Sitter här nu och börjar sakta, sakta kunna pusta ut efter en lång period med skrivandet på uppsatsen. Att sitta här och sakta börja kunna ta lite mera lugnande andetag känns riktigt skönt för en gång skull. För det har verkligen inte varit lätt men ändå otroligt kul och lärorikt ändå.

 

Började i sista veckan i Mars med intrduktionen inför skrivande av magisteruppsats. Vi hade lite otur med att få ihop problemformulering och syfte i början och det tog oss ca 3 veckor innan vi lyckats få lov att knåpa ihop informationsbrev till deltagare och verksamhetschefer. När vi väl sedan lyckats få ihop 8 deltagare och gjort intervjuerna så hade det gått 6 veckor och så sitta och knåpa ihop en hel magisteruppsats på 2 veckor, insåg vi snabbt att det inte kommer att gå. 

 

Vi har fått skriva uppsatsen under hela sommaren och äntligen, ÄNTLIGEN är nu framme och vi är nöjda med innehållet. Fine, språket kanske inte är världsbäst men vi är så jäkla nöjda med det innehåll som är i uppsatsen. I morgon den 3 september kommer den att skickas in. Förhoppningsvis kommer det blir opponentskap och möjlighet att få förklara och försvara det vi skrivit den 14 semptember. 

 

Det har verkligen varit berg- och dalbanar ända sedan skrivandet startade, har ändå kämpat på och tagit uppsatsen framåt trotts motgångarna som vart av olika slag under skrivandets gång. Men nu känner jag att jag åter kan få börjar andas, sakta (minimalt) då börja slappna av lite. 

 

Snälla håll nu alla tummar och tår för oj vad nervösa vi börjar bli istället.