det höll tyvärr dock 1,5 månad att vara medicinfri. Helgen som var nu blev det åter igen inläggning på sjukhus för att påbörja en nya sorts medicin. 
 
På tisdag börjar dock ny era i mitt liv igen, studier. Efter att ha jobbat som sjuksköterska under 2,5 år som det nu har gått sedan examen så är det åter idags för skolbänken. Denna gången blir det att läsa en specialistutbildning med inriktning mot ambulans. Ett dröm yrke som jag haft sedan jag var runt 8 år. Ska bli extremt roligt men samtidigt skrämmande att starta om stuidepluggen igen. Ihop med detta så är skolan i Borås, kommer att pendla till Borås för föreläsning, tentamen och övriga delar som ingår. Samtidigt ihop med detta kommer jag även att jobba kvar på en viss procent på jobbet, detta är för att jag vet att jag behöver ett studie break vissa dagar, samt även är det mitt sätt att få ta vara på det jag lär mig ihop med praktiken och varför då inte bättre ta vara på det på jobbet.
Med tanke på att mina chanser till att tillvara ta mina intressent under tiden som studierna är fram tills juni nästa år har gjort att jag funderat en hel del hur jag vill göra med Folkracet. Älskar sporten, gillar att köra på tävlingar, att vara i garaget och lära mig mer om motorer och dylika ting. Tyvärr ut efter vad jag kommer ha i tid utöver jobb och studier samt efter att ha legat inne på sjukhuset i helgen som var har jag gjor det jobbiga beslutet att det är lika bra att sälja av allt jag har inom folkrace. Slippa tänka på att jag står och betala hyra för ett garage som jag inte hinner att vara i, känns så onördigt. Sporten över lag komme rjag aldrig att ge upp, älskar ju att hjälpa till som funktionär samt att vara publik på tävlingar på andra klubbar, hjälpa klubbmedlemarna. 
 
Hmmm, detta skulle egentligen vara ett kort inlägg. Aja, bjuder på det. Mycket som har skett under senaste året, många tankar, funderingar och beslut. 
 
 
 

Wow vilka underbara dagar

I tisdags (29/11) åkte jag iväg till London och verkligen njutit av 3 härliga dagar. Kom hem med flyget igår (1/12). 
Har verkligen njutit av Londons julstämning i olika slags ljusshower på gatorna, shoping centrenoch mycket mer där till. Höjdpunkten på resan var Mamma Mia musikalen som jag och min resesällskap såg på i onsdags. 
 
Det var andra gången jag var i London, senast var en sommar för 3 år sedan. England över lag kommer det verkligen bli mer besök till. 
 
Här kommer en rad med härliga bilder för att framvisa alla underbara gatbelysningar och julkänsla.
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 
 
 
 
 

Varför alla flimmerepisoder?

Suck säger jag bara. Haft en del förmaksflimmer efter ablationen och har räknat dem till att bli 6 st med den som jag hade under gårdagen, men vad ska man göra? På sätt och vis har det istället fått mig att reflektera vad är det egentligen det beror på, vilket är lite vad som kommer att dyka upp under detta inlägget.
 
När jag diskuterar med både kollegor och andra personer om detta område så säger näst intill alla att det måste bero på jobbet, mitt jobb på akutmottagningen. Visst jag kan förstå vad de syftar på, stressig miljö med mycket att göra, patienter och anhöriga som klagar och ibland inte ser hur mycket vi verkligen sliter och så är de de som verkligen ser vad vi gör och berömmer oss. Absolut jag har valt ett tufft och svårt yrke men samtidigt så älskar jag det så himla mycket. Vissa dagar kan absolut vara stressiga medan vissa dagarna kan vara hur lugna som helst. När jag är på jobbet så är jag på jobbet och när jag lämnar det så tar jag inte med det hem. Utan varje dag jag åker hem från jobbet så plockar jag ut en bra saker och njuter av den hela vägen hem. Detta tror jag mycket hjälper mig att avveckla jobbet på vägen hem och bli Klara, den privata Klara. 
 
Satt igår redan i bilen på väg hem och funderade över vad är det egentligen som kan orsaka alla mina flimmer episoder och får mest fram att det är egentligen inte har med jobbet att göra, utan det är allt som sker runt mig i min vardag istället. Har haft en tuff uppväxt men olika invecklingar som absolut har gjort att jag är den jag är idag sam alla olika händelser som skett den senaste tiden som varit psykist påfrestande men än vad jag själv har kunnat tro. När jag verkligen reflekterar tillbaka så är det nog snarar de sakerna som kan vara grunden till allt men ändå inte allt. Ska nu informera vad jag syftar på. 
 
Har som sagt haft en tupp uppväxt, förlorat en lillasyster när jag var 1,5 år. Även om inte finn shär i livet så kommer hon alltid vara en del av familjen. Vuxit upp i en splittrad familj, var mobbad psykist under nästan hela min skoltid ifrån lågstadiet ända fram till studenten på ett eller annat sätt. Det sätter sina märken mer än vad man tror i olika sammanhang. Bott under samma tak med en mor som inte mått hundra psykiskt själv, vilket jag har insett i efter hand att det absolut bästa jag gjorde åt det var att flytta till min pappa och gå gymnasiet i Kungsbacka. Visst det låter verkligen frukansvärt men det var helst krast min räddning själv. 

Vänskapen och de bästa vänner har alltid varit rikigt få. En av de som jag hållt i sig länge är Marie, hon har varit guldklimpen i många sammanhang, ibland fattar jag inte hur hon lyckats stå ut med mig under alla dessa år. Nu när jag ser tillbaka så firar vi våret 18 vänskaps år tillsammans under nästa år. 
Under den tiden som jag bodde i Borås så var det 3 personer som jag antyde mig mycket till och de gick i 2 klasser under mig. Men när jag äntligen flyttat till Tjörn så fann jag Johanna och hon är fortfarande en mycket kär vän i mitt liv än idag. Så riktiga vänner det har jag inte många av över huvudtaget men bekantskapskresten är stor men det är inga direkt som jag befinner mig med ofta, snarare mycket, mycket sällan. 
 
När jag går på stan och ser mig omkring ser jag bara en massa par som strålar av körlek tillvarandra och får mig mer att tänka på mig själv, så ensam jag är avsaknade om att få ha någon vid min sida. Längtan efter ett förhållande. Speciellt nu när en av mina bästa vänner har fått sitt första barn har gjort denna längtan ännu större. Men dejting delan är verkligen inte min starka kort, visst jag har haft ett förhållande på ca 4 månader men där var det till slute ålderskillnaden som kastades in och blockerade det. Har där efter varit singel efter det. Har testat många olika dejting sidor både på internet och via mobilen men där finns i stort sett bara snuskhumrar som är ute efter en sak och inget förhållande. Den delen är inte min grej men hur ska jag kunna finna någon när inte får vara med på upplevelser bland mina vänner och vänskapskrets? Bo där jag bor hindrar en massa möjligheter att träffa nytt folk med. Det skulle väll i så fall vara att finna ett förhållande på jobbet men hur lätt är det?, vilka vet man är singlar och vilka skulle i så fall visa intresse? 
Vill absolut komma ut på roligheter men det där med att kunna dra sig en drink och sedan komma hem är inte lätt, antingen måste jag ragga en sovplats hos någon, eller så blir det en taxi på mellan 500-1000kr för mig själv eller så blir det att vara nykter och hur roligt är det? Nej måste flytta för att kunna känna mig friare och för att komma ut mer och träffa nytt folk.
 
En annan del som kan påverka det hela i nu läget är min boende del som jag tog upp lite om här innan. Vill och kämpar verkligen för att flytta till Varberg, för här nu där jag bor på landet utanför Fjärås så känner jag mig så otroligt ensam. Grannarna är helt underbara men kan ju inte befinna mig med dem dygnet runt, Zingo har jag ju som tur är men saknar den mänskliga kontakten med någon under samma tak. Jag bor bra i dagens lägen, hyr huset av pappa men funkar tills den dagen jag finner något helt eget. Mycket till ensamheten är även att jag ofta får pressa andra att komma hem till mig, måste antingen ha något som jag behöver hjälp med eller att bjuda på mat för att ens få hem besökare. Den reserven av krafter har tinat bort helt och hållet, många klagar på att jag bor så avsides, vissa kan jag förstår för de har ingen bil, men de som har bil vägrar oftast ändå komma ut till mig. Ibland undrar jag skarpt varför och vad det beror på men den ända svaret jag ofta får är att "Du bor så avsider". Trotts det svarert fattar jag det inte, för det ska alltid vara jag som tar mig till alla andra och jag har minst lika långt att köra som de har hem till mig. Det köpet jag verkligen inte längre. 
 
Under min studie tid när jag läste till sjuksöterska så har jag redan då upplevt en ekonomiskt kris där jag en dagen helt plötslig såg att mina sparpengar var försvunna, där kom en tid som var ett helvete med att springa mellan polisen och banken för att försöka lösa det hela. Trotts att jag var ärlig hela tiden så blev jag anklagad att jag orsakade det hela själv. Men vem vill bli av med sina pengar som man har kämpat med att spara ihop för att kunna ha ett bra student tid under tiden man pluggar? det vill ingen direkt. Det blev som ett hån för mig, en bra bit av min personliga mur rasade och kämpar än idag för att bygga upp den igen vilket inte är lätt. Mycket av detta kom nu tillbaka när jag nu istället kämpar och kämpar för att spara ihop till en kommande handpenning, så kom flimmrena, blev sjukskriven och nu har jag inte mycket i inkomst och kämpar och vänder varenda öre för att överleva denna månaden och nästankommande med. Det är jobbigt och inget jag är van vid, har alltid haft en reserv att plocka av men nu har jag inte det längre. En del av handpeningshögen har jag fått norpa inför London resan i nästa vecka. Jag bör verkligen inte åka ekonomiskt men jag måste och behöver verkligen komma iväg i några dagar, iallafall byta den svenska miljön mot något annat. Vilket blir en extra press på mig själv och kan vara en orsak till risken att ha alla flimmer episoderna ihop med boende fronten. 
 
November månad har ju alltid varit lite känslig månad vilket som jag har tagut upp i äldre inlägg här på bloggen sedan tidigare. Sa till mig själv nu när jag insåg att jag är sjukskriven näst intill hela november att nu borde det verkligen vända men det är inte lätt att vända på sakar som sitter som ett omedvetet försvar inom mig själv som dyker upp något plötsligt händer. 
Denna månad blev en ny hel överraskning vilket fick mig att reagerar på ett sätt som jag inte fattade från början tills efter en 2 timmars promenad den dagen. Min mor gifte sig utan att ge vink om att det skulle ske, absolut är jag glad för dem men det blev som en chock istället när jag fick reda på det via sms efter det hade hänt och inte ett tag innan. Där fick jag verkligen uppleva min omedvetna försvarmekanism som jag tydligen har ansamlat inför november månad och allt blev bara för mycket. Bröt ihop och kunde inte vara glad för dem ett par dagar. Besvikelsen för vad de gjorde och hur det presenterade det hela är fortfarande stor, kämpar för att kunna förlåta dem men det är verkligen inte lätt. 
 
Sedan är det absolut en sak till som jag verkligen saknar i min vardag i dagläget och det är träningen, har kännt att det var ingen idé att förnya träningskortet i somras innan ablationen var avstökad. Nu är det istället avstöka men då kommer den ekonomiska biten och havererar det hela istället. Nu har jag istället inte råd att förnya det när jag verkligen längtar och vill göra det förens efter åreskiftet och det ör för lång tid tills dess enligt min hjärna.
 
Aldrig ska jag få ha det lätt på något sätt. Avundas de som får glida runt på ett bananskal till olika saker men jag alltid får kämpa med att få ihop saker att funka och genomgå allt detjag varit tvungen att genomgå. Visst har har gjort mig stark på många sätt och vis men ibland blir det bara för mycket och just nu är det bara för mycket psykiskt som sätter spår och är nog absolut det som ter sig genom alla mina förmakflimmer den senaste perioden efter ablationen.
 
 
Längtar tills allt reder ut sig men när man är mitt uppe i det så ser jag inte utvägen förstunden även om jag vet att den kommer men frågan är när var och hur. Det är den sega biten som tär på en. 
 
Efter att ha kommit underfund med allt detta under min bilfärd hem från jobbet igår kväll så var helst plötsligt flimmret borta och hjärtat gick som det skulle igen. Ibland begriper jag mig inte på mitt hjärta över huvudtaget. 

Om

Min profilbild

Klara

RSS 2.0