4 nattpass är nu avslutade, är inne på den delen av dygnet där tiden ska ställas om till dagtid. Vilket menas med att gick av nattpasset i morse vid 7:20, promerade hem för att sova 2-3 timmar. Försöka hålla sig vaken under dagen för att sedan på nytt lägga sig för att sova hela natten. Nytt arbetspass startar i morgonbitti vid 8 tiden. Som ni förstår så är min hjärna stundvis någon helt annan stans, ändå är det något som jag tillåter den att vara under dagen med. Sedan gör absolut inte det varierande vädret det hela bättre, så lika bra att låta hjärnan få vandra iväg på sina vandringar för att lyckas fånga in den när det är dags för matlagning eller annat dyligt viktiga ting som ska utföras. 

 

Något jag har reflekterat under dessa dagar efter att jag skrev förra inlägget är ändå varför ska jag synas, höras eller be alla andra om att ge mig bekräftelse om min livshistoria? Jo bekräften söker jag i nästan allt fast jag försöker verkligen dämpa ner den mer och mer. Egentligen kommer det ifrån den tiden som var sämst under min uppväxt. Jag gjorde saker för att få bekräftelse från min mor och andra personer i min omgivning, en bekräftelse som jag inser idag att jag verkligen aldrig fick när jag var som mest behov av den. Få vara ett barn och tillåtas att få vara ett barn. Få vara den personen som har vänner som vill vara med en utan att jag ska kräva att andra ska vara med mig mot deras vilja. Bekräftelse sökandet har gjort mer och mer till att jag förstår på sätt och viss varför vissa inte kanske vill vara med mig just på grund av det. Men ändå ser andra mig ibland som den där ensam vargen med, vilket jag mer och mindre känner mig som hela tiden fast jag inte vill det. 

 

Bekräftelse är ju ändå något som alla söker på ett eller annat sett, vissa behöver mindra bekräftelse och vissa behöver mer bekräftelse. Jag har på något sätt ändå varit den som behövt mycket bekräftelse under min uppväxt, mycket för att jag varit så osäker i mig själv, att få lov att vara den jag är som människa. Dock har det tyvärr alltid varit så att jag aldrig ha matchat in hos något, utan att jag har ändrat på mig själv för att matcha in hos andra men vad har det hjälpt min självsäkerhet? Absolutly nothing!

 

Tack vare allt tid och pengar jag har lagt ner på psykoterapin under detta halvåret så har jag verkligen börjat hitta mig själv, vad jag står för och vad jag vill åstadkomma. Med detta har även min medilialitet öppnats upp mer och mer och kontakten med det okända som många kalla det det har blivit mer och mer. Jag njuter av varje framsteg som blir på ett eller annat sätt. Jag njuter av min närvaro här och nu mer och mer. Är med ärlig till personer i min omgivning, ser att de vill mig väl och varför vilse leda dem med fel svar på frågorna? nej nu är det mer och mer ärlig svar, sedan är det upp till personen som frågar hur de vill ta till vara på informationen som kommer på deras fråga. 

 

Sommarpratar som jag skrev i förra inläget är ändå något jag kan tänka mig, men hur tusan ska jag kunna lägga upp ett sådant manus?, nä klart mycket bättre att fila på en kommande bok istället. Sedan får framtiden visa om det kommer tryckas eller inte. 

Var sak har sin tid. 

 

Bäst nu att inta lite mat innan hjärnan kopplar ner igen. 

Denna sommaren har jag verkligen kommit igång med lyssnandet på årets sommarpratare. Många med många olika intressanta sommarprat om deras liv och hur de har tagit sig egnom det mesta i sina liv. Det får mig per automatik att verkligen reflektera över mitt 29 åriga liv och som jag sagt tidigare så har jag hunnit med en massa tunga saker och ändå kämpat mig igenom dem även om många gånger hade jag bara velat lägga mig ner och dö. Men ändå har det alltid funnit något i varje tung ting som gjort att jag kämpar vidare. 

 

Oftast har mitt liv sedan 8 års åldern varit att beta av den tunga saken efter en andra. Vilket menas att när jag tagit mig genom en tung uppgift som t.ex. Bestulen på 32.000kr, bilen stulen och uppeldad, djup depression i 9-12 år åldern. Så har jag oftast enbart fått en liten återhämtnings tid innan nästa stora ting har anlänt och för många skulle den svepa en människa omkull och de hade inte velat resa sig upp och fortsätt, det har jag istället gjort. Jag har kämpat mig upp ifrån liggande till stående och sakta gående del. Vissa saker varit tyngre att ta sig i genom än andra saker. Något som jag bär med mig av varje ting är den kämpar glöden jag har inom mig. Sedan är det är det ven mitt livsmotto som jag snappade upp runt 15 års åldern:
Take thoose dreams and make them come true! 

Då kunde jag exakt svara på vad den meningen kom ifrån. Idag vill jag vagt minnas att jag fångade upp den ifrån en låt text, tror det var Butterfly med Miley Cyrus men är osäker på detta i dagens läge. Det var nu trotts allt för 15 år sedan den meningen kom till mig och fastnat sedan dess. 

 

Till att återkomma till sommarpratarna så kan jag själv sig mig som en av dem, men vad är chansen för att jag själva ska sitta där en dag och spela in radio som kommer sändas ut till hela Svenska folket? sannoliheten är väldigt liten. Men det finns dock en sak som sakta har estnat sig fast i min tankegångar och det är en bok. Antingen självbiografi eller en memoar, det lutar mot en självbiografi. Dock kommer nog inte kunna klassas som en självbiografi heller för min tanke är att en dag kuna välva in en psykolog/psykoterapeut i den för att man ska kunna dra nytta av allt som ett lärande måls plan typ. Har ju ändå hade 3 personer som sagt till mig vid olika tillfällen med olika årsspann i mellan som anser att jag borde ge ut en bok om allt jag varit med om och hur jag har lyckats ta mig i genom det. Kan iallafall informera att första raderna har startats för ca 1 år sedan, då och då sitter jag och skriver på den. Så vem vet, den tanken kanske kommer bli sann. 

detta citatet gjorde att många av mina tankar bara vandrade iväg under tiden som jag läste detta ut en bok som jga nyligen har påbörjat. 

Citet beskriver så mycket för en så liten sak som får en att reflektera, fundera och skapa en förståelse på samma gång. Alla är vi olika men på samma sätt är vi lika. Vi har samma mål men tar vara på delarna på vägen på olika sätt. You name it, många olika sätt och ta vara på olika saker. 

 

Är i en fas i livet där jag inte vet riktigt vem jag är, ella jo till viss del. Men är mitt i ett psykologisk kaos där jag försöker finna förståelse över mig själv. I samband med detta så hittade jag denna boken för några veckor sedan hemma hos min mor och passade på att låna med mig den hem. 

Se boken nedan:

Med 2 lediga dagarn har jag utnjyttjat dem till träning av olika slag. Igår promenerade jag ner till Knalleland och gick in till Nordic Wellness och skaffade ett träningskort hos dem för att kunna träna båda gym och gruppträning på alla desa klubbar i Borås. Passade då på och köra lite träning av kroppens olika muskler innan en promenad bort till torget innan jag fortsatte hemmåt. 

Blev inhandling av BCAA pulver att inta under träningen för att hjälpa kroppen till återhämtning och återuppbyggning av muskelaturen i samband med träning. 

 

Idag blev det istället 50 min simning och skönt var det att få simma loss den färsta träningsvärken från går dagen. Samtidigt som jag kan filosofera ut ordentligt under tiden jag betar längde efter längde i bassängen. Att för några år sedan hade jag inte pallat av att simma fram och tillbaka och blivit uttråkad fort men något har förändrats på den fronten. Idag är det inga problem att simma där fram och tillbaka, tankar vandrar iväg och kroppen går på automatik, blicken är i verkligheten för att kunna förflytta sig mellan alla de andra simmarna. Det har blivit en skön avkopplande träningsmöjlighet sedan jag skaffade årskortet på simhallen. Det bästa är kroppens längtar till den stunden som blir i bubbelpoolen för att hjälpa cirkulationen ut i alla musklerna och få koppla av med lite värme samtidigt. 

 

I morgon blir den en skön promenad med Q i Målsryds skogsmiljö. 

Effektiv Lördag blev det allt idag.

Startade dagen med att grädda en tårtbotten inför tårtan som ska bjudas på under morgondagen, under tiden gotta till sig ugnen blev det en lugm frukost framför tv. Kollar om serien Outlander, en serie som jag spanat på innan och verkligen fastnade för. Är direkt ingen person som gillar våld ocg krig men den har en historia i sig och att då få se dramat i den gör den snarare bättre och då kan jag tillåtar att se på våldet som finns i den. Sedan ska vi inte prata om alla dessa olika underbart vackra vyer över skottland som finns i serier, vyer som gör en verkligen lockad att åka till skottland och spana in dem själv. 

 

Iallafall när tårtbottnen var klar så blev den en skön promenad ner till badhuset i solens underbara sken, passa på att njuta av solen får man allt göra medan den är framme. 50 minuter simning senare blev det en promenad via torget och en Vaniljlatte från Espresso House innan det var dags för damsugning och moppning av golvet i nästan hela lägenheten. Sitter nu och njuter av den ljuvliga doften från moppning som bara gör en lycklig in i själen att varit duktigt med att att snygga till golven.  

 

Lyckas plocka ihop det lilla jag har av julens prydnader fått ner med det till förrådet, älskar julens alla småpynt men har nu istället något att se fram emot till årets december månad. Iallafall sitter nu och pausar med detta blogginlägg en stund. Förtsättning av dagen blir att bygga ihop tårtan till i morgon, blir lite kalas med familjen och firar mig själv 2 dagar tidigare. 29 år på tisdag, usch vad tiden går, ibland känns det som det var i går men var 7 år och inte 28 typ. För ja 29 åring kan jag ändå inte titulera mig förens på tisdag morgon vid 08:48 ändå. Då lär jag iallafall ha kommit hem från nattpasset och kanske till och med hunnit att somna några timmar. Återstår att se. 

Mitt 29 åriga liv kommer det ske en jäkla massa förändingar, utveckligen och framsteg på sina sätt och massa bakslag med för det blir det alltid på något sätt. Men ett år med att bearbeta ryggsäken för fulla muggar och en jäklar massa inre fokusering och utveckling i mig själv. 

 

2019 startade mycket bra, minns fortfarande längtan efter anstöllningspapprena till mitt fröm jobb som anlände mycket lämpligt som en födelsedags present. Att skriva på anställningspappren var en lycka, kände att allt släppte och jag kunde på något sätt koppla av, Var snabb på att läsa igenom anställningsavtalet den dagen och då skriva på den där efter, att det var just min födelsedag som de kom på gjorde mig bara lyckligare. Då var det en timanställning och minns att jag var inne 5 pass under våren innan sommarenjobbet drog igång. 

 

Våren flöt på mellan arbete i Varberg och några arbetspass i Borås. I slutet av Mars så drog jag igång träning och kosthållning inom med refitness och lyckades gå ner del i vikt men det besta av allt var att jag fick slänga nästan hela garderoben vilket var min motivering till att utföra den kroppsliga förändringen. Minskade en hel del runt midjan, ansikte, armar, byst och lite runt låren. Men den där förälskerlsen till mig själv och min kropp började vakna till liv. Att kunnde känna mig snygg i mig själv. 

 

Maj kom och startade en tidig sommar med 3 veckor semester. 3 veckor med fart och fläkt. Var runt på olika motorsportstävlingar att hjälpte till som sjukvårdare/funktionär eller som biträdande tävlingsledare. Blev några underbara dagar hos min moster i Degerberga med mycket promenader och behövliga samtal. 

 

När semestern var slut sattes min tjänstledighet i Varberg igång för en sommar på ambulansen i Borås. Oj vilket härligt sommare mern mycket lärdom och kunskaps infångande. Trevliga kollegor och variernade former av vårdande. Minns att jag var tidig med att fråga om jag kunde får förlängt mitt vik eller en fastanställning till hösten. Det tog lite tiden men när jag väl fick reda på att det blev förlängtvik så startade en ny beslutsamhet inom mig. 

 

Runt 5 Juli började jag maila, kontakta och göra intresseanmälning till 12 olika hyresvärdar i Borås. Fick snabba svar på från vissa och berättade att det fanns en lägenhet ledig. När den hyresvärden var tillbaka från semester 2 veckor senare tog det ca 1,5 vecka till innan jag fick möjlighet att spana på lägenheten. En 3:a på 76 kvm, centralt i Borås. Var och kikade på lägenheten och var inne i ca 5 minuter och blev verkligen förälskad i den med 5 hörning vardagsrum och kök, stort sovrum och litet extrarum samt en mycket fin toalett med golvvärme. Minns att jag frågade om det var någon annan som kollade på lägenheten och fick då svar att det enbart varit jag och en barnfamilj. När jag berättade att jag ville ha lägenheten så fick jag svar direkt på att jag fick den. Så den 6 Augusti skrev jag på kontrakter till mitt första alldeles egna boende som varje min mamma eller pappa har ägt eller hjälpt till med att fixa. 

 

Augusti flöt på med en härligt lycka, fick förlängt mitt tjänstledighet i Varberg till årsskiftet då mitt vik blev förlängt så länge med. Var inne och gjorde sista arbetspasset i slutet av augusti i Varberg och Fick en härlig blomma från mina gamla kollegor och chefer. 

Senaste tiden var varit berg och dal bana på olika sätt. Känslan av att ha eget boende ligger kvar som en sprudande känsla inom med mig med stor lycka men ensamheten ligger och gnagger en hel del på sitt sätt. 

Ibland flyr jag från de jobbiga känslorna som kommer och går med att göra saker som gör mig glad än att verkligen sätta mig ner och ta tag i dem och låta dem komma och reflektera över varför de egentligen är det. 

 

Detta är något som jag måste göra, att reflektera över varför just den/de känslan/känslorna anländer, ved var det som orsakde att de kom eller var det något sak jag gjorde som lockade fram dem. 

Något som jag inte gjort sedan senaste besöker hos psykoterapin är att verkligen göra detta. Att reflektera över de jobbiga känslorna när de andländer. Har alltid varit i ett flyende perspektiv för att det är jobbigt med de känslorna och att få dem ger på sätt och vis ångest och försöker istället göra saker för att tränga bort dem. 

Men borde verkligen lyssna på rådet som min psykoterapeut sa på senaste mötet och ta tag i det, låta det komma och reflektera och bearbeta den känslan istället. Har varit mycket det senaste på sätt och vis med, skiftandet mellan dag och nattpass, Qalle (häst) som kommit in i mitt liv, dejtandet av en fantastisk fins kille (ja, jag är ute och dejtar igen). Julen och nu nyåret som står för dörren. 

 

Är upp mitt i en stor förändring för mig själv, kostar på mig psykoterapi mycket för att bearbeta min barndom men mycket för att finna mig själv, Klara. Är så mycket som dykt upp det senaste som gjort att jag är i behov av hjälp. Har insett att jag klarar inte längre att ta tag i saker i egna händer för på det senaste har det inte hjälp mig någon stans utan bara kännts som att jag har tagit steg tillbaka. En stor hjälpande del var faktiskt min nu varande chef som på sätt och visa sa åt mig att börja skaffa samtalshjälp, hon tipsade mig även om denna psykoterapeut som jag gu går hos och har varit hos terapeuten 2 gånger och längter som bara den till nästa besök i mitten av januari. Orkar inte vänta dit men är så illa tvungen. 

Eftersom jag inte har henne att samtala med för stunden så inser jag att det bästa sättet blir att skriva om det, att skriva för hand i en bok hjälper mig inte fullt ut på det sättet utan det är ändå här via bloggande som hjälpt mig en hel del i reflekterandes fasen att få ut det i ord och även kunna blicka tillbaka på något sätt, Inte direkt för att lämna ut till andra utan det är även en känsla i skrivande i denna bloggen att visa att det är okej att må dåligt och att det ibland är mycket tungt att sig igenom det. Men jag får verkligen klappa mig på axeln att jag verkligen tar tag i det nu och lägger fokus på mig själv, stärka mig och samtidigt inse hur jävla stark jag är. Stark det är jag och har alltid varit men det bästa var att min chef sa det till mig här om dagen efter ett det samtalate som skulle handla om medarbetar samtal blev till ett annat viktigt samtal i stället. Att få den känslan att någon verkligen ser mig och vill hjälpa mig och bekräftar mig. Så jävla skön känsla, mång har nog sätt det men inte vågat säga något. Nu när jag ser på det så var det meningen att jag inte skulle på någon htjänst på ambulansen i halland utan det var ju Borås som jag skulle till för att den personen som skulle vara en nyckel till en dörr verkligen fanns där och är så tacksam för att jag lyssnade på den delen inom mig som sa att verkligen ta chasen och flytta tillbaka till en stad som jag jag bott i tidigare och dom så var den värsta tiden i mitt i liv men hur en stad jag nu bor i på nytt istället ger en stor hjälpande hand. Vart ett svårt och tung beslut men inser hur lycklig jag är över att tagit steget och det gigantiska stora klivet i att ta tag i mig själv och hjälpa mig själv. Att en person kan vara nyckeln till att starta en enorm process som kommer ta tid, det måste ta tid och att starta processen är det svåraste och genom detta vill jag verkligen tacka personen som hon hjälpte mig med nyckeln till en låst dörr. 

Jag vet hur stark jag är som person, att kunna ta mig igenom olika svårigheter på olika sätt och se innebörden av den. Men det är inte alltid så lätt som man visar det. Även starka människor har sina brister och dessa brister har vi mycket svårt med att visa offentligt.

På ett sätt vet jag verkligen när jag borde visa mina brister men gör jag det i just det läget? nej, inte dirket eller jo för de som känner mig allra bäst visar jag dem för men det är inte många.

 

Personligen har jag mycket svårt för att prata om jobbiga saker som handlar om mig själv, när det ofta kommer på tal så lyckas jag alltid bolla över samtalen till något annat så snyggt att folk inte märker det. Det är för att jag inte just du vill eller kan visa mina svaghet för de personerna. Absolut kan jag berätta om saker men vissa saker är mycket känsligare än andra och när de kommer på tal så blir jag istället innestäng.

 

Mycket har ändå förändrats för mig detta året, för de jag håller närmst har jag börjat visa mina brister för mer och mer. Börjar ta tag och prata om dem för de personerna. Men det är absolut det svåraste och jobbigaste jag vet, dock är det något som stärker mig i min gena personliga styrka i att vara stark med. Men på något sätt är det alltid något som fattas i ordet och det är egentligen inte själv ordet utan avsaknaden av fysiska kontaktad när den är som mest saknad.

 

att bo själv gör ju inte avsaknaden mindre direkt utan mer jobbig. Att inte har någon vid sin sida som kan krama en när man är i behov av det som mest. Det är de stunderna som den starkaste personen behöver en fysisk kontakt för att kunna bevara sin styrka.

 

För att rama in det lite mer exakt så lägger jag till bilden som visar allt jag önskar att människor runt mig kan göra. Att visa att de finns där och ser mig med de svagheter jag vill visa men inte vågar eller kan.

Har idag för första gången testat på Cross Fit. Mycket speciellt får man ändå säga, mycket arnvändning av sin egen kropp, på ett träningssätt som jag verkligen inte är van vid. Intressant och roligt. Man inser hur tufft träningspasset verkligen var. Är nu helt slut i axelarn, orkar verkligen inte lyft armarna över axelhöjd mer för denna dagen. Stior frågan är hur blir det i morgon? vill jag vet, nja inte i nu läget. Får nog köra ett litet träningspass på jobbet innan arbetspasset startar. 

 

Men en sak hann ikapp mig på träningen och det är hur mycket jag saknar en gemenskap, en gemenskap jag aldrig direkt har haft heller. Ensamheten har varit mycket stor under en mycket lång tid i mitt liv. Men att flytta till en stad och försöka hitta nya vänner är lättare sagt än gjort. Alla jag känner och umgås med är kollegorna men hur ska jag finna ny vänner utanför arbetet? hur gör jag det bäst? 

Nu när lägenheten är näst intill klar efter flytten så märker jag av hur mycket tid jag nu har till att göra en massa saker och åter igen står jag där att göra alla sakerna själv. Jo vänner har jag men de har alltid varit på långt avstånd hela tiden oavsett vart jag än har bott. 

 

För skoj skull så skrev jag singel i Borås på google och ser hur olika dejtingsidor radar upp listan efter det sökfältet. Men jag har testat dejtingsidor och stötar bara på en massa folk som gör mig bara mer förbryllad på om det ens finns något att finna vänner eller en partner ens. 

Tiden swishar fram och rätt som det är har jag nu haft nyklarna till lägenheten i en månad. Njuter fortfarande varje dag att kunna bo så centralt som jag göra. Kunna ta en lång härligt promenad till och fram jobbet och låta bilen få stå. Så ofattbart men så otroligt skönt på samma gång. 

 

Idag kommer jag ha alla möblerna på plats i köket, vardagsrum och sovrummet. Vad passar då inte bättre än att få hallen färdigmålad upp till? Inväntar att målarn ska komma tillbaka från frukosten så att han kan börja måla hallen i Noble Blå färg. Kommer bli här kombination till de mörkbruna listerna runt karmar och golv. 

 

För övrigt fick jag byggt ihop köksbordet idag som kom i tisdags. 

Flytten är överstökad, det som är kvar är att packa upp allt och invänta leveranser på möblerna som är beställda. 

 

Vad passar inte bättre än att kunna gå och pula och har sig i sitt egna hem. Skapa sig det hemmet man själv vill ha?, det är ändå rätt mysigt får jag lov att säga. Hittade soffbordet och ett avlastningsbord på Mio i tisdags och beställde hem det under gårdagen. Soffbordet kommer bli en toppen bra komplement till soffan som jag så innerligt hoppas på att få hem v 39. (hålla tummarna att jag får den då). 

 

Men det absolut bästa av allt är ju ändå att kunna ta sig en promenad ner till torget, cikulera i lite olika butiken för att sedan gå till Knalleland och handla kaffebryggare och där efter ta sig en promenad hem. Det absolut bästa känslan någonsin. Att bo på landet är bra härligt på sitt sätt men att kunna ta en promenad för att handla saker är ändå det bästa. Slippa ta bilen bara för att jag måste inhandla något, det är lyx för mig. Älskar mitt nya hem som sakta men säkert börjar förvandla sig till boning jag vill ha. 

 

Sitter här i min nya lya och inser att ett nytt kapitel har startat i mitt liv. Jag har flyttat till lägenhet ca 200 m från torget i Borås. Känns så konstig och overkligt men ändå så verkligt. 

 

Fick tillgång till lägenheten i måndags och nu sitter jag här på lördagen och sista lasset med alla möblerna gjordes idag. En del saker är kvar i huset men de kommer att få flyttas under onsdagen när jag har vägarna förbi för att vara på sista onsdagsträningen i Falkenberg. Då är det mest krukväxter, tavlor och andra små ting som får plats i bilen. Ska då även lämna tillbaka släpet som jag fått låna av en på Falkenbergs Motorbana. 

 

Trotts att det känns så skönt med flytten så är jag ändå orolig för Zingo. Under hans 12 år som katt så har han bara flyttat en gång och det var när han var 9 veckor gammal. Att bli innekatt är en stor omställning för honom. Han har nog förstått under senaste veckan att det är nya saker på gång men att flytta och bli innerkatt kanske inte är hans motto, men han är så speciell så att jag kan inte lämna honom till vem som helst heller. Jag ger honom en ärlig chans att testa på det sina sista år som innekatt i lgh, även om det kanske inte är det fullt optimala för honom men jag måste ge honom en chans. 

När han kom in i lägenheten första gången idag så gick han runt och spanade in varje vrå och skrymsle. Men nu de närmsta 3 timmarna har han varit under min säng. Ändå kommit från när han jag letat efter honom och kelat en stund med i mellan åt men håller sig för det mesta under min säng. Nya ljud och ny miljö, hoppas så innerligt att han vänjer sig och vågar sig fram mer. 

 

Efter all bärande med möbler är det rätt skönt att sitta ner i fåtöljen och kolla på lite film. För än så länge har jag ingen soffa, men hoppas på leverans av den inom 1 vecka. Men nu ska jag fortsätta kolla på filmen innan jag kanske plockar upp några lådor till. 

Vardagen går med toppar och dalar, vilket menas att det varierar en del mellan dagarnas händelser det senaste. Topparna är det bästa som jag abslut njuter för fullt av. Den bästa toppen för stunden är att jag fått förlängt mitt vikariat på ambulansen till årsskiftet och så glad jag är över det, mycket är tackvare de helt underbara kollegorna jag har i Borås. Efter lite om och men så fick jag även förlängt min tjänstledighet i Varberg vilket jag är mycket tacksam över. 

 

Dalarna är att det är segt att få tag på boende i Borås, eller snarare över allt. Inte lätt med tanke på hur länge jag har kämpat med att skaffa ett boende där varken min mamma eller pappa har ägt eller bott. Men förhopningsvis kan detta vänder. Inväntar lite positivt svar om en lägenhetsvisning på en 3:a i Borås. Håller tummarna, känns den bra så kommer jag slå till på 1:a handskontrakt. HAr mailat och ringt samt gjort intresseanmälningar till 10 olika hyresfastighets bolag i hela Borås. Några nitar men håller nu tummarna för denna 3:an. 

 

Kameran har jag lyckats damma av igen, blev ca 350 bilder på en fölunge under gårdagen. Att redigera och gå i genom dem tar som sagt tid men som jag njuter och ser dessa fina bilder för det värt att arbeta med dem. Speciellt med en så jäkla sött föl så gör man ju allt man kan för att få njuta extra mycket av dessa fölbilderna med. 

Inser att jag är verkligen inget vidare bra på uppdatering här, men så kan det var när livet går framåt och prioriterar annat. 

Sedan senast har jag fastnat i en tv serien Lucifer på netflix. Svårt att släppa tagen om avsnitten för sömn och andra saker. Är nu mera farligt att sätta på min ny tv och fortsätta titta på serien. 

 

Med tanke på ny tv så har jag uppgraderat mig till smart tv Samsung 50". Kan nu direkt kolla på netflixa och Viapley på tv istället för att behöva starta datorn och sedan vidarekoppla med hdmi kabel. Vilket är riktigt skönt att slippa. I samband med köpet av tv så passade jag även på att köpa en ny bakassisten vilket blev en ankarsrum och under morgondagen blir det bröd och kanelbullebakning som uppladdning inför 5 dagars arbetspass vecka som vankas. 

 

Angående jobbfronten så väntar jag nu bara på besked. Får jag det beskedet som jag hoppas på från chefen så kommer det blir uppsägnings från min tjänst i Varberg men det återstår att se. Väntan kan både vara riktigt seg och olidlig. 

Då var första veckan på sommarviket avklarat. Blev tre dagars utbildning denna vecka med avslut av PS - sjukvårdsledning. Blev allt förvånad över mig själv när jag klarade det skriftliga testet med 100%. Härligt var det att se resultatet efter den sista praktiska övning/testet. 

 

Annars avslutade det med arbetspass i ambulansen under nationaldagens värme. Nu under dagen har jag istället spänderat några timmar i Ambulansen på Anderstorps Raceway. Lugnt pass och alla MC förarna höll sig på hjulen. Lite långtråkigt men bättre det än att de skadar sig. 

 

Helgen blir att arbeta i trädgården, klippa gräset och gräva upp en nya rabatt. Ska även passa på och träna på gymmet med.