Tiden går och jag består. Eller kanske inte, jo på sätt och vis. Tiden bara far iväg och dagarna där med. 

Gjorde mitt första arbetspass på jobbet sedan januari, var skönt att komma igång igen men samtigti lite förvirrande i och med de började med ett nytt arbetssätt cirka två-tre veckor efter att jag gick på min tjänstledighet. Får ge det några dagar innan jag kommer in i det helt. 

 

Men nu sitter jag här på morgonkvisten med en kopp te framför mig och skriver på uppsatsen. Är det något som kommer att bli tufft i sommar och inte mycket tid över till annat så är det just att jobba, vara på motorbanan, träna och sedan skriva uppsats. Ja min dagar kommer bara att försvinna bort och wopps så är jag framme vid min semester.