Uteritten

Idag stod det på schemat att jag skulle rida ut med Mercy själv denna
gången. Vi kom ifrån stallet utan problem. Efter att har skrittat igång
honom så kom vi fram i trav, travade väll si så dör 200 meter innan
saktade av till skritt. Han gödslade så fint på vägen så det var bara
att sitta av och sparka högen mit diket.

När jag kom upp i sadeln igen så skulle vi gå förbi ett skul som han inte
gillar, han började då att trilskas och vill inte gå frammåt utan la i
backen i stället. Det gjorde att jag fick vända honom och backa förbi
det stället för att sedan kunna fortsätta åt de håll jag skulle.
Fick lära mig den tekniken av ägaren under går dagen.

Red över en stor väg innan vi kom in på en annan grusväg där jag
travade honom fram till en stor byggnad, Ett typiskt ställe som man
måste skritta förbi. Givetvis började han dona där med och fick jag
inte förbi honom ridandes så det var att sitta av och leda förbi honom.
När vi väl kom fram till en korsning så satt jag upp och skulle fortsätta
våran tur  men där blev det hel stopp. han la in backen vad jag gjorde
för att få honom frammåt. så försökte med samma teknik som jag hade
gjort innan men snacka om att det var lönlöst då. Men jag satt av igen
och gick med honom en bit. När jag inte var långt ifrån ett grustag så
tänkte jag göra ett nyttförsök men det var lika med noll. Jag ville inte
gå hela vägen med honom den rundan jag hade tänkt att rida så var bara
att vända hemmåt samma väg som vi kom.

Vet att man aldrig ska ge upp, men hur mycket vågar man göra med
en häst som man precis har börjat ta hand om?. Jag anser att när jag har lärt
känna honom mera och ridit honom ett tag så kommer uteritterna
för oss själva att fungera bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0