3 helt olika dagar

Som jag nämnt tidigare så blev det en nya vända upp till Stockholm och Arytmi Center för en trejde ablation. Det var med vinst eller förlust som jag fått det förklarat av mina läkare men på något sätt hade jag ändå känslan att det ska göras för något kommer att upptäckas. Kommer här skriva lite om dagarna i Stockholm. 
 
Tisdag
Upp tidigt som tuppen när klockan ringde 04:00, allt för att hinna med tåget som även mamma jobbade på upp till Stockholm från Göteborg. Ibland saknar jag ändå dessa stunde när jag var mindre och kunde hänga med mina föräldrar på deras jobb, och nu fick jag möjligheten till det igen. Under färden upp blev det lite samtal med mamma medan hon stod och sålde i bistron. Men den mesta delen av resan var att läsa igenom de 4 intervjuerna som vi har gjort än så länge. 
 
Tåget for fram på rälsen och väl i på Stockholms central så mötte pappa upp på perrongen. Taxi till hotellet och checkade in och det blev en lite paus på rummet innan vi tog benen och gick de 1,7 km upp till Söder Sjukhuset. Skön promenad i solensken och 28 grader i luften. 
Fick börja med provtagningen och där typ demonstrera och leta fram mina kärl åt den som tog proverna (kan vara svårstungen ibland), efter ett fjärde försöka så lyckades hon och jag slapp vara en nåldyna mer av den dagen. Där efter blev det fika i bistron på sjukhuset innan vi gick upp till arytmi centret för inskrivande samtal med läkare och sjuksköterska.
När alla samtalen av avklarade blev det en go promenad tillbaka till hotellet och fixa lite innan det blev resterande dag i Stockholms stad. Vi startade med en härlig middag på en resturang inte långt ifrån hötorget. Bio där efter med filmen Tårtgeneralen. 
 
Efter allt stilla sittande på bio blev det dags för en långa härlig promenad, från hötroget gick vi bort till skeppsholmen tog oss runt holmen samt ut på ön som låg utanför där passade jag även på att få en härlig bild på Gröna Lund
 
 
Vi avslutade sedan kvällen med promenad genom gamla stan, lite kvälls tilltugg och avkoppling. Alltid lika härligt att ta långa promenad med pappa, få snacka om allt och ingen ting, kopppla av och ha någon som ändå guidar en genom staden. Efter vår långa häriga promenad och väl tillbaka på hotellet insåg jag att under dagen hade jag lyckats knata ihop 2 mils promenad, tack vare det så sov jag otroligt gott under natten. 
 
Ondags
Åter igen ringde väckarklockan men denna gången stod den 06:00. En lång härlig dusch innan på klädning av rena kläder och promenad upp till sjukhuset på fastande mage. Dagen var kommern för den tredje ablationen. Var först ut på programet så det blev att byta om, få en pvk, lite mediciner och ett toa besöka innan hela proceduren startade. 
Efter att fått jordade plattor fastsatta på ryggen och sprejat bedövningsmedel i min hals var det dags att få sova lite medan läkaren kollade efter eventuella blodproppar i hjärtat med ett esofagus ultraljud. Allt såg bra ut fick jag reda på när jag vaknade till liv och fick lägga mig på rygg. Då var det dages med uppkoppling av olika slag, ta av min trosorna och tvättning av ljumsken. Där efter startade allt igång. Var rätt så trött då stesoliden jag fick i medicinen tidigare börjat kika igång och ihop med lite smärtlindring som kom i omgångar med. Ibland var det svårt att fokusera blickan och så skönt det var då att bara blunda. 

Läkaren trodde att proceduren skulle gå lätt till och inte vara så långrandig men efter att pysslat en stund inne i vänster förmak så fick de igång ett flimmer, de brände punkter för att isolera lite till och när smärtlindringen började avta så var det en smärta jag bara ville rymma ifrån men kunde inte heller direkt säga vatr den kom ifrån även om jag visste de. Genom all smärtlindring som jag fick i omgångar så behöll sig tröttheten kvar hela tiden och i denna vevan så hade ju flimmret varit igång en stund och satt fart på njurarna, blåsan började göra sig påmind. Efter att läkarn ansåg att de har bänt klart tillräckligt i vänster förmak så fick jag äntligen chansen till att få kissa men att göra det liggande i planläge är verkligen inte lätt. Inget jag lyckades med iallafall så det var bara att stå ut med att bli tappad med en kateter i urinblåsan. Den fick även sitta kvar om ut i fall att jag skulle behöva kissa fler gånger så satt den där, skönt på ett sätt. 
 
Eftersom flimmret inte hade velat ge blev det en elkonventering. alltid lika spännande att få sömn medlet för en liten sekund innan får jag en slags milkshake doft innan blicken far åt olika håll och jag somnar. När jag vaknade så kollade de runt åter en gång till runt vänster förmak innan de gick över till höger förmak och i samma veva som de gjorde de så satte ett förmaksfladder igång som startade i höger förmak och då funderade de en kort stund om det är det som är den utlösande faktorn till mina förmaksflimmer. Då de isolerat allt de kan i vänster förmak så kunde inte anse att det var något annat än just ett förmaksfladder som är den största boven. Sedan är det ju så att ag har ju aldrig fått mina igång sättnings faktorer inspelade via en telemetri vilket gör att detta har inte kunnats konstaterats tidigare och på nått sätt var det otroligt skönt att detta kunde ses nu. Som en sista avslut på hela ablationen blev det en ny elkonventering för att ta bort förmaksfladdret, då var jag så full proppade med smärtlindring samt stesoliden så att narkos sjuksköterskan fick tydligt stå och ventilera mig med en rubens blåsa. Där efter var jag fortsatt otroligt trött hela dagen, ablationen startade nog runt 08:30 och jag kom över i säng och in på avdelningen runt 12:30.
 
På avdelningen var bara att ligga stilla i planläge i 3,5 timma innan de sista 30 minuterna fick jag ha ca 30 % lutning av ryggdelen innan jag fick lov att resa mig upp. Under dessa timmar var den lugn musig i öronen och sömn som gälde. 
Pappa kom upp lagom till att jag fick lov att resa mig ur sängen sedan med min otroliga trötthet försökte jag vara igång de sista timmarna av dagen med att att lösa korsord med pappa och äta lite mat. 
 
Bilden togs medan jag skulle ligga helt plant i sängen
 
Denna natten blev att sova med öronproppar för att dämpa ljuden från sänggrannens snarkningar samt två tillfällen med toabesök. 
 
Torsdag
Efter gådagens enorma trötthet så var jag idag istället rent sagt tvärt om. Pigg och klar vaken vid 6 tiden, personalen tog EKG, plockade bort min pvk och fixade ett nytt förband i ljumsken. Kopplade ändå av med lite spel på paddan innan läkaren kom vid halv åtta tiden och höll utskrivningssamtalet. Han berättade lite om vad de gjorde under onsdagens ablation och ritade en bild på det med (ska ta bild på den och förklara den en annan dag för er). Snackade lite mediciner som jag kunde ta bort eller skulle fortsätta med, hur mycket rörelse jag får göra de närmsta veckorna och avslutade med att de tror ordentligt på att det är förmaksfladdret som på något sätt går över till ett förmaksflimmer och det är det som fångas men indet fladdret. Så nu blir det att invänta dessa tre månadernas läknings process och där efter se om jag slipper problemen på ett bra tag. 
 
Så fort jag blev utskriven så sket jag i frukosten på avdelningen utan den blev nere på central stationen innan tåget till mig till Göteborg och bilen sedan mig vidare hem. 
 
 
Har nu avslutat denna dagen med en stor kopp te på altanen, lite bokläsning, skrivit in sommar jobbpassen i almenackan och njutit av fåglarnas härliga ljud. 
 
Har ni frågor och liknande så är det bara att fråga så svarar jag på dem allt eftersom. :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0