Irländaren "Spider"

Det var under mitt allra första ridläger som jag var på som jag stötte
ihop med denna D-ponny. Han hade då varit i Sverige i ca 2-3 veckor
och jag var en av de första som fick sitta upp på honom.

Redan under första lektionen på lägret så startade allt det som hände
att jag fick en spricka i lillfingret.

Vi hade ställt upp på medellinjen och skulle sitta upp. Efter att ha kommit upp
och skulle invänta att komma ut på spåret så skulle vi stå stilla, utan
någon anledning vad jag minns så satte han igång och började snurra
på stället. Gjorde vad jag då kunde komma på för att få stopp på honom
vilket var att ta honom åt andra hållet, få honom att gå frammåt och sedan
stanna eller backa men inget funkade och han fortsatte. Jag hamnade på
sne efter en stund och åkte då av och landade på höften.

Väl uppe igen så var han lugnare lektionen kunde börja och vi travade,
minns att han hade ett härlig steg. När vi hade kommit så lång till att vi skulle
galoppera så tog det väl ett halv varv innan han bara tog betet och stack.
Hade då inte så mycket att säga till honom för vilket jag idag vet hur jag
ska göra. Där for vi omkring jag lyckades hålla mig kvar i fyra varv i ridhuset
innan han gjorde en tvär vändning och jag flög av och tappade andan.

Efter att ha hämtat andan och lugnat ner mig så satt jag upp igen. Denna gången
skrittade jag en stund och skulle sedan börja trava igen. Rätt som det var så for
han iväg igen på nytt, några varv i ridhuset innan jag åkte av på nytt.
Denna gången lyckades jag ha lillfingret lite fel när jag landade, kännde först
bara hur det bultade i lillfingret samtidigt som jag försäkte hämta handan som jag
tappade på nytt. När jag väl var samlade och kunde ställa mig upp såg jag hur
handen hade svullnat upp ut med lillfingret.

Ridläraren hämtade sedan sin hjälm och satt upp på honom själv. Lunchen kom
och jag hade fått handen lindat med is, åt maten och ringde sedan till min mamma
som kom och hämtade mig.
Vi åkte till Vårdcentralen som skickade oss vidare till akuten i Kungälv. Där blev det
konstaterat att jag hade en spricka i lillfingret inte långt ifrån knogen. Fick gips skena
och återvände till lägret. Fick enligt läkaren sitta up och rida igen.

Spider som han kallades såg jag inte till resten av dagarna under det ridlägret.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0