Jag fattar fortfarande inte att jag har tagit studenten full ut, men
snacka om va livat det var igår. Klart den bästa kvällen ever.

Gick upp sjukt tidigt för att vara på Champange frukosten hos
klasskamraten i Onsala. Mycket god frukost med gôtt folk,
samt att våra lärare var med. Efter frukosten hade lärarna en
liten cermoni där de gav oss en varisn stundetnalle som de
hängde runt halsen och sedan fick vi våra broscher som visar
att vi är undersköterskor.

Väl inne på skolan så fotograferade vi oss innan vi fick gå in i
teatern där vi satte igång med att sjunga för fulla muggar.
Estet 2:orna höll i uppgisningen genom att spelar olika
goa låtar som man verkligen inte kunde sitta still till. Massvis
med dans och sång. Underhållningen fårtsatte under lunchens
gång, med lite allsång då och då samt några telegram blev det
med.

Usch va jobbigt det var att gå till ett klassrum med lärarna och
klassen för sista gången, det var verkligen inte kul. Vi fick våra
betyg och en massa av långa kramar från våra mentorer och
lärare som var med, asså man var inte långt ifrån att vara
gråtfärdig av sorg men man lyckades ändå se det roliga som
väntade oss. Det är sorgligt att lämna sina lärare som har hjälp
oss med våran utbildning, samt att de har hjälpt oss till det vi
är idag, just undersköterskor som vi kommer arbeta som.

Men då nervositeten verkligen kom fram var under tiden vi stod
i gången för att springa ut genom teatern och upp på rampen som
bygg hade fixat upp. Asså man kunde vara tyst eller stilla, man
skakade av nervositet och längtan att spring ut men ändå saknaden
av de roliga lektioner som man har haft under tidens gång.
Men ut kom vi i ett stort folkhav med massor av skyltar.