Jag vet hur stark jag är som person, att kunna ta mig igenom olika svårigheter på olika sätt och se innebörden av den. Men det är inte alltid så lätt som man visar det. Även starka människor har sina brister och dessa brister har vi mycket svårt med att visa offentligt.

På ett sätt vet jag verkligen när jag borde visa mina brister men gör jag det i just det läget? nej, inte dirket eller jo för de som känner mig allra bäst visar jag dem för men det är inte många.

 

Personligen har jag mycket svårt för att prata om jobbiga saker som handlar om mig själv, när det ofta kommer på tal så lyckas jag alltid bolla över samtalen till något annat så snyggt att folk inte märker det. Det är för att jag inte just du vill eller kan visa mina svaghet för de personerna. Absolut kan jag berätta om saker men vissa saker är mycket känsligare än andra och när de kommer på tal så blir jag istället innestäng.

 

Mycket har ändå förändrats för mig detta året, för de jag håller närmst har jag börjat visa mina brister för mer och mer. Börjar ta tag och prata om dem för de personerna. Men det är absolut det svåraste och jobbigaste jag vet, dock är det något som stärker mig i min gena personliga styrka i att vara stark med. Men på något sätt är det alltid något som fattas i ordet och det är egentligen inte själv ordet utan avsaknaden av fysiska kontaktad när den är som mest saknad.

 

att bo själv gör ju inte avsaknaden mindre direkt utan mer jobbig. Att inte har någon vid sin sida som kan krama en när man är i behov av det som mest. Det är de stunderna som den starkaste personen behöver en fysisk kontakt för att kunna bevara sin styrka.

 

För att rama in det lite mer exakt så lägger jag till bilden som visar allt jag önskar att människor runt mig kan göra. Att visa att de finns där och ser mig med de svagheter jag vill visa men inte vågar eller kan.