Ett ögon blick som jag minns är ifrån mitt första ridläger.
Under första lektionen av den veckan så trillade jag av 3 gånger
på rad och fick en spricka i lillfingret. 2 timmar efter att mamma
hade lämnat mig där fick hon komma och hämte mig för att först
åka till vårdcentralen och fick sedan åka till akuten på Kungälvs sjukhus.

Iallafall jag kom tillbaka till lägret med handen och lillfingret samt ringfingret
i en gipskena, Läkaren hade inte stoppat mig ifrån att rida så jag var då
kvar på lägret. Jag fick rida lilla Oliver Gold dagen efter och sedan ta
Kasper där efter.

Detta minner jag ska berätta om nu är när jag red kasper på en uteritt
med de andra på lägret.

Vi skulle skritta på en smal grusgång och han fick inte med sig sitt ena
framben och gick då ner på knät. Jag som inte var beredd på detta åkte
av ner på marken och rullade ner i diket, jag låg där och skrattade och
kom upp på fötter och läraren trodde att jag grät även de andra man
jag skrattade så mycket så att de kom tårar. Jag minns även att jag inte
kom upp på Kasper igen för att jag skrattade så mycket.
Det är första gången som jag verkligen skrattar efter att ha trillat av.