Varför mitt bekräftelsesökande

4 nattpass är nu avslutade, är inne på den delen av dygnet där tiden ska ställas om till dagtid. Vilket menas med att gick av nattpasset i morse vid 7:20, promerade hem för att sova 2-3 timmar. Försöka hålla sig vaken under dagen för att sedan på nytt lägga sig för att sova hela natten. Nytt arbetspass startar i morgonbitti vid 8 tiden. Som ni förstår så är min hjärna stundvis någon helt annan stans, ändå är det något som jag tillåter den att vara under dagen med. Sedan gör absolut inte det varierande vädret det hela bättre, så lika bra att låta hjärnan få vandra iväg på sina vandringar för att lyckas fånga in den när det är dags för matlagning eller annat dyligt viktiga ting som ska utföras. 
 
Något jag har reflekterat under dessa dagar efter att jag skrev förra inlägget är ändå varför ska jag synas, höras eller be alla andra om att ge mig bekräftelse om min livshistoria? Jo bekräften söker jag i nästan allt fast jag försöker verkligen dämpa ner den mer och mer. Egentligen kommer det ifrån den tiden som var sämst under min uppväxt. Jag gjorde saker för att få bekräftelse från min mor och andra personer i min omgivning, en bekräftelse som jag inser idag att jag verkligen aldrig fick när jag var som mest behov av den. Få vara ett barn och tillåtas att få vara ett barn. Få vara den personen som har vänner som vill vara med en utan att jag ska kräva att andra ska vara med mig mot deras vilja. Bekräftelse sökandet har gjort mer och mer till att jag förstår på sätt och viss varför vissa inte kanske vill vara med mig just på grund av det. Men ändå ser andra mig ibland som den där ensam vargen med, vilket jag mer och mindre känner mig som hela tiden fast jag inte vill det. 
 
Bekräftelse är ju ändå något som alla söker på ett eller annat sett, vissa behöver mindra bekräftelse och vissa behöver mer bekräftelse. Jag har på något sätt ändå varit den som behövt mycket bekräftelse under min uppväxt, mycket för att jag varit så osäker i mig själv, att få lov att vara den jag är som människa. Dock har det tyvärr alltid varit så att jag aldrig ha matchat in hos något, utan att jag har ändrat på mig själv för att matcha in hos andra men vad har det hjälpt min självsäkerhet? Absolutly nothing!
 
Tack vare allt tid och pengar jag har lagt ner på psykoterapin under detta halvåret så har jag verkligen börjat hitta mig själv, vad jag står för och vad jag vill åstadkomma. Med detta har även min medilialitet öppnats upp mer och mer och kontakten med det okända som många kalla det det har blivit mer och mer. Jag njuter av varje framsteg som blir på ett eller annat sätt. Jag njuter av min närvaro här och nu mer och mer. Är med ärlig till personer i min omgivning, ser att de vill mig väl och varför vilse leda dem med fel svar på frågorna? nej nu är det mer och mer ärlig svar, sedan är det upp till personen som frågar hur de vill ta till vara på informationen som kommer på deras fråga. 
 
Sommarpratar som jag skrev i förra inläget är ändå något jag kan tänka mig, men hur tusan ska jag kunna lägga upp ett sådant manus?, nä klart mycket bättre att fila på en kommande bok istället. Sedan får framtiden visa om det kommer tryckas eller inte. 
Var sak har sin tid. 
 
Bäst nu att inta lite mat innan hjärnan kopplar ner igen. 

Sommarpratare? självbiografi?

Denna sommaren har jag verkligen kommit igång med lyssnandet på årets sommarpratare. Många med många olika intressanta sommarprat om deras liv och hur de har tagit sig egnom det mesta i sina liv. Det får mig per automatik att verkligen reflektera över mitt 29 åriga liv och som jag sagt tidigare så har jag hunnit med en massa tunga saker och ändå kämpat mig igenom dem även om många gånger hade jag bara velat lägga mig ner och dö. Men ändå har det alltid funnit något i varje tung ting som gjort att jag kämpar vidare. 
 
Oftast har mitt liv sedan 8 års åldern varit att beta av den tunga saken efter en andra. Vilket menas att när jag tagit mig genom en tung uppgift som t.ex. Bestulen på 32.000kr, bilen stulen och uppeldad, djup depression i 9-12 år åldern. Så har jag oftast enbart fått en liten återhämtnings tid innan nästa stora ting har anlänt och för många skulle den svepa en människa omkull och de hade inte velat resa sig upp och fortsätt, det har jag istället gjort. Jag har kämpat mig upp ifrån liggande till stående och sakta gående del. Vissa saker varit tyngre att ta sig i genom än andra saker. Något som jag bär med mig av varje ting är den kämpar glöden jag har inom mig. Sedan är det är det ven mitt livsmotto som jag snappade upp runt 15 års åldern:
Take thoose dreams and make them come true! 

Då kunde jag exakt svara på vad den meningen kom ifrån. Idag vill jag vagt minnas att jag fångade upp den ifrån en låt text, tror det var Butterfly med Miley Cyrus men är osäker på detta i dagens läge. Det var nu trotts allt för 15 år sedan den meningen kom till mig och fastnat sedan dess. 
 
Till att återkomma till sommarpratarna så kan jag själv sig mig som en av dem, men vad är chansen för att jag själva ska sitta där en dag och spela in radio som kommer sändas ut till hela Svenska folket? sannoliheten är väldigt liten. Men det finns dock en sak som sakta har estnat sig fast i min tankegångar och det är en bok. Antingen självbiografi eller en memoar, det lutar mot en självbiografi. Dock kommer nog inte kunna klassas som en självbiografi heller för min tanke är att en dag kuna välva in en psykolog/psykoterapeut i den för att man ska kunna dra nytta av allt som ett lärande måls plan typ. Har ju ändå hade 3 personer som sagt till mig vid olika tillfällen med olika årsspann i mellan som anser att jag borde ge ut en bok om allt jag varit med om och hur jag har lyckats ta mig i genom det. Kan iallafall informera att första raderna har startats för ca 1 år sedan, då och då sitter jag och skriver på den. Så vem vet, den tanken kanske kommer bli sann. 

Vi är som öar i havet.....

" Vi är som öar i havet, åtskilda på ytan med sammankopplade på djupet. " // William James. 
detta citatet gjorde att många av mina tankar bara vandrade iväg under tiden som jag läste detta ut en bok som jga nyligen har påbörjat. 
Citet beskriver så mycket för en så liten sak som får en att reflektera, fundera och skapa en förståelse på samma gång. Alla är vi olika men på samma sätt är vi lika. Vi har samma mål men tar vara på delarna på vägen på olika sätt. You name it, många olika sätt och ta vara på olika saker. 
 
Är i en fas i livet där jag inte vet riktigt vem jag är, ella jo till viss del. Men är mitt i ett psykologisk kaos där jag försöker finna förståelse över mig själv. I samband med detta så hittade jag denna boken för några veckor sedan hemma hos min mor och passade på att låna med mig den hem. 

Se boken nedan:
 
Det var i denna boken som jag fann citet som startade detta inlägg som även gav starten till detta inlägget. 
 
Ett annat citat gjorde att jag åter igen försvann bort i olika tankar och funderingar. Citater är:
" Fråga dig inte vad världen behöver; fråga dig vad som gör dig levande. Ägna dig sedan åt det. För vad världen behöver är människor som blivit levande." // Harold Whitman
 
Tidigt i boken så finns den en del där det står:
" Du kommer att stanna upp i läsningen och låter tankarna vandra iväg."  Så sant, för det är just det som boken gör för mig. Läser en bit innan tankarna vandrar iväg till hur jag upplever det och även skapar mig en lite förståelse hur jag aggerar ut efter allt jag varit med om och det i säg gör att jag kan få en liten förnimelse över hur det påverkar mig, samt över vad det är jag utstrålar. 
 
Detta inlägget är av många olika ting och kommer att vara oförstårligt mellan allt hoppande men en sak som jag verkligen tog till mig och som jag även gör i skrivandet på denna bloggen i olika inlägg har just med denna saken att göra. Var god läs texten på bilden under:
 
Det är den automatskrift som dyker upp i några av mina inlägg och många av delarna blir kanske svåra att finna en röd tråd i, men det är just det det finns ingen röd tråd utan det är ord som vara svamlar ut i mina fingrar som rör sig över tegenbordet, skapar texten utan att sitta där och reflektera elelr bearbeta det som kommer. På många sätt har jag redan använt mig av detta men då har ajg även fått en massa bannor stundtals men nu skiter jag i det, bättre att få ut det i text och skapa en förståelse på vad man får till sig på samma gång. 
 
En annan sak som jag har lärt mig att man inte får uttycka högt är just den mediala biten, men på något vis vill jag inte bita ihop och hålla det inom mig. När jag finner någon som tror på samma saker och upplever dem så vill jag tala om det men det är så många som hyschar en för att inte göra det offentligt. Fine vi har alla olika troende men det finns en sak som jag allid tror och det uppmärksammade jag även i samband med bästa vännens dotter för några/något år sedan med:
 
Alla föds vi med en förmåga och i min del så tror jag det på det mediala, kopplingen till den andliga världen. Många blir skrämda och vågar inte tro på det och lägger det då på hyllan och stänger det ute. När jag var runt 13 år öppnades min egan förmåga upp igen och jag blev själv intresserad av vad som egentligen finns utanför våra realistiska värld. I den åldern pratade jag inte om det för att det var så obeforskat men nyfikenheten gjorde att jag ville veta mera. 
Har alltid velat utveckla mig på denna biten och idag känner jag att jag äntligen är igång med processen till utveckling. Mycket för att jag börjar finna mig själv och håller på med det mer och mer, samtidigt som jag skapar en förståelse för det som varit och börjar bearbeta alla känslorna från den tiden som sitter fast inom mig. Att bearbeta min barndom som jag nu verkligen gör är startskottet till något nytt och utvecklande, det vet jag och det känner jag på mig. 

Träningen är åter igång.

Med 2 lediga dagarn har jag utnjyttjat dem till träning av olika slag. Igår promenerade jag ner till Knalleland och gick in till Nordic Wellness och skaffade ett träningskort hos dem för att kunna träna båda gym och gruppträning på alla desa klubbar i Borås. Passade då på och köra lite träning av kroppens olika muskler innan en promenad bort till torget innan jag fortsatte hemmåt. 

Blev inhandling av BCAA pulver att inta under träningen för att hjälpa kroppen till återhämtning och återuppbyggning av muskelaturen i samband med träning. 
 
Idag blev det istället 50 min simning och skönt var det att få simma loss den färsta träningsvärken från går dagen. Samtidigt som jag kan filosofera ut ordentligt under tiden jag betar längde efter längde i bassängen. Att för några år sedan hade jag inte pallat av att simma fram och tillbaka och blivit uttråkad fort men något har förändrats på den fronten. Idag är det inga problem att simma där fram och tillbaka, tankar vandrar iväg och kroppen går på automatik, blicken är i verkligheten för att kunna förflytta sig mellan alla de andra simmarna. Det har blivit en skön avkopplande träningsmöjlighet sedan jag skaffade årskortet på simhallen. Det bästa är kroppens längtar till den stunden som blir i bubbelpoolen för att hjälpa cirkulationen ut i alla musklerna och få koppla av med lite värme samtidigt. 
 
I morgon blir den en skön promenad med Q i Målsryds skogsmiljö. 

Städning och kalasförberedelser.

Effektiv Lördag blev det allt idag.
Startade dagen med att grädda en tårtbotten inför tårtan som ska bjudas på under morgondagen, under tiden gotta till sig ugnen blev det en lugm frukost framför tv. Kollar om serien Outlander, en serie som jag spanat på innan och verkligen fastnade för. Är direkt ingen person som gillar våld ocg krig men den har en historia i sig och att då få se dramat i den gör den snarare bättre och då kan jag tillåtar att se på våldet som finns i den. Sedan ska vi inte prata om alla dessa olika underbart vackra vyer över skottland som finns i serier, vyer som gör en verkligen lockad att åka till skottland och spana in dem själv. 
 
Iallafall när tårtbottnen var klar så blev den en skön promenad ner till badhuset i solens underbara sken, passa på att njuta av solen får man allt göra medan den är framme. 50 minuter simning senare blev det en promenad via torget och en Vaniljlatte från Espresso House innan det var dags för damsugning och moppning av golvet i nästan hela lägenheten. Sitter nu och njuter av den ljuvliga doften från moppning som bara gör en lycklig in i själen att varit duktigt med att att snygga till golven.  
 
Lyckas plocka ihop det lilla jag har av julens prydnader fått ner med det till förrådet, älskar julens alla småpynt men har nu istället något att se fram emot till årets december månad. Iallafall sitter nu och pausar med detta blogginlägg en stund. Förtsättning av dagen blir att bygga ihop tårtan till i morgon, blir lite kalas med familjen och firar mig själv 2 dagar tidigare. 29 år på tisdag, usch vad tiden går, ibland känns det som det var i går men var 7 år och inte 28 typ. För ja 29 åring kan jag ändå inte titulera mig förens på tisdag morgon vid 08:48 ändå. Då lär jag iallafall ha kommit hem från nattpasset och kanske till och med hunnit att somna några timmar. Återstår att se. 

Mitt 29 åriga liv kommer det ske en jäkla massa förändingar, utveckligen och framsteg på sina sätt och massa bakslag med för det blir det alltid på något sätt. Men ett år med att bearbeta ryggsäken för fulla muggar och en jäklar massa inre fokusering och utveckling i mig själv. 
 
 
Denna bilden har jag fotat själv och förstorade upp på Canvas som en julklapp till mig själv. Under morgondagen får jag hjälp av pappa att äntligen kunna få upp den på väggen ovanför tv. 
Bara älskar motivet och hur bra den blev. Mitt verk som jag kan njuta av varje dag nu mera <3

Summering av 2019

2019 startade mycket bra, minns fortfarande längtan efter anstöllningspapprena till mitt fröm jobb som anlände mycket lämpligt som en födelsedags present. Att skriva på anställningspappren var en lycka, kände att allt släppte och jag kunde på något sätt koppla av, Var snabb på att läsa igenom anställningsavtalet den dagen och då skriva på den där efter, att det var just min födelsedag som de kom på gjorde mig bara lyckligare. Då var det en timanställning och minns att jag var inne 5 pass under våren innan sommarenjobbet drog igång. 
 
Våren flöt på mellan arbete i Varberg och några arbetspass i Borås. I slutet av Mars så drog jag igång träning och kosthållning inom med refitness och lyckades gå ner del i vikt men det besta av allt var att jag fick slänga nästan hela garderoben vilket var min motivering till att utföra den kroppsliga förändringen. Minskade en hel del runt midjan, ansikte, armar, byst och lite runt låren. Men den där förälskerlsen till mig själv och min kropp började vakna till liv. Att kunnde känna mig snygg i mig själv. 
 
Maj kom och startade en tidig sommar med 3 veckor semester. 3 veckor med fart och fläkt. Var runt på olika motorsportstävlingar att hjälpte till som sjukvårdare/funktionär eller som biträdande tävlingsledare. Blev några underbara dagar hos min moster i Degerberga med mycket promenader och behövliga samtal. 
 
När semestern var slut sattes min tjänstledighet i Varberg igång för en sommar på ambulansen i Borås. Oj vilket härligt sommare mern mycket lärdom och kunskaps infångande. Trevliga kollegor och variernade former av vårdande. Minns att jag var tidig med att fråga om jag kunde får förlängt mitt vik eller en fastanställning till hösten. Det tog lite tiden men när jag väl fick reda på att det blev förlängtvik så startade en ny beslutsamhet inom mig. 
 
Runt 5 Juli började jag maila, kontakta och göra intresseanmälning till 12 olika hyresvärdar i Borås. Fick snabba svar på från vissa och berättade att det fanns en lägenhet ledig. När den hyresvärden var tillbaka från semester 2 veckor senare tog det ca 1,5 vecka till innan jag fick möjlighet att spana på lägenheten. En 3:a på 76 kvm, centralt i Borås. Var och kikade på lägenheten och var inne i ca 5 minuter och blev verkligen förälskad i den med 5 hörning vardagsrum och kök, stort sovrum och litet extrarum samt en mycket fin toalett med golvvärme. Minns att jag frågade om det var någon annan som kollade på lägenheten och fick då svar att det enbart varit jag och en barnfamilj. När jag berättade att jag ville ha lägenheten så fick jag svar direkt på att jag fick den. Så den 6 Augusti skrev jag på kontrakter till mitt första alldeles egna boende som varje min mamma eller pappa har ägt eller hjälpt till med att fixa. 
 
Augusti flöt på med en härligt lycka, fick förlängt mitt tjänstledighet i Varberg till årsskiftet då mitt vik blev förlängt så länge med. Var inne och gjorde sista arbetspasset i slutet av augusti i Varberg och Fick en härlig blomma från mina gamla kollegor och chefer. 
 
2 September var jag förbi hyresvärdens kontor och hämtade nycklarna till lägenheten. Under den veckan flyttade jag upp enklare saker till lägenheten med hjälp av min mamma. En vecka efter så gick flyttlasset upp som jag kämpade mycket själv med. Fick hjälp av grannarna i Fjärås att lasta och sedan hjälp av en kollega i Borås att bära upp allt till lägenheten. 
 
I morgon 2 Januari är det 4 månader sedan jag hämtade nycklarna till lägenheten och ångrar verkligen inte en enda minut av mitt beslut om den. För ja jag är fortfarande förälskad i denna underbara lägenhet. Den är nästan färdigmöblerad förutom lilla rummet som ska göras iordning till kontor och sedan få upp tavlor på väggarna men där blir det inte vilka tavlor som helst utan egenfotade bilder som ska skriva ut på canvas eller på vanligt fotoblad, men det blir 2020 års projekt. 
 
Zingo flyttade med och trodde aldrig att det skulle funka för honom att bli innekatt helt och hållet men han har ändå tagit det med ro. Myser med honom varena minut som han vill mysa och ja vi njuter av vårt nya liv tillsammans. 
 
Han är glad att det finns så många fönster att sitta i och spana ut på omgivningen. 
 
Efter att ha landat i lägenheten som började en hel del psykiska saker komma i fatt mig, mycket frpn uppväxten och andra saker som gjorde att jag kände allt mer och mer av behovet av psykologisk hjälp. Efter som jag nått mitt drömjobb som kunde jag slappna av från den delen, att äntligen ha flyttat hemifrån och har mitt egna boende och kunna stå på egan ben var en annan dröm och den är nu verkligen så slappnade jag av från dem biten med. Min tredje sak är att ta tag i ryggsäcken ifrån min barndomen fram tills idag, allt jag har kämpat mig igenom, lagt åt sidan eller förträngt för att det varit för jobbigt började komma tillbaka mer och mer. Efter lite samtal med chefen fick jag tips om en psykoterapeut som jag idag har börjat hos. Det har vänt upp och ner den senaste månaden för mig psykiskt men så jäkla skönt att får det att börjas. Jag vet att jag är lagledaren i denna förändringsprocess som är igång och alla andra är mina teammedlemar men utan en teammedlem som bar på nyckeln hade jag nog inte riktigt vetat hur jag skulle starta processen. Hennes nyckel var min start och hon var den hjälpande starten för mig. 

Jo just det minst av allt får jag verkligen inte glömma den underbara bara personen som jag nu har dejtat under  månads tid. Han som får mina drömmar i sömnen att tänka på honom till och från. Längten efter möterna om olika merkliga samtalen som vi har. Samtidigt är det så svårt att sätta fingret på vem han är som person för att han är så blyg men allt säger mig att jag får inte släppa taget om honom. Han blir en fortsatt del av 2020. 

Så med andra ord har 2019 varit ett mycket positivt år med mycket lika förändringar. klättrar från vanligt tävlingsfunktionär inom Folkrace till att idag vara tävlingsledare. Arbetar inom mitt drömyrke som jag haft sedan jag var 8 år, Ambulansen. Min alldeles egna lya och fristad som jag själv skapat, hittat och rår om själv. Kärleken som kanske finns honom killen som jag dejtar, vem vet?. Starten av att berarbeta min ryggsäck är igång och blir ett fortsatt projekt av 2020. 

Nyckeln som låste upp dörren!

Senaste tiden var varit berg och dal bana på olika sätt. Känslan av att ha eget boende ligger kvar som en sprudande känsla inom med mig med stor lycka men ensamheten ligger och gnagger en hel del på sitt sätt. 
Ibland flyr jag från de jobbiga känslorna som kommer och går med att göra saker som gör mig glad än att verkligen sätta mig ner och ta tag i dem och låta dem komma och reflektera över varför de egentligen är det. 
 
Detta är något som jag måste göra, att reflektera över varför just den/de känslan/känslorna anländer, ved var det som orsakde att de kom eller var det något sak jag gjorde som lockade fram dem. 
Något som jag inte gjort sedan senaste besöker hos psykoterapin är att verkligen göra detta. Att reflektera över de jobbiga känslorna när de andländer. Har alltid varit i ett flyende perspektiv för att det är jobbigt med de känslorna och att få dem ger på sätt och vis ångest och försöker istället göra saker för att tränga bort dem. 
Men borde verkligen lyssna på rådet som min psykoterapeut sa på senaste mötet och ta tag i det, låta det komma och reflektera och bearbeta den känslan istället. Har varit mycket det senaste på sätt och vis med, skiftandet mellan dag och nattpass, Qalle (häst) som kommit in i mitt liv, dejtandet av en fantastisk fins kille (ja, jag är ute och dejtar igen). Julen och nu nyåret som står för dörren. 
 
Är upp mitt i en stor förändring för mig själv, kostar på mig psykoterapi mycket för att bearbeta min barndom men mycket för att finna mig själv, Klara. Är så mycket som dykt upp det senaste som gjort att jag är i behov av hjälp. Har insett att jag klarar inte längre att ta tag i saker i egna händer för på det senaste har det inte hjälp mig någon stans utan bara kännts som att jag har tagit steg tillbaka. En stor hjälpande del var faktiskt min nu varande chef som på sätt och visa sa åt mig att börja skaffa samtalshjälp, hon tipsade mig även om denna psykoterapeut som jag gu går hos och har varit hos terapeuten 2 gånger och längter som bara den till nästa besök i mitten av januari. Orkar inte vänta dit men är så illa tvungen. 

Eftersom jag inte har henne att samtala med för stunden så inser jag att det bästa sättet blir att skriva om det, att skriva för hand i en bok hjälper mig inte fullt ut på det sättet utan det är ändå här via bloggande som hjälpt mig en hel del i reflekterandes fasen att få ut det i ord och även kunna blicka tillbaka på något sätt, Inte direkt för att lämna ut till andra utan det är även en känsla i skrivande i denna bloggen att visa att det är okej att må dåligt och att det ibland är mycket tungt att sig igenom det. Men jag får verkligen klappa mig på axeln att jag verkligen tar tag i det nu och lägger fokus på mig själv, stärka mig och samtidigt inse hur jävla stark jag är. Stark det är jag och har alltid varit men det bästa var att min chef sa det till mig här om dagen efter ett det samtalate som skulle handla om medarbetar samtal blev till ett annat viktigt samtal i stället. Att få den känslan att någon verkligen ser mig och vill hjälpa mig och bekräftar mig. Så jävla skön känsla, mång har nog sätt det men inte vågat säga något. Nu när jag ser på det så var det meningen att jag inte skulle på någon htjänst på ambulansen i halland utan det var ju Borås som jag skulle till för att den personen som skulle vara en nyckel till en dörr verkligen fanns där och är så tacksam för att jag lyssnade på den delen inom mig som sa att verkligen ta chasen och flytta tillbaka till en stad som jag jag bott i tidigare och dom så var den värsta tiden i mitt i liv men hur en stad jag nu bor i på nytt istället ger en stor hjälpande hand. Vart ett svårt och tung beslut men inser hur lycklig jag är över att tagit steget och det gigantiska stora klivet i att ta tag i mig själv och hjälpa mig själv. Att en person kan vara nyckeln till att starta en enorm process som kommer ta tid, det måste ta tid och att starta processen är det svåraste och genom detta vill jag verkligen tacka personen som hon hjälpte mig med nyckeln till en låst dörr. 

Även starka människor behöver någon som ser en.

Jag vet hur stark jag är som person, att kunna ta mig igenom olika svårigheter på olika sätt och se innebörden av den. Men det är inte alltid så lätt som man visar det. Även starka människor har sina brister och dessa brister har vi mycket svårt med att visa offentligt.
På ett sätt vet jag verkligen när jag borde visa mina brister men gör jag det i just det läget? nej, inte dirket eller jo för de som känner mig allra bäst visar jag dem för men det är inte många.
 
Personligen har jag mycket svårt för att prata om jobbiga saker som handlar om mig själv, när det ofta kommer på tal så lyckas jag alltid bolla över samtalen till något annat så snyggt att folk inte märker det. Det är för att jag inte just du vill eller kan visa mina svaghet för de personerna. Absolut kan jag berätta om saker men vissa saker är mycket känsligare än andra och när de kommer på tal så blir jag istället innestäng.
 
Mycket har ändå förändrats för mig detta året, för de jag håller närmst har jag börjat visa mina brister för mer och mer. Börjar ta tag och prata om dem för de personerna. Men det är absolut det svåraste och jobbigaste jag vet, dock är det något som stärker mig i min gena personliga styrka i att vara stark med. Men på något sätt är det alltid något som fattas i ordet och det är egentligen inte själv ordet utan avsaknaden av fysiska kontaktad när den är som mest saknad.
 
att bo själv gör ju inte avsaknaden mindre direkt utan mer jobbig. Att inte har någon vid sin sida som kan krama en när man är i behov av det som mest. Det är de stunderna som den starkaste personen behöver en fysisk kontakt för att kunna bevara sin styrka.
 
För att rama in det lite mer exakt så lägger jag till bilden som visar allt jag önskar att människor runt mig kan göra. Att visa att de finns där och ser mig med de svagheter jag vill visa men inte vågar eller kan.
 

Crossfit och avsaknad av gemenskap.

Har idag för första gången testat på Cross Fit. Mycket speciellt får man ändå säga, mycket arnvändning av sin egen kropp, på ett träningssätt som jag verkligen inte är van vid. Intressant och roligt. Man inser hur tufft träningspasset verkligen var. Är nu helt slut i axelarn, orkar verkligen inte lyft armarna över axelhöjd mer för denna dagen. Stior frågan är hur blir det i morgon? vill jag vet, nja inte i nu läget. Får nog köra ett litet träningspass på jobbet innan arbetspasset startar. 
 
Men en sak hann ikapp mig på träningen och det är hur mycket jag saknar en gemenskap, en gemenskap jag aldrig direkt har haft heller. Ensamheten har varit mycket stor under en mycket lång tid i mitt liv. Men att flytta till en stad och försöka hitta nya vänner är lättare sagt än gjort. Alla jag känner och umgås med är kollegorna men hur ska jag finna ny vänner utanför arbetet? hur gör jag det bäst? 
Nu när lägenheten är näst intill klar efter flytten så märker jag av hur mycket tid jag nu har till att göra en massa saker och åter igen står jag där att göra alla sakerna själv. Jo vänner har jag men de har alltid varit på långt avstånd hela tiden oavsett vart jag än har bott. 
 
För skoj skull så skrev jag singel i Borås på google och ser hur olika dejtingsidor radar upp listan efter det sökfältet. Men jag har testat dejtingsidor och stötar bara på en massa folk som gör mig bara mer förbryllad på om det ens finns något att finna vänner eller en partner ens. 

1 månad i lägenheten <3

Tiden swishar fram och rätt som det är har jag nu haft nyklarna till lägenheten i en månad. Njuter fortfarande varje dag att kunna bo så centralt som jag göra. Kunna ta en lång härligt promenad till och fram jobbet och låta bilen få stå. Så ofattbart men så otroligt skönt på samma gång. 
 
Idag kommer jag ha alla möblerna på plats i köket, vardagsrum och sovrummet. Vad passar då inte bättre än att få hallen färdigmålad upp till? Inväntar att målarn ska komma tillbaka från frukosten så att han kan börja måla hallen i Noble Blå färg. Kommer bli här kombination till de mörkbruna listerna runt karmar och golv. 
 
För övrigt fick jag byggt ihop köksbordet idag som kom i tisdags. 
Så här blev de ihop med köksstolarna i köket <3
 
Haft Soffbordet och avlastningsbordet på plats i ca 1 vecka nu. Idag kommer soffan som ska bäras upp om ca 30 minuter och sedan är allt komplett i lägenheten :D <3
 
Avlastningsbord Woodenforge från Mio
 
Soffbord Woodenforge från MIO
 
Zingo fick sig även en klös och klätterhörna i sovrummet.

Skapandet av sitt hem

Flytten är överstökad, det som är kvar är att packa upp allt och invänta leveranser på möblerna som är beställda. 
 
Vad passar inte bättre än att kunna gå och pula och har sig i sitt egna hem. Skapa sig det hemmet man själv vill ha?, det är ändå rätt mysigt får jag lov att säga. Hittade soffbordet och ett avlastningsbord på Mio i tisdags och beställde hem det under gårdagen. Soffbordet kommer bli en toppen bra komplement till soffan som jag så innerligt hoppas på att få hem v 39. (hålla tummarna att jag får den då). 
 
Men det absolut bästa av allt är ju ändå att kunna ta sig en promenad ner till torget, cikulera i lite olika butiken för att sedan gå till Knalleland och handla kaffebryggare och där efter ta sig en promenad hem. Det absolut bästa känslan någonsin. Att bo på landet är bra härligt på sitt sätt men att kunna ta en promenad för att handla saker är ändå det bästa. Slippa ta bilen bara för att jag måste inhandla något, det är lyx för mig. Älskar mitt nya hem som sakta men säkert börjar förvandla sig till boning jag vill ha. 
 
Blomman jag fick av mina kära fd kollegor från Akuten/Ava i Varberg. Den fick vara den första blomman som kom in i lägenheten. 
 
Kära servitrisskåper som jag fick köpa av min moster och som matchade kanonbra in i hörnet av vardagsrummet. Böcker håller på och flyttas upp ifrån flyttlådorna till hyllorna
 
Detta var ifrån flyttdagen. Pausade till med pizza och livesändninge från RoadRacing SM i Anderstorp mellan allt möbelbärande och början till upplockningen av kartonger.
 
Älskar detta besticksätt. Ren tur hade jag med, Cerverade har just nu 50% rabatt på vissa av bestiken och där av på detta sätt. Istället för att betala 2000kr så fick jag det 999kr. 
 
Efter ett lass hämtning i onsdags fick resten av blomsterarrangemangen. 
 
Zingo har varit mycket skeptiskt för flyttan men sakta men säker tar sig fram mer och mer om dagarna. Här passade han på att titta ut genom ena fönstret i vardagsrummet under gårdagskvällen. 
 

Nytt kapitel har startat

Sitter här i min nya lya och inser att ett nytt kapitel har startat i mitt liv. Jag har flyttat till lägenhet ca 200 m från torget i Borås. Känns så konstig och overkligt men ändå så verkligt. 
 
Fick tillgång till lägenheten i måndags och nu sitter jag här på lördagen och sista lasset med alla möblerna gjordes idag. En del saker är kvar i huset men de kommer att få flyttas under onsdagen när jag har vägarna förbi för att vara på sista onsdagsträningen i Falkenberg. Då är det mest krukväxter, tavlor och andra små ting som får plats i bilen. Ska då även lämna tillbaka släpet som jag fått låna av en på Falkenbergs Motorbana. 
 
Trotts att det känns så skönt med flytten så är jag ändå orolig för Zingo. Under hans 12 år som katt så har han bara flyttat en gång och det var när han var 9 veckor gammal. Att bli innekatt är en stor omställning för honom. Han har nog förstått under senaste veckan att det är nya saker på gång men att flytta och bli innerkatt kanske inte är hans motto, men han är så speciell så att jag kan inte lämna honom till vem som helst heller. Jag ger honom en ärlig chans att testa på det sina sista år som innekatt i lgh, även om det kanske inte är det fullt optimala för honom men jag måste ge honom en chans. 
När han kom in i lägenheten första gången idag så gick han runt och spanade in varje vrå och skrymsle. Men nu de närmsta 3 timmarna har han varit under min säng. Ändå kommit från när han jag letat efter honom och kelat en stund med i mellan åt men håller sig för det mesta under min säng. Nya ljud och ny miljö, hoppas så innerligt att han vänjer sig och vågar sig fram mer. 
 
Efter all bärande med möbler är det rätt skönt att sitta ner i fåtöljen och kolla på lite film. För än så länge har jag ingen soffa, men hoppas på leverans av den inom 1 vecka. Men nu ska jag fortsätta kolla på filmen innan jag kanske plockar upp några lådor till. 

Toppar och dalar.

Vardagen går med toppar och dalar, vilket menas att det varierar en del mellan dagarnas händelser det senaste. Topparna är det bästa som jag abslut njuter för fullt av. Den bästa toppen för stunden är att jag fått förlängt mitt vikariat på ambulansen till årsskiftet och så glad jag är över det, mycket är tackvare de helt underbara kollegorna jag har i Borås. Efter lite om och men så fick jag även förlängt min tjänstledighet i Varberg vilket jag är mycket tacksam över. 
 
Dalarna är att det är segt att få tag på boende i Borås, eller snarare över allt. Inte lätt med tanke på hur länge jag har kämpat med att skaffa ett boende där varken min mamma eller pappa har ägt eller bott. Men förhopningsvis kan detta vänder. Inväntar lite positivt svar om en lägenhetsvisning på en 3:a i Borås. Håller tummarna, känns den bra så kommer jag slå till på 1:a handskontrakt. HAr mailat och ringt samt gjort intresseanmälningar till 10 olika hyresfastighets bolag i hela Borås. Några nitar men håller nu tummarna för denna 3:an. 
 
Kameran har jag lyckats damma av igen, blev ca 350 bilder på en fölunge under gårdagen. Att redigera och gå i genom dem tar som sagt tid men som jag njuter och ser dessa fina bilder för det värt att arbeta med dem. Speciellt med en så jäkla sött föl så gör man ju allt man kan för att få njuta extra mycket av dessa fölbilderna med. 

dålig uppdatering jag vet!

Inser att jag är verkligen inget vidare bra på uppdatering här, men så kan det var när livet går framåt och prioriterar annat. 
Sedan senast har jag fastnat i en tv serien Lucifer på netflix. Svårt att släppa tagen om avsnitten för sömn och andra saker. Är nu mera farligt att sätta på min ny tv och fortsätta titta på serien. 
 
Med tanke på ny tv så har jag uppgraderat mig till smart tv Samsung 50". Kan nu direkt kolla på netflixa och Viapley på tv istället för att behöva starta datorn och sedan vidarekoppla med hdmi kabel. Vilket är riktigt skönt att slippa. I samband med köpet av tv så passade jag även på att köpa en ny bakassisten vilket blev en ankarsrum och under morgondagen blir det bröd och kanelbullebakning som uppladdning inför 5 dagars arbetspass vecka som vankas. 
 
Angående jobbfronten så väntar jag nu bara på besked. Får jag det beskedet som jag hoppas på från chefen så kommer det blir uppsägnings från min tjänst i Varberg men det återstår att se. Väntan kan både vara riktigt seg och olidlig. 

Första arbetsveckan.

Då var första veckan på sommarviket avklarat. Blev tre dagars utbildning denna vecka med avslut av PS - sjukvårdsledning. Blev allt förvånad över mig själv när jag klarade det skriftliga testet med 100%. Härligt var det att se resultatet efter den sista praktiska övning/testet. 
 
Annars avslutade det med arbetspass i ambulansen under nationaldagens värme. Nu under dagen har jag istället spänderat några timmar i Ambulansen på Anderstorps Raceway. Lugnt pass och alla MC förarna höll sig på hjulen. Lite långtråkigt men bättre det än att de skadar sig. 
 
Helgen blir att arbeta i trädgården, klippa gräset och gräva upp en nya rabatt. Ska även passa på och träna på gymmet med. 

Ny energi och kommande vecka

Efter två dagar ja varit tvungen att säga till mig själv att koppla av och bara vara, blev väldigt lyckat. Nu är jag fullt igång med ny energi och fokus på vad som behövs göras hemma vid. 
 
Torsdags blev en ren slappar dag, byte läge allt ifrån soffan till matbordet för lite andvändning av datorn för att sedan avsluta kvällen i min myshörna med en bra bok. Fredagen blev att åke med mamma och hennes man ner til Halmstad för att vara med på vårdmötet för mig kära mormor. På vägen hem körde vi gamla E6 vägen hem och stannade till och njöt av lunch på Gösta's i Steninge. God mat men dyrt men vad gör man inte om man vill äta gott och samtidigt kunna kolla på havet?
 
Efter en god natts sömn så är jag nu full fart. Gymmet vid lunch där efter hem och trimma färdig på tomten med det som inte orkades med igårkväll. Nu är det städning av huset så långt jag hinner och har energikvar för dagen. Morgondagen spenderas på Falkenbergs Motorbana för att antingen sitt i räddningen eller Ambulansen under långlopp bil. Återstår att se vad det blir, sitta Räddningen hade inte varit fel så att jag kan komma in i tänket där. 
För övrigt väntas nästa vecka på 3 dagar utbildning och sedan all in i arbetet i Amulansen på nationaldagen, fredag spenderas i Anderstorp för att sedan koppla av under lördag samt söndag. 

Känslor svamlar över och bild redigering

Nu känns det som att tröttheten verkligen har kommit ikapp. Inte så konstig heller med tanke på vilken takt jag hållt uppe under min semester med. Långt ifrån en avkopplande dag som det är idag. Igår sa iallafall hjärnan ifrån på ett eller flera sätt. 
 
Startade går dagen med att ställa in tallriken med havregrynen i micron utan att tillsätta vatten, snacka om att det doftade bränt i huset under hela gårdagen. Upptäckte det när 2 minuter var färdiga så det blev bara att ställa tallriken i vasken och göra ny omgång. Senare under morgon innan utbildningen börjar så lyckas jag dubbelboka mig som i morgon. Tog ca 2h innan jag kom på mitt misstag och det var med nöd och näppe som jag kunde undvika ena bokningen. 
 
Väl hemma igen så tänkte jag dra igång trimmern och rensa lite från gräs i kanter där gräsklipparne inte kommer åt och får igång men så dör den snabbt där efter. Får där efter inte liv på den går då över till gräsklipparen som inte vill sammarbeta alls utan känns som att jag drar av mig fingrarna istället med snöret. Det blev att ge upp det hela och gå in. Då kom alla känslorna som visar på trötthet över mig. frustrerad och ledsen på en och samma gång, men så otroligt behövligt att det vara svämmade över.
 
Idag där emot kopplar jag av helt och hållet, suttit i soffan fram till lunch och kollat på serie. Sedan ca 2h tillbaka har jag installerat photoshop och adober dng converter för att kunna redigera lite gamla bilder som låg på kamera minnet. Vilket ni får se några av bilderna. 
 
Fiona (Mammas katt)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tänkvärt i mötena

Fick mig en liten tankeställare idag under dagens utbildning inför mitt yrke i ambulansen i sommar. Det handlar om vad som påverkar oss i våra vereringar och tankar under möten med andra människor. Vad tror ni att det är? (Ta er en tankeställare innan ni läser vidare). 
 
Iallafall enligt han som berättade om det hela så beror våra tankar och värderinga helt på vad som vi har varit med under vårt liv fram tills idag. Vilken period var man som mest känslig och påverkad jämfört vilket period som man var mest livsnjutande på. Lägg då detta ihop möen med andra människor. Hur blir möterna ut ifrån de två olika periderna, hur beter du dig? Hur aktiv är du i samtal med människorna? Hur kan det påverka dig i ditt arbete i samband med möten och samtal med människor?
 
Alltså när jag satt och funderade där på utbildningen så förstår jag innebörden i det hela och försvann iväg på hur det egentligen varit under min uppväxt. Det jag kom fram till var att när det var som mest tråkiga delar under min tid så gick jag mer in i mig själv och berättade verkligen inte om det som jag borde berättat, jag var då introvärt och släppte inte in någon pga att jag var som mest känsligast och sårbar. Medan nu när jag idag känner att livet leker så kan vissa saker istället bli helt överflödiga. 
Sätt då detta i samband när man har ett samtal med patienten. När man är som mest nere så blir det istället att tyck synd om mig istället för att tycka synd om patienten. Medan risken när livet leker är att man bli för tjäck och för mycket positiv för att en patient ska kunna lita på en. 
 
Klokt och tänkvärt för det stämmer ju så väl. Så hur beter ni er i möten ut ifrån när ni har en dålig period jämfört med en positiv period?

Roligt kväll och moccatårtsbygge.

Hade en helt underbar kväll med mina kollegor från akuten igår. Grillning, brännboll och alkohol under hela kvällen. Lite dramarn hit och dit i form av romantik, pool häng och en som tog nästan alla lyrorna. Allt som allt ver kvällen mycket rolig och helt underbar. Vädret var framme med sin allra bästa sida och solsken och värme. 
 
Förövrigt sitter jag nu och kopplar av med den tre saten moccakräm svalnar av så att den går att vispa ihop för att sedan kunna täcka den sista moccatårtan som ska med till Falkenbergs Motorbana i morgon. Moccatårtor kommer att vara till försäljningen i cafét under morgondagens Tjejdag. 
 
 

Alla kan säga Hej för att hjälpa någon.

Sitter och lyssnar på podden Slumpens Hjältar där Frida Boison blir intervjuad. Att få reda på hur dåligt man mår om man har moddat en anna person får mig att tänka om på den tiden då jag själv var utsatt för mobbing. 
 
Den tiden som mobbningen mot mig började när jag hade flyttat till Borås och började på ny skola. Gick årskurs 3-6 under tiden som jag bodde med min mamma och syster i Borås. Hur visades då mobbningen mot mig? 
Jag fick 2 kompisar i början av skolstarten men det var inte kompisar som jag jämt var med under rasterna. Under denna tiden mådde jag själv dåligt, otrolit dåligt självförtroende och blyg. Saknade min kompis Marie som fanns kvar i Kungsbacka. 
 
Allt eftersom jag kom in i skolan så började killarna i klassen mer psykiskt uttrycka ord för min övervikt, att jag med utvecklad än de andra tjejerna i klassen. Jag var inte mycket för en personlig hyien på den tiden och det gick ut över mig själv både från killarna och tjejerna i klassen. Utanförskapet var stor till viss del. Kunde vara med vissa klasskamrater men så fort man inte var med dem hela tiden så blev man utfryst eller bara rent utfryst för att man gjorde något som de andra inte gjorde. Hade en klasskamrat som jag var mer med ett tag under fritiden men den vänskapen försvann sedan i samma veva som hon bytte skola. 
 
För att jag skulle kunna göra något under rasterna i skolan så lyckades jag få kontakt med tre tjejer som gick 2 årskurser under mig. Såg till slut alltid fram emot de dagarna som vi hade raster tillsammans. Det var den stunden ihop med dem som jag fick vara mig själv och bli sedd på ett positivt sätt. Utanför skolan på fritiden hemma så var det inte mycket jag gjorde. Minns att jag alltid var avundsjuk på min lillasyster för att hon hade många vänner som hon alltid var med. I och med att jag inte direkt hade många att vara med så blev det att datorn och internet samt stallet.se som var stort på den tiden. 
 
Under den tiden i Borås såg vissa lärare vad som skedde och sa ifrån men när rektorn skulle ta vid så hände absolut inget, hela tiden förnekade rektorn att det fanns mobing på skolan. Det gav mig stor frustration pga att jag var det levande beviset på att det fanns på mobbing på skolan. Det tog mig tungt under den tiden och jag ville då bara bort från Borås och byta skola för att hoppas på en trevligare och roligare närvaro. 
 
Men en sak tog udden på allt hopps om vissa personer främst vuxna som då jag mer tydde mig till var när det var dags att välja vilka från klassen som man ville bevara till årskurs 7 på högstadiet. Under 5-6 så hade min klass en vikarie och minns det tillfället än idag. Han tog ut varje klasskamrat i korridoren för att skriva ner våra önske mål om vem man vill ha visare som klasskamrat. Denna tiden visste jag redan att jag skulle flytta från Borås och börja om livet på ny skola i ny kommun. Han ställer då frågan till mig vem jag ville ha och minns att jag svarade: "Måste jag välja, jag vet redan att jag kommer flytta och inte bo kvar här i skitorten Borås".
Han svarade då: "Nu måste du välja oavsett om du ska flytta eller inte."
Svarade själv då tillbaka: "Jag viljer ingen för jag har ingen kamrat i denna klassen om du inte lagt märke till detta".
Får då svaret tillbaka: "Du måste välja någon även om du inte trivs med dem och här finns ingen mobbing".
Det gjorde att jag tappade förtroende för denna personen sista tiden som var kvar i den skolan. 
 
Var riktigt näjd över flytten till Tjörn och kände att här kommer det blir bra, ny skola med nya möjligheter. Men på någotsätt så var det vissa saker som ändå fortsatte. Var utstött och fick många sneda blickar pga mitt utseende och kroppsstorlek. Jag var verkligen inte mycket för kläder och smink, inget som jag höll mig till alls. Hittade tre nya klasskamrater som jag upplevde var snälla och positiva men allt eftersom tiden gick så kände jag mig mer och mer utanför. Men då kom elevens val och valde då att fokusera på bild under den tiden och fann två nya vänner som gick i en annan klass. Valde då att byta klass efter sommaren och var glad när det blev beviljat. Jag kunde lida igenom skolans två sista år på högstadiet trotts att mobningen visade sig i att jag hade fel kläder och inte var den smala personen som man ska vara enligt normerna. 
 
Under tiden som jag bodde på Tjörn var stallet min fristad, där var det jag och hästarna och ingen annan som kunde påverka mig, men ändå var det något som gnagde där ute också. Hittade några vänner där som var några år yngre än mig själv, vi hade kul och hittade på många roligt ridlekar och annat. Men bland dem som var i min ålder så var jag åter igen utfryst, personerna slutatde prata när man kom i samma rum som dem. Jag sket i dem men minns att det gnagde ändå på mitt självkänsla och självförtroende. 
 
När dagen väl kom när man gick i årskurs 9 och det var dags för att göra gymnasie valet så minns jag att jag stod länge och funderade på om jag skulle gå omvårdnadsprogrammet på Mimershus eller på Aranäsgymnasiet, många funderingar fram och tillbaka så valde jag Aranäsgymnasiet som första val och kom in där. Det innebar att jag flyttade till Fjärås för att på gymnasiet i Kungsbacka och åter igen blev jag glad för att kunna ha en mycket vättre kontakt med min älskade vän Marie. Skolan började och njöt åter igen av ny miljö och fokus. Åter igen fann jag några nya klasskamrater men hade ändå alltid känslan av utanförskap, åter igen längtade jag efter att rast samtidigt som en annan person och det var Marie. Psykist mobbing återkommen pga att jag inte köpte de sensate mode av kläder, att jag inte tänkte på mitt yttre under gymnasietiden. Det gjorde att jag åter skönt i självkänslan för tredje gången och längtade varje dag efter studenten för att bli av med alla psykisk press som var. 
 
Med detta så har mobbing uttryckts sig i många olika former:
- Passade inte in i normens kroppsutseende (man skulle ha en slimmad kropp)
- Utanförskap/utfrysning
- Var inte med klädmodet
- Att man är den man är.
 
Men något som jag idag fick höra var Eric Gadd's information i Friends julklapp till barn. Kloka och välvald ord som kan förändra ett barns liv med att bara säga "Hej". 
https://youtu.be/r2Hb5sDxRTs
Lyssna på orden som han säger i ovanstående länk. 
 
Vi kan inte hjälpa alla att undgå mobbing men vi kan alltid hjälpa någon. 
Jag minns att det var en otroligt jobbig period för mig och det har följ efter mig under hela uppväxten. Många gångar hade jag funderat på självmord för att slippa allt men något grävde inom mig och sa att nej det är något som jag ska göra innan och det är inte nu utan i framtiden. Här står jag idag och inser att berätta om min uppväxt och mina mål är det jag ska göra. Gå framåt och hjälpa andra till ett bättre tillvaro. 

Tidigare inlägg
RSS 2.0