Glädje, Hopp och förtvivlan

Äntligten hat vi lyckats få ihop en problemformulering och syftes om vi verkligen känner, "Denna kör vi på". Men det finns ju alltid ett men med allt. Just nu är det vår handledare som hindrara oss. Finns ju alltid saker att finula på med en text, för den kan ju alltid bli bättre och det godkänner vi. Men när allt ändras hela tiden så tappar man lätt hoppet om det och förtvivlan knackar en på axeln. 
På tal om förtvivlan så är den ett annat skolarbete som jag fixar kopletteringar på vid sidan av från praktiken. Skickade in arbetet första gången och fick tillbaka med en massa kommentarer som måste ändras och dyligt. Gjorde allt och skrev till och med om hela texten för att det skulle blir bättre. Fick tillbaka den på nytt igen och nu sitter jag blir lite smått irriterad av den. Hur mycket ska jag behöva ändra och lägga till för att en lärare ska bli nöjd, speciellt när det handlar om en skriftlig uppgift på 0,5 p. Det grämde mig till och från under gårdagen. 
 
Idag där emot har jag toalt struntat allt vad texter heter, pysslar här hemma. Blev även en riktigt positiv löprunda på 4,5 km där jag förbättrade min tid som jag satte på 35 min för 2 år sedan. Idag blev det på hela 32 min. Riktigt stolt över mig själv. Stor gigantisk klapp på axeln till mig själv :D. 
 
När jag kikade i brevlådan idag så låg ett litet "efterlängtat" (ironiskt) brev från Arytmi Center i Stockholm. 
Den 16 Maj blir det ny resa till Stockholm för att göra min tredje ablation. Ser verkligen inte fram emot det men vad ska jag göra för att kunna minska ner mina flimmerattacker annars? 
 
Ibland saknar jag mitt långa hår men älskar ändå mitt korta hår med.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0