Det tog i dag ca 30 minuter innan jag fick tag på Mercy. Jag vill att
det är han som ska komma till mig och jag inte till honom, detta
göra en helt annan kemi mellan häst och ryttare om det är hästen
som kommer istället för ryttaren.

Väl inne i stallet så var det en lång ryktning och broddarna kom på
och utrustning allt där efter. När vi var fulla med reflexer för säkerhets
skull så begav vi oss ut på 1 h och 30 minuters skritttur. Valde att
skritta upp till Fjäråsbräcka och njuta av vyerna från hästryggen
och var kunde inte vara bättre än att kunna se ut över både lygnen
och brt till havet? eller helt enklelt se solen lysa ner på det snötäckta
landskapet?

Njöt av de båda medan vi skrittade fram på åsen. När vi skulle gå till
skärsjön så möte vi en trevlig dam hon log och sa "Det ser så härligt ut"
Jag log tillbaka och nickade sa " Det är så underbart".
Det är då verkligen sanna ord att det är helt underbart.
När vi kom till ett ställe där jag alltid låter honom gå i galopp upp för en
lång brant bake vill han absolut få göra detta, men jag sa till honom att
det enbart är lugn tur och valde att vi enbart skulle skritta upp just
för att det var lite isigt på vissa ställen i backen samt att han skulle
inte riktigt få samma fästa som när han skrittar.

Backen gick bra och när vi väl hade kommit fram till Toms betong
så kännde jag bara hur han försvann under mig. Han fick inte med
sig ena frambenet och han kom ner på knäna. Själv tänkte nu går
vi omkull men han kom snabbt upp på hovarna igen och fortsatte som
ingenting hade hänt.

Men en helt underbar ridtur fast jag bävar fortfarande att jag inte hade
med mig en kamera upp på Bräckan.