dålig uppdatering jag vet!

Inser att jag är verkligen inget vidare bra på uppdatering här, men så kan det var när livet går framåt och prioriterar annat. 
Sedan senast har jag fastnat i en tv serien Lucifer på netflix. Svårt att släppa tagen om avsnitten för sömn och andra saker. Är nu mera farligt att sätta på min ny tv och fortsätta titta på serien. 
 
Med tanke på ny tv så har jag uppgraderat mig till smart tv Samsung 50". Kan nu direkt kolla på netflixa och Viapley på tv istället för att behöva starta datorn och sedan vidarekoppla med hdmi kabel. Vilket är riktigt skönt att slippa. I samband med köpet av tv så passade jag även på att köpa en ny bakassisten vilket blev en ankarsrum och under morgondagen blir det bröd och kanelbullebakning som uppladdning inför 5 dagars arbetspass vecka som vankas. 
 
Angående jobbfronten så väntar jag nu bara på besked. Får jag det beskedet som jag hoppas på från chefen så kommer det blir uppsägnings från min tjänst i Varberg men det återstår att se. Väntan kan både vara riktigt seg och olidlig. 

Första arbetsveckan.

Då var första veckan på sommarviket avklarat. Blev tre dagars utbildning denna vecka med avslut av PS - sjukvårdsledning. Blev allt förvånad över mig själv när jag klarade det skriftliga testet med 100%. Härligt var det att se resultatet efter den sista praktiska övning/testet. 
 
Annars avslutade det med arbetspass i ambulansen under nationaldagens värme. Nu under dagen har jag istället spänderat några timmar i Ambulansen på Anderstorps Raceway. Lugnt pass och alla MC förarna höll sig på hjulen. Lite långtråkigt men bättre det än att de skadar sig. 
 
Helgen blir att arbeta i trädgården, klippa gräset och gräva upp en nya rabatt. Ska även passa på och träna på gymmet med. 

Ny energi och kommande vecka

Efter två dagar ja varit tvungen att säga till mig själv att koppla av och bara vara, blev väldigt lyckat. Nu är jag fullt igång med ny energi och fokus på vad som behövs göras hemma vid. 
 
Torsdags blev en ren slappar dag, byte läge allt ifrån soffan till matbordet för lite andvändning av datorn för att sedan avsluta kvällen i min myshörna med en bra bok. Fredagen blev att åke med mamma och hennes man ner til Halmstad för att vara med på vårdmötet för mig kära mormor. På vägen hem körde vi gamla E6 vägen hem och stannade till och njöt av lunch på Gösta's i Steninge. God mat men dyrt men vad gör man inte om man vill äta gott och samtidigt kunna kolla på havet?
 
Efter en god natts sömn så är jag nu full fart. Gymmet vid lunch där efter hem och trimma färdig på tomten med det som inte orkades med igårkväll. Nu är det städning av huset så långt jag hinner och har energikvar för dagen. Morgondagen spenderas på Falkenbergs Motorbana för att antingen sitt i räddningen eller Ambulansen under långlopp bil. Återstår att se vad det blir, sitta Räddningen hade inte varit fel så att jag kan komma in i tänket där. 
För övrigt väntas nästa vecka på 3 dagar utbildning och sedan all in i arbetet i Amulansen på nationaldagen, fredag spenderas i Anderstorp för att sedan koppla av under lördag samt söndag. 

Känslor svamlar över och bild redigering

Nu känns det som att tröttheten verkligen har kommit ikapp. Inte så konstig heller med tanke på vilken takt jag hållt uppe under min semester med. Långt ifrån en avkopplande dag som det är idag. Igår sa iallafall hjärnan ifrån på ett eller flera sätt. 
 
Startade går dagen med att ställa in tallriken med havregrynen i micron utan att tillsätta vatten, snacka om att det doftade bränt i huset under hela gårdagen. Upptäckte det när 2 minuter var färdiga så det blev bara att ställa tallriken i vasken och göra ny omgång. Senare under morgon innan utbildningen börjar så lyckas jag dubbelboka mig som i morgon. Tog ca 2h innan jag kom på mitt misstag och det var med nöd och näppe som jag kunde undvika ena bokningen. 
 
Väl hemma igen så tänkte jag dra igång trimmern och rensa lite från gräs i kanter där gräsklipparne inte kommer åt och får igång men så dör den snabbt där efter. Får där efter inte liv på den går då över till gräsklipparen som inte vill sammarbeta alls utan känns som att jag drar av mig fingrarna istället med snöret. Det blev att ge upp det hela och gå in. Då kom alla känslorna som visar på trötthet över mig. frustrerad och ledsen på en och samma gång, men så otroligt behövligt att det vara svämmade över.
 
Idag där emot kopplar jag av helt och hållet, suttit i soffan fram till lunch och kollat på serie. Sedan ca 2h tillbaka har jag installerat photoshop och adober dng converter för att kunna redigera lite gamla bilder som låg på kamera minnet. Vilket ni får se några av bilderna. 
 
Fiona (Mammas katt)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tänkvärt i mötena

Fick mig en liten tankeställare idag under dagens utbildning inför mitt yrke i ambulansen i sommar. Det handlar om vad som påverkar oss i våra vereringar och tankar under möten med andra människor. Vad tror ni att det är? (Ta er en tankeställare innan ni läser vidare). 
 
Iallafall enligt han som berättade om det hela så beror våra tankar och värderinga helt på vad som vi har varit med under vårt liv fram tills idag. Vilken period var man som mest känslig och påverkad jämfört vilket period som man var mest livsnjutande på. Lägg då detta ihop möen med andra människor. Hur blir möterna ut ifrån de två olika periderna, hur beter du dig? Hur aktiv är du i samtal med människorna? Hur kan det påverka dig i ditt arbete i samband med möten och samtal med människor?
 
Alltså när jag satt och funderade där på utbildningen så förstår jag innebörden i det hela och försvann iväg på hur det egentligen varit under min uppväxt. Det jag kom fram till var att när det var som mest tråkiga delar under min tid så gick jag mer in i mig själv och berättade verkligen inte om det som jag borde berättat, jag var då introvärt och släppte inte in någon pga att jag var som mest känsligast och sårbar. Medan nu när jag idag känner att livet leker så kan vissa saker istället bli helt överflödiga. 
Sätt då detta i samband när man har ett samtal med patienten. När man är som mest nere så blir det istället att tyck synd om mig istället för att tycka synd om patienten. Medan risken när livet leker är att man bli för tjäck och för mycket positiv för att en patient ska kunna lita på en. 
 
Klokt och tänkvärt för det stämmer ju så väl. Så hur beter ni er i möten ut ifrån när ni har en dålig period jämfört med en positiv period?

Roligt kväll och moccatårtsbygge.

Hade en helt underbar kväll med mina kollegor från akuten igår. Grillning, brännboll och alkohol under hela kvällen. Lite dramarn hit och dit i form av romantik, pool häng och en som tog nästan alla lyrorna. Allt som allt ver kvällen mycket rolig och helt underbar. Vädret var framme med sin allra bästa sida och solsken och värme. 
 
Förövrigt sitter jag nu och kopplar av med den tre saten moccakräm svalnar av så att den går att vispa ihop för att sedan kunna täcka den sista moccatårtan som ska med till Falkenbergs Motorbana i morgon. Moccatårtor kommer att vara till försäljningen i cafét under morgondagens Tjejdag. 
 
 

Alla kan säga Hej för att hjälpa någon.

Sitter och lyssnar på podden Slumpens Hjältar där Frida Boison blir intervjuad. Att få reda på hur dåligt man mår om man har moddat en anna person får mig att tänka om på den tiden då jag själv var utsatt för mobbing. 
 
Den tiden som mobbningen mot mig började när jag hade flyttat till Borås och började på ny skola. Gick årskurs 3-6 under tiden som jag bodde med min mamma och syster i Borås. Hur visades då mobbningen mot mig? 
Jag fick 2 kompisar i början av skolstarten men det var inte kompisar som jag jämt var med under rasterna. Under denna tiden mådde jag själv dåligt, otrolit dåligt självförtroende och blyg. Saknade min kompis Marie som fanns kvar i Kungsbacka. 
 
Allt eftersom jag kom in i skolan så började killarna i klassen mer psykiskt uttrycka ord för min övervikt, att jag med utvecklad än de andra tjejerna i klassen. Jag var inte mycket för en personlig hyien på den tiden och det gick ut över mig själv både från killarna och tjejerna i klassen. Utanförskapet var stor till viss del. Kunde vara med vissa klasskamrater men så fort man inte var med dem hela tiden så blev man utfryst eller bara rent utfryst för att man gjorde något som de andra inte gjorde. Hade en klasskamrat som jag var mer med ett tag under fritiden men den vänskapen försvann sedan i samma veva som hon bytte skola. 
 
För att jag skulle kunna göra något under rasterna i skolan så lyckades jag få kontakt med tre tjejer som gick 2 årskurser under mig. Såg till slut alltid fram emot de dagarna som vi hade raster tillsammans. Det var den stunden ihop med dem som jag fick vara mig själv och bli sedd på ett positivt sätt. Utanför skolan på fritiden hemma så var det inte mycket jag gjorde. Minns att jag alltid var avundsjuk på min lillasyster för att hon hade många vänner som hon alltid var med. I och med att jag inte direkt hade många att vara med så blev det att datorn och internet samt stallet.se som var stort på den tiden. 
 
Under den tiden i Borås såg vissa lärare vad som skedde och sa ifrån men när rektorn skulle ta vid så hände absolut inget, hela tiden förnekade rektorn att det fanns mobing på skolan. Det gav mig stor frustration pga att jag var det levande beviset på att det fanns på mobbing på skolan. Det tog mig tungt under den tiden och jag ville då bara bort från Borås och byta skola för att hoppas på en trevligare och roligare närvaro. 
 
Men en sak tog udden på allt hopps om vissa personer främst vuxna som då jag mer tydde mig till var när det var dags att välja vilka från klassen som man ville bevara till årskurs 7 på högstadiet. Under 5-6 så hade min klass en vikarie och minns det tillfället än idag. Han tog ut varje klasskamrat i korridoren för att skriva ner våra önske mål om vem man vill ha visare som klasskamrat. Denna tiden visste jag redan att jag skulle flytta från Borås och börja om livet på ny skola i ny kommun. Han ställer då frågan till mig vem jag ville ha och minns att jag svarade: "Måste jag välja, jag vet redan att jag kommer flytta och inte bo kvar här i skitorten Borås".
Han svarade då: "Nu måste du välja oavsett om du ska flytta eller inte."
Svarade själv då tillbaka: "Jag viljer ingen för jag har ingen kamrat i denna klassen om du inte lagt märke till detta".
Får då svaret tillbaka: "Du måste välja någon även om du inte trivs med dem och här finns ingen mobbing".
Det gjorde att jag tappade förtroende för denna personen sista tiden som var kvar i den skolan. 
 
Var riktigt näjd över flytten till Tjörn och kände att här kommer det blir bra, ny skola med nya möjligheter. Men på någotsätt så var det vissa saker som ändå fortsatte. Var utstött och fick många sneda blickar pga mitt utseende och kroppsstorlek. Jag var verkligen inte mycket för kläder och smink, inget som jag höll mig till alls. Hittade tre nya klasskamrater som jag upplevde var snälla och positiva men allt eftersom tiden gick så kände jag mig mer och mer utanför. Men då kom elevens val och valde då att fokusera på bild under den tiden och fann två nya vänner som gick i en annan klass. Valde då att byta klass efter sommaren och var glad när det blev beviljat. Jag kunde lida igenom skolans två sista år på högstadiet trotts att mobningen visade sig i att jag hade fel kläder och inte var den smala personen som man ska vara enligt normerna. 
 
Under tiden som jag bodde på Tjörn var stallet min fristad, där var det jag och hästarna och ingen annan som kunde påverka mig, men ändå var det något som gnagde där ute också. Hittade några vänner där som var några år yngre än mig själv, vi hade kul och hittade på många roligt ridlekar och annat. Men bland dem som var i min ålder så var jag åter igen utfryst, personerna slutatde prata när man kom i samma rum som dem. Jag sket i dem men minns att det gnagde ändå på mitt självkänsla och självförtroende. 
 
När dagen väl kom när man gick i årskurs 9 och det var dags för att göra gymnasie valet så minns jag att jag stod länge och funderade på om jag skulle gå omvårdnadsprogrammet på Mimershus eller på Aranäsgymnasiet, många funderingar fram och tillbaka så valde jag Aranäsgymnasiet som första val och kom in där. Det innebar att jag flyttade till Fjärås för att på gymnasiet i Kungsbacka och åter igen blev jag glad för att kunna ha en mycket vättre kontakt med min älskade vän Marie. Skolan började och njöt åter igen av ny miljö och fokus. Åter igen fann jag några nya klasskamrater men hade ändå alltid känslan av utanförskap, åter igen längtade jag efter att rast samtidigt som en annan person och det var Marie. Psykist mobbing återkommen pga att jag inte köpte de sensate mode av kläder, att jag inte tänkte på mitt yttre under gymnasietiden. Det gjorde att jag åter skönt i självkänslan för tredje gången och längtade varje dag efter studenten för att bli av med alla psykisk press som var. 
 
Med detta så har mobbing uttryckts sig i många olika former:
- Passade inte in i normens kroppsutseende (man skulle ha en slimmad kropp)
- Utanförskap/utfrysning
- Var inte med klädmodet
- Att man är den man är.
 
Men något som jag idag fick höra var Eric Gadd's information i Friends julklapp till barn. Kloka och välvald ord som kan förändra ett barns liv med att bara säga "Hej". 
https://youtu.be/r2Hb5sDxRTs
Lyssna på orden som han säger i ovanstående länk. 
 
Vi kan inte hjälpa alla att undgå mobbing men vi kan alltid hjälpa någon. 
Jag minns att det var en otroligt jobbig period för mig och det har följ efter mig under hela uppväxten. Många gångar hade jag funderat på självmord för att slippa allt men något grävde inom mig och sa att nej det är något som jag ska göra innan och det är inte nu utan i framtiden. Här står jag idag och inser att berätta om min uppväxt och mina mål är det jag ska göra. Gå framåt och hjälpa andra till ett bättre tillvaro. 

Inspirera andra

Är det ågot som jag alltid velat göra så är det att inspirera andra människor på olika sätt. I måndags så fick jag äran att komma till Aranäs Gymnasiet i Kungsbacka och berätta om min väg till det yrket jag har idag, men även informera och visa en inblick hur det är att jobba på en akutmottagning. 
 
Foto: Ulrika Borgvall
 
Foto: Ulrika Borgvall
 
Under denna timmen så berättade om vad jag gör i mitt yrke som sjuksköterska på akuten. Vilka åkommer som patienter söker för, berätta om hur omhändertagande sker på akuten för en patienten som söker vård. Även delge information om hur sjukvårdspersonalen förbereder sig, omhändertagandet och hur vården fortgåra om en patient kommer in som larmpatient med en ambulans. 
 
Fick även under denna föreläsningen berätta lite mer om yrket i ambulansen, hur jag har lyckas ta mig dit och framtida mål i mina fortsatte utveckling. 
 
Att få dela med mig om mina bana och hur det roligt det är att arbeta inom vården kan ge inspiration till kommande ungdomar som kanske söker sina yrkesverksamma år inom sjukvården. Att mötet med varje patient kan variera och ge både tråkiga studer men även riktigt härliga möten med. Hur arbetat kan variera och man njuter av varje stund som är positiv och rolig. 
 
Mina fd lärare skrev detta inläggat på Vård- och omsorgsprogrammet, Aranäsgymnasiets sida på facebook:
"Vård -och omsorgsprogrammet vill rikta sitt varmaste tack till före detta eleven Klara Hjort som tog studenten 2010. Vi som har haft förmånen att följa hennes resa är stolta och tacksamma över att hon nu gästar oss som yrkesverksam i olika sammanhang. Klara har under flera år ställt upp för programmet under Öppet Hus för att informera om vår utbildning och sitt yrke som sjuksköterska på akutmottagningen i Varberg. Hon är nu även utbildad ambulanssjuksköterska och anställd inom ambulansverksamheten i Borås. Föreläsningar av tidigare elever är ett mycket uppskattat inslag. Våra elever får med sig en bit av verkligheten samtidigt som det ger inspiration och motivation för studier och arbete inom branschen. Vi välkomnar ett fortsatt samarbete med före detta elever och olika verksamheter inom branschen."
 
Som avslut på föreläsningen så fick jag en liten present som tack för det hela och ser nu hur min kroppsliga förändring inspirerar mig själv ännu mer av att njuta av tillvaron och framgångarna.
Foto: Ulrika Borgvall

Livet känns härligare.

Har kommit en ny fas av mitt liv på ett sätt. När studierna tog slut så hade jag under november och december på mig för återhämtning, speiellt att jag inte längre är student utan kan jobba och göra det jag vill och känner för på min fritid. 
 
På min födelsedag den 7 januari så fick jag en härligt fördelsedags present som var anställningspapper för arbete inom Ambulansen i Borås. Jag minns att jag då hoppade av lycka till att äntligen arbeta med mitt drömyrke. Nu idag har jag arbetat 3 pass på ambulansen och verkligen stormtrivs. Vad som är mitt plan i nu läget är att jag fortfarande jobbar kvar på 100% i Varberg men på mina lediga dagar från Varberg så hoppar jag in och jobbar i Borås när de har sjukluckors ute. Är timanställd fram till sommaren i Borås. Under sommaren sedan är jag tjänstledig från mitt jobb i Varberg och kommer enbart vara på Ambulansen i Borås. 
 
Annars så håller jag på och skapar om inredningen i mitt hem ifrån pappas inredning till min alldeles egna. Har gjort mig av med ett gammalt bort som fick ny ägare efter ca 30 min. Bokhyllorna i vardagsrummet står i garaget i väntan på att jag sla lägga ut dem till salu. Där bokhyllorna stod fick jag in et tv bänk som jag köpte av en kär vän. Matbordet fick flytta från köket till vardaghsrummet. 
Där matsalsbordet stod innan har jag nu skapat mig en myshörna, som jag bara älskar <3. 
 
All min fritid nu förtiden går åt till andra saker än dator skärmen. Dator är typ avstäng runt en vecka innan den sätt på och ibland kan det gå längre. Vilket det aldrig gjorde innan då jag satt vid datorn varje ledig minut jag hade hemma. Njuter istället av min nya inredning och böcker. 
 
Förövrigt så har även beställning av Moccatårtor sakt kommit igång. Har redan levererad 3 st till personer som beställt. Har även en beställning på intågande som är till en kollega som önskade ha denna på påskafton. 

1:a advent med resande minnen.

Har under morgonen kollat tillbaka på minnen som visats på Facebook från detta datumet och två år tillbaka. 2 December har jag sista dagen av 3 i London 2016, en helt underbar weekend med en kär föredetta arbetskollega. Sen såg jag även att idag för 1 år sedan spenderade jag sista dygnet på amerikansk mark när jag var borta i 10 dagar med familjen. 
 
Idag sitter jag nu här hemma istället och har packad karbin väskan för att bege mig till London under morgonsdagens första timmar ihop med min pappa. Ska blir riktigt härligt att få helt och hållet egen tid med min far och samtidigt få inbringa en fantastisk julkänsla som London kan starta December månad med. 
Längtar, har bara ett arbetspass kvar på jobbet innan London startar min semestervecka. 
 
 
 
 
 
Dessa bilder fotades under veckan när frosten låg så glittrande och vacker i solen sken. 
 
När te koppen ihop med tre juliga värmeljusbehållare fick mig att mysa ordentligt när julsakerna dök upp i huset.

Att kunna göra vad jag vill igen :)

Nu har allt verkligen landat efter detta år som varit som jag har pluggat vidare. Att äntligen bara kunna göra det jag absolut vill på min fritid utan att ha en massa måsten. Är så otroligt skönt att ha en ledig dag igen utan plugga, skrivande eller andra saker som måste tänkas på ihop med studier. 
 
Hjärnan får nu verkligen chans till återhämtning och jag njuter för fullt av det. Ska strax packa ihop det som behövs innan jag ska köra till Tjörn och Stenungsund för en myskväll med syster och hennes sambo. Optikern i morgon innan jag åter är på jobbet. 

Godkänd och inväntar examensbevis

Så jäkla skön kännsa som in finner sig i hjärna och kropp efter detta året med studierna till specialistsjuksköterska. Idag sitter jag nu här hemma med Zingo i knät och verkligen njuter och kan på ett sätt inte förstå att jag har tagit en Magister examen och även en specialist examen. Det är så oförklarligt beskrivande och så enormt underbart skönt. 
 
Har nu bara 1 pass kvar på praktiken och på onsdag lämnas sista papprena och utbildningskläderna tillbaka på högskolan. Idag såg jag även att mina sista högskolepoäng anlände in och har nu snabbt som attans även ansökt om examensbevis. Wow, kan ej fatta det men ändå kan jag det. 
 
Det roliga är nu även när jag tänker tillbaka på få några år sedan när jag tog studenten. Då sade jag till mig själv att jag ska vara färdig sjuksköterska innan jag fyller 25 år och jag var färdig ca 1 vecka efter att jag fyllt 24 år. Efter den examen hade jag sagt till mig själv att jag ska vara färdig specialistsjuksköterksa inom ambulanssjukvård när jag fyllt 28 år. Det är nu 1,5 månad kvar tills att jag fyller 28 år. Mina inre beslut står i sig med styrka och klar blir jag inom tidsintervallet jag har beslutat mig för. 
 
Så jäkla skönt att nu bara behöva jobba och kunna slappna av skolarbete och jobb samtidigt. Lägger nu upp denna bilden för att gratta mig själv :) <3
 

Härligt flyt just nu

Är inne i ett riktigt härligt mode nu, praken flyter på över förväntan och att jobba upp till är inge problem för stunden. Fine att man är trött den lediga dagen är i och för sig inte så konstigt när jag har en hel lediga dag i veckan. Men har fortfarande en helt underbar energi till att fortsätta med. 
 
Halvtidsbedömningen för praktien gick av stapeln i torsdag och har bara fått massor av positiva ord några av dem på praktiken är nyfikna på vad jag har kommande arbetet något stans. Känns lite som de vill ha mig kvar i Borås när praktiken är över men ingen säger direkt något om det, så det är mina misstankar. Ska jag vara ärlig så funderar jag lite på det också. Mycket handlar ju även om hur det blir med den ev kommande kombinationstjänsten. Men än är det för tidigt för att hoppas på det känns det som. 
 
Jaja, nu är det dags att gå ut till bilen och köra till Borås inför ett nattpass på ambulansen. 
 
Kramisar på er <3.
 

Stressen försvann och lugnet börjar ta vid.

Tiden flyger fram åter igen och dagarna har gått i ett. Mycket har hänt på olika sätt den senaste månaden som jag skrev här. 
 
 
Den största saken som skett är att Magisteruppsatsen äntligen är färdig och finns nu även att läsa digitalt via denna länken: När det prehospitala uppdraget blir övermäktigt - Sjuksköterskors erfarenhet av att vårda barn med hjärtstopp
Att ha uppsatsen färdig och godkänt var en stor sten som lättade från mina axlar och känslan av att kunna koppla av inbringar mig varje dag. Ända sedan skrivandet startade av uppsatsen har jag gett all min fritid till att få den färdig, och dessutom jobbar runt 120% under sommaren. Ja ni hör nog att jag inte hade så mycket tid till annat. Vänner och träning har blivit lidandet för detta och det har jag allt lagt märke på kroppen som fyllt igen lite av det som jag hade tränat bort i våras. 
 
 
Den andra delen är praktiken som jag på ett sätt har bävat för men som på första dagen inte kunde bli bättre än jag trott. Har två helt underbara handledare som vill göra allt för att få miog godkänd då de snabbt har sätt mina potentialer och frågat lite om mina kommande arbetsplaner. Att dessutom ha roligt samtidigt som jag får en mycket bra inblick i ambulansverksamheten inom SÄS och ambulansen i Borås så är jag nu fast besluten att hela praktikenperioden kommer bli mycket rolig. 
Få se vad praktikperioden har att framvisa. Eftersom ambulansverksamheten i Halland inte verkar vara riktigt sugen på att ha mig i deras verksamhet så börjar jag allt fundera på andra verksamheter som är intresserade istället. Den dagen hoppas jag så innerligt på och så får vi se vart mitt kommande arbete kommer att vara någonstans. 
 
Men ett lugn i tillvaron kan jag äntligen slappna av och börja blicka framåt igen. 

Sista dygnet innan inlämning

Sitter här nu och börjar sakta, sakta kunna pusta ut efter en lång period med skrivandet på uppsatsen. Att sitta här och sakta börja kunna ta lite mera lugnande andetag känns riktigt skönt för en gång skull. För det har verkligen inte varit lätt men ändå otroligt kul och lärorikt ändå.
 
Började i sista veckan i Mars med intrduktionen inför skrivande av magisteruppsats. Vi hade lite otur med att få ihop problemformulering och syfte i början och det tog oss ca 3 veckor innan vi lyckats få lov att knåpa ihop informationsbrev till deltagare och verksamhetschefer. När vi väl sedan lyckats få ihop 8 deltagare och gjort intervjuerna så hade det gått 6 veckor och så sitta och knåpa ihop en hel magisteruppsats på 2 veckor, insåg vi snabbt att det inte kommer att gå. 
 
Vi har fått skriva uppsatsen under hela sommaren och äntligen, ÄNTLIGEN är nu framme och vi är nöjda med innehållet. Fine, språket kanske inte är världsbäst men vi är så jäkla nöjda med det innehåll som är i uppsatsen. I morgon den 3 september kommer den att skickas in. Förhoppningsvis kommer det blir opponentskap och möjlighet att få förklara och försvara det vi skrivit den 14 semptember. 
 
Det har verkligen varit berg- och dalbanar ända sedan skrivandet startade, har ändå kämpat på och tagit uppsatsen framåt trotts motgångarna som vart av olika slag under skrivandets gång. Men nu känner jag att jag åter kan få börjar andas, sakta (minimalt) då börja slappna av lite. 
 
Snälla håll nu alla tummar och tår för oj vad nervösa vi börjar bli istället. 
 
Bildens färger och blandade kontraster beskriver bra hur hela uppsats perioden har upplevts

Sprudlande uppsats energi

Som vanligt hinner det gå ett par dagar mellan inläggen, men får allt säga att är iallafall sysselsatta på olika sätt med. Äntligen känns det som att skrivande på uppsatsen åter igen tagi i kraft och stora framsteg görs. Idag har vi suttit och skrivit nästan hela metoddiskussionen och nu precis skickat in den till vår handledare i förhoppning om att få en snabb feedback. Energi över uppsatsen sprider för mig i nuläget och tidpressen som jag kände för några dagar sedan har verkligen lätt något. Tro det eller ej. 
 
För övrigt så har jag under gådagen hunnit skapa 2 marängbottnar av 3 inför helgens kommande moccatårta, sista botten står och gottar till sig i ugnen i skrivande stund. Har även gjort 6 cikulära små bottnar som ska vara till två mindre moccatåtor/bakelser som jag testar att göra, till dem kommer det dessutom att bli en test på laktosfri moccakräm. 
 
I morgon blir det att bygga ihop tårtorna, städa huset och pyssla med uppsatsen i mellan åt med. Skam den som ger sig. 
 
 

Tidspress och långa promenader

Då har de 5 första dagarna på semester swischat förbi. Måste ändå säga att jag har njutit av dem med. 
Under dessa dagarn så har jag under tre dagar tagit lång promenader. 
Måndag - 9,5km
Tisdag - 11 km
Fredag - 10,8 km 
 
Alla har varit i variadeterränger, mycket uppför och mycket nedför och lika mycket raksträckor. Att då samtidigt gå och lyssna på ljudbok gör ju att jag försvinner in i boken och bara går. Skönt när jag kommer hem och inser att fötterna skriker efter vila och få kom upp i högläge en stund direkt efter. 
Promenaderna har ungedär tagit runt 2h vilket känns skönt speciellt när jag har tid till det med utan att stressa. 
 
Angånge stress så har jag allt börjat känna tidspress över uppsatsen. Deadline är den 3 september och det är 24 dagar fram tills dess. Kämpar med att få iordning det sista på resultat delen. Skriver och skickar bilder på det som är skrivet till min medskrivare för att hon verkligen ska kunna hjälpa mig i det mellan hennes arbetspass. 
På måndag ska vi åter sitta tillsammans och skriva klart metod delen. Det känns åtminstonne skönt. Sedan är det diskussionen och det slutgiltiga sakerna som gäller. 
 
 

Mamma Mia

Semestern är nu igång, startade upp den med:
 
Blev Mamma Mia ihop med min mor, Sven och Elin. 
 
Dagens första heldag på semester var under gårdagen vilket njöts av en härlig sovmorgon. Blev även 9,5 km lång promenad innan jag provsmakade ett nytt Sparkling Wine. 
 
 
Får verkligen säga att det är att rekommendera, mumma det var god men fock blev jag full på 2 glas. Tur att jag satt hemma i soffan och inte var någon annan stans. haha, fast det hade i och för sig varit roligare. 
Med lite Alcohol i kroppen så får jag säg att skrivande på uppsatsen kunde inte bli bättre. 

Angåede uppsatsen så är äntligen resultatet klart. Bara lite fin lir på grammatiken så blir den kanon. Starten av diskussionen är igång och har skrivits på en del under idag med paus på 11km promenad i solens sken. 
 
 
 

5 dagar, 37,5 arbetstimmar kvar.

5 dagar kvar, 37,5 arbets timmar kvar. Sedan kommer den efternalkande semester som hägrar. Har skumpan beredd och kommer ställas in i kylen för kylning inför den inringande tiden analkas, inför inringning av semestern. 
 
För övrigt så funkade det tydlig otroligt bra att skälla lite för poffs så satt jag idag i Göteborg och skrev på uppsatsen ihop med min medskrivare. En positiv anda så har vi nu minimalt lite kvar på resultatet, har på nytt skickat in till vår handledare och hoppas på en positiv känsla att göra klart allt på ett nafs. 

I morgon blir det ett bra break från skrivandet, jobbar 7-16 och drar sedan direkt till Falkenbergs motorbana inför hösten första träningstillfälle efter paus i juli månad. På fredag innan jobbet blir det lunch time med två underbara vänner i Varberg innan kvällens arbetspass och på söndag efter att jag stämplat ut från jobbet blir det Mamma Mia bio med mor, Sven, Elin och Pontus i Götet. Ska bli skönt. 

Trött, noll energi,

Tröttenheten kommer mer och mer in i kroppen. Att både jobba och skriva uppsats är verkligen slitande, kanske inte direkt så fysiskt men psykiskt. 1 veckas arbete kvar innan det blir semester från jobbet men för hjärnan blir det där emot ingen semester. 
 
Hela semestern blir att göra allt jag kan för att beta av uppsatsen som känns som det står på styltor och trampar runt på samma plats. Frukansvärt segt att stå fast och ändrar text, grammatik för att få ihop ett resultat som är så pass starkt och bra för en kommande opponentskap. Resultatet har jag nu skrivit sedan början av juni och ser man från starten av skrivandet på det så har det sket en enorm förändring. Men dock tar energin slut när jag är själv och skriver ett arbete som är gjort för att det ska vara två på. Att veta att det alltid är något som måste's göras när man kommer hem från jobbet tar verkligen på krafterna. 
 
Den 3 september är deadline och frågan är ens om det är klar tills dess. Börjar faktiskt tvivla nu, vilket jag sällan gör men nu gör jag det. det ger en känsla så att tårarna inte är långt kvar att tränga fram bakom ögonlocken. Känslan och en kombination av att inte ha någon energi gör situationen inte rolig. 
 
När semestern väl nalkas blir det hårt skrivande på uppsatsen varje dag. Som tur är en dag inboka på semester där inte uppsatsen kommer att dyka fram på hela den dagen. Ett skönt break med turridning i ett naturreservat hoppas jag på att hinna samla på mig så mycket energi jag kan för att komma tillbaka till jobbet och längre fram jobba och göra praktik samtidigt. 
 
Det ska gå på något sätt men orkan finns inte i nuläget. 

Tidigare inlägg
RSS 2.0