ödet och livet

Något som alltid får mig att fundera över livet är det alla de
händelse som sker, som gör att livet tar slut.
Man vet att den dagen alltid ska komma då man ska lämna jordlivet
men vad man inte är beredd på är hur döden kommer oss in på livet.

Det som jag fruktar mest är när man hör alla barn som dör i cancer,
bränder, drunkningar och trafikolyckor. Det sätter spår inom oss
både som föräldrar och nära anhöriga, inte bara dessa grupper utan för
vårdpersonal och annan insats personal som befinner sig på plats för
att hjälpa barnen i nöd.

Något man även undrar är varför föräldrar till småbarn samt har barn upp
i tonnåren råkar ut för något och misster livet till. Tänk alla de barn och
tonnåringar som plågas av att mista en förälrer, varför sker detta?
varför dem?

Det är något helt annat när man är gammal då vet man att man har livet
bakom sig och accepterar det hela på ett annat sätt jämfört vad man
gör när de är en yngre person som råkar ut för det.
Jag själv jobbar inom äldreomsorgen och höra mycket berättelser över
hur de äldre ser på livet, många är så tacksamma för livet de har haft
medan andra kanske har misst en liten del av livet redan som unga genom
at ta sig i genom sorger när de var yngre.

Eller hör allt ihop med ödet, det var ödet som hade sagt sin händelse att
just den personen skulle missta livet för att de anhöriga skulle få genom
gå just den sorgen eller att de skulle förändra deras liv på ett annat sätt.
Ödet är verkligen väldigt drastiskt, man kan blir kör och träffa en helt
ny person och det har med att ödet att hända så man ska hjälpa denna
personen på något sätt men så kan det vara en tråkig händelse som
ödet förut ser ska hända som att missta en anhörig.

Tror ni på ödet? har det hänt er något som får er att tro på ödet? eller
är det bara en stor myt? berätta gärna vad ni tycker om ödet och livet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0