Som jag lovade så skulle det komma in ett inlägg om mina åsikter.
Jag har under dagen fundrat på just vad jag ska skriva om och har
nu kommit fram till hur just djuren på verkas oss i olika sammanhang.
Men utgår då mest ifrån de sammanhang jag har varit med om.

Jag har alltid haft djur i min omgivning sedan jga föddes och de
är en stark vänskap för mig. De gör min omgivning trygg och
jag känner mig säker i deras närhet. Men visst kommer det gånger
som man inte orkar med dem, men i längden gör dem en lycklig.

Ser tillbaka på alla minnen som hade ihop med våran hund Lufsen
som gick bort för några år sedan. Jag kunda göra nästan vad som
helst med honom och alla de goa promenaderna som jag följde med
på gjorde mig glad och lycklig.

Alla de katterna som finns omkring mig är kopplade till mig genom
olika sätt, Zingo finns för mig när jag behöver något att ty mig
till när jag är ensam hemma. Känner mig så skyddad och säker i hans
närhet. Tiger var den katten som alltid älskar att mysa, som jag
verkligen gillar. Fiona finns i ens närhet och just den dära kontakten
med varandras kroppsedelar emot varandra vämer mer än vad
man tror.

Just hästar hjälper mig att få komma bort i från vardagen och kunna
koncentrera mig på någoting annat än skolarbeten och andra
problem som jag har haft i mina år. Jag vet inte men jag har en förmåga
att dras till äldre hästar och i deras omgiviningar finner jag de hästar som
är stressade av något slag. Jag vet ej men har en känsla av att
jag kan lugna dem på något sätt, men hur vet jag inte.

Men just djur över huvud taget påverkar oss mycket. Det är inte
bara de som påverka oss utav vi dem. Som talesättet låter
"Man får inget utan att ge" och det stämmer verkligen ihop med djur.
Vi ger dem en hel del och de ger alltid tillbaka genom sin
närvaro. 
      Att de just känner av våra energier om vi är glada,
ledsna eller arga. De finns alltid därför oss för vad vi än gör
eller har gjort. Detta är verkligen något som farsinerar mig stort.

Något som har farsinerat mig mycket med är hur hästar och djur har
hjälp barn, ungdomar och vuxna med funktionsehinder eller psykiska
problem till att må bra. Just för de funktionshindrade ger det dem
annan slag omgivining där de kan få vara lyckliga. För många
har det hjälpt dem till att bli mera rörliga. De personer med psykiska
problem kan få koppla av i från alla krav den har runt omkring sig
i sin omgivningeller på sig själva. De kan få rå om en annan individ,
Det stärker deras självförtroende och att just hästarna förstående
och läknings prosesser hos människar bidrar till så mycket. Det är
verkligen svårt att förstå men det gör mig bara så lycklig.

Nu blev det allt ett långt inlägg, om ni är intresserad av merasånna här
så kommentera eller skriv om vad jag ska ta upp nästa gång.

Nu kan även nå mig på [email protected]

Nu är äntligen rapporten klar i vårat projektarbete. Så himla
gött alltså. Vi har verkligen stressat ihäl oss på detta och har
dålätt blivit agtt vi varit sura på varandra. men nu slipper vi
det och kan nu bara njuta.
Nu är det bara en stora redovisningen inför klassen och halva
tvåan på omvårdnadsprogrammet. Sedan opponering med
en annan grupp i klassen. Asså vilkan skön börda som lossna
från mina axlar.

Men nu blir att fortsätta plugga tills man ska sova och klockan
är nu 21.23. Har prov i morgon i skydd och säkerhet.
Vila från allt pluggande idag? absolut inte. Men nu får jag ta
tillbaka känslan av att slippa hålla på rapporten nu. :)

Det är inte klokt vad det regnar idag. Men såg på vädret
igåt att det var risk för åskan, men det är ju bara att vänta
och som om det sker något på den fronten.

Har arbetat på rapporten medmin grupp i Projektarbetet.
Det går trots allt bra frammåt nu och korrektus läsninge
av våran svenska lärare har vi även fått. Det gillar :)

Nu väntar man till att barnsjukvården ska börja och sedan
samhällen. Handledarmöte om rapporten vid op-verkstan
som är sista lektionen innan man kan dra iväg till gymmet.

Det blir inget stall idag då jag måste hålla på med skolarbete
under kvällen.

Snacka om vad trött man blir nu när de sista veckorna är kvar
och en massa skolarbeten att göra. Det är ju inte klokt.
Varför ska alla proven och inlämningar ligga så när in på
sommaren/studenten?

Jag har så mycket att göra så jag orkar inta ta tag i det.
Då är det verkligen illa. Men blir det som jag vill i morgon
så är går den skoldagen åt att hålla med rapporten i projektet
som ska vara klar på torsdag och vi har gjort halva.
Men är ju så himla trött på att tjata med.

Nog om det, mycket att göra. Inte bara i skolan utan fritiden
ska man lyckas ha trevligt på med. Men vad sker? Jo man
sitter där och borde egentligen hålla på med sina uppgifter.

Världens tråkigaste inlägg tycker ni säkert, men ibland
behöver man skriva av sig på annat håll.

Mysko väder alltså. att det aldrig kan bestämma sig.
Det har snöat, haglat och regnat och varit absolut fint
härlig solsken. Vad är det som sker? Det är ju liksom
vår och inte vinter eller höst. Hallå, det är nu som värmen
ska komma och fint solsken. Men nej, då blir det knas
väder.

Aja, var en snabbis i stallet på hem vägen. Fick slänga
2 hö balar som var fulla av mögel. *Suck* Inte roligt.
Men den 3 var iallafall bra. Verkar även som om Mårten
åker hem på söndag.

Ska nu fortsätta på arbetsmiljö uppgiften som jag satt
med igår. och även barnsjukvård.
Pausar även med att redigera bilderna på lördagen från
Troja Horse Arena.

Det blir trots allt att Johanna och jag åker och fotar hästarna på Troja
idag då det var så pas bra väder. Ska nu plocka iordning de sista  sakerna
och ta på mig lite mera plagg sedan drar jag och plockar upp Johanna.

Blir säker lika många bilder i dag med.
Ni Får ha det.

Så här såg jag på döden hösten 2008:

Det kan ske när som helst. Antingen är man förbereds eller så sker det oväntat. Men jag anser att man ska dö så ska det ske smärtfritt.
Som yrkesman vill man att det ska ske smärtfritt och att det hellre går fort än att det tar lång tid. Är det en person som varit på avdelningen en längre tid har man fäst sig vid personen, så tar det mera än om man hade varit med personen en dag.
Men som privatperson så påverkar det en mera. Har man levt med personen i en del av livet, då blir det mer känslor som kommer. Visst för yrkesmannen som jobbar inom akuten är det jobbigt att förlora en patient. Men man ska veta att alla får den hjälp som man behöver efter åt. Oftast brukar man få prata med sjukhusets präst eller någon annan person så att man får prata ut om det som hände.

Jag anser på något sätt att det var ödet, det är ens tur att gå bort.
Någon gång ska vi alla dö, men vi vet inte när. Det är nog tur det för annars skulle vi gå och tänka på den hela tiden och vad har man gjort av med det man ville göra, sina drömmar?
Man ska vara glad så länge man lever och mår bra. Visst har man sina dåliga dagar, men det är mänskligt. 
Det är bra att man sörjer sin döde närstående, för man måste släppa ut sina känslor. Det är en del av bearbetningen.
Jag har inte bearbetat allt efter min syster Julia. Jag var så liten när det hände. Jag förstod att hon inte skulle komma tillbaka, men resten av allt, det förstod jag inte. Det är mer på senare dagar som jag har fått frågor som jag inte har svar på. En del har jag frågat mina föräldrar men inte allt.

Tack vare att mamma har gått hos en healare ett tag så har jag gått med dit. Då har jag fått svar på de frågor som jag hade. Jag har länge gått och undrat över hur hon har det och hur det ser ut där hon är. Vad hon gör och varför just hon dog. De svar jag fick var att det var ödet. Det var hennes tid att gå över till andra sidan, det som jag blev mest fascinerad av var att höra hur det är där uppe. Julia är tre år äldre än vad hon skulle vara här. Så man kan säga att hon är runt tjugo år. Hon har ett jobb som är att hjälpa de barn som ska över till andra sidan, att vägleda dem.
Det var skönt för alla de frågor jag hade, låg som en börda och jag kände mig så lättad och mådde bättre när jag gick där ifrån. Det hjälpte mig att kunna släppa av mera på det som hade hänt. Jag vet inte har nog gått och klandrat mig själv, men på något sätt har jag förstått att det skulle hända våran familj och att det inte berodde på mig.

Det är en lite ovanlig väg att gå till en healer. I vanliga fall går man till psykologer och andra personer för att bearbeta sin sorg. Jag har funnit att jag bearbetar det hela bättre när jag får tänka på min anhöriga och få prata ut om de jag vet. Visst jag delar med mig väldigt mycket om vad jag vet att jag har en syster som inte lever men ju mer det går in på djupet blir det jobbigare. Jag har inte vågat ta det där steget att börja få hjälp förens nu. Jag har mognat och verkligen förstå att det är vad jag behöver. 

Det som fascinerar mig mest av människan är att det första som utvecklas hos ett barn är hörseln. Vi hör och kan veta vem som är ens mamma när man bara hör på rösten innan man har börjat känna igen ansiktet. Men det som sist försvinner är just hörseln och känseln. Det var inget jag visste om innan.

Man ska inte vara rädd för döden. Den kommer ändå att komma någon gång. Jag lever livet varje dag jag kan och tänker på döden ibland. På vilka man håller kär. För den kommer ju att ske. Jag anser att man behöver prata mer om döden så att man inte ska vara rädd för den. Många idag tänker ju inte alls på den och att vissa är rädda för den. Man vill självklart inte lämna sina kära och nära. Alla har vi stöt på döden någon gång, förlorat en anhörig eller an annan närstående. Vi själva kommer det hända någon gång med och vi vet inte när. Men lev livet, tänk på den någon gång ibland och se den som en glatt ställe. Inget dystert som gör att man bara blir rädd för den.

Så härligt det är att kunna spegla sig på bilen igen. :P
Den blev riktigt fin utav tvätten som jag gjorde tidigare under
dagen. Blev att jag även gjorde BMW när pappa kom hem med
den igen efter att ha lämnat Christina.

Så skíten den var innan, den långa vintern och allt vägsaltet hade
skitat ner den verkligen. Men underbart var det att se förändringen
som blev. Nu ser man hur naturen speglar sig på den och
det kallar jag ett lykat resultat.

Innan all biltvättning så var jag över hos grannen och busade
med Izzy i säkert en timme. Körde tydligen slut på henne, men
kul hade hon med att jaga pinnar och ha lite dragkamp.
Fick även en del bilder på henne med som jag strax ska lägga
in på datorn. Kommer säkert en liten bildbomb med bilderna
på Izzy.

Tittade nyss på Sveriges Värsta Bilförare. Satt och gappflabba
när Pervanneh skulle köra off road. Inte nog med ett hon är
i en terräng utan andra bilar så slog hon på vänsterblinkers.
Tydligen så räckte inte det innan han satte igång vindrutetorkarna
av allt skumpande och sist så kollade hon även tutan med.
hehe, roligt alltså. När men nu ska man inte håna dem.

Men vad gör egentligen inte titeln? Man undrar ju men just att
lyfta fram dessa förare? det är då frågan.
Men jag håller verkligen med juryn över att inte skicka hem någon
än, för de har inte förbättrat sig. Men tobbes "uppkörning", så
kör man på folkace banan och inte i en storstad som Stockholm.

Men hur kommer det sig att de faktiskt har blivit sådana dåliga
bilförare? Det är en fråga som man inte direkt får svar på
i från programmet. Men ändå är dt något som lockar än att
se programmet. För mig är det olika övningarna som de får
gå igenom och se hur de har för taktiker mellan förare
och co driver. Det skiljer sig ju stort i mellan paren.

Vad anser ni om programmet?

Då har jag fått reda på vilken glodgrupp jag har.
Det är A+ som är en av de vanligaste. Så då vet att det
ändå kommer tillnytta. Men, men gratis fick fick man
efteråt att man hade gett blod. Mumsigt gott var det,
och ännu roligare blir det när man vet att man kan hjälpa
till att rädda ett liv med blodet som man har gett nu.
Fick även en liten present för att jag har tappat blod.
Valde en triss och en tia lott men tyvär var det båda nitar,
brukar ju liksom aldrig har tur på dem heller.

Var även i stallet en snabbis. Kännde mig trött och absolut
inte sugen på att skritta med Acke så det blev lunch mat
till dem innan jag fixade i stallet och åkte hem.

Sitter just nu och pysslar med lite olika saker under tiden
innan jag ska köra till Fjärås för ett återbesök hos tandläkaren.
Ska lägga ett skydd av något slag tror jag det var. Aja,
Sedan blir det in till Kungsbacka och handla något att äta
innan jag ska ta pendeln till Göteborg.

Är jag där inne tidigt så går jag och kollar i lite klädaffärer
fram tillsatt jag ska till droppen vid halv två. Ska ge blod
för dörsta gången. Har varit och testat mig med så nu får
jag även reda på vilken blodgrupp jag har med. Ska bli
intressant!

Efter det blir det stallet. Är sagt att det ska regna men vi
får se. Regnar det blir det ingen ridning.

Ni får ha det fram tills dess.

Har inte blivit utsatt för något april skämt idag. Inte hört någon
annan bli det heller men grannen hade snarare en oturs dag.
Var i kungsbacka och fyllde på mitt gymkort och hämtade upp
Sabina innan vi drog en vända på Kungmässan. Hittade inget
intressant, men hon hittade ett par skor och en present till
hennes kompis.

Vi stack sedan till skolan och åt mat innan vi gick på marknaden.
Stötte på Marie och Alex där.
Efter enbart en lektion blev det mycket flummande fram till
handledarmötet om prejekt arbetet. Det gick bra och det känns
nu verkligen att går framåt. Härligt underbart är de.

Var även i stallet. fixade iordning allt och torvade även i boxarna.
När jag tog in för att borsta Acke för en ridtur då började det regna.
Det blev bara att rykta honom för rida i regn ute, inte det
roligaste direkt. Men, men ompysslad blev han och fin med.

Kom nyligen hem från grannen efter att hört när manska åka hem
ifrån i morgon bitti. Halv sju ska jag vara där.
Ska nu packa de jag ska ha med mig innan det är dags för att sova.


Detta är då verkligen vår tecken.