Dagens ridpass
Kolla in damen själva, helt underbar när hon hänger med på noterna.
Varför just detta?
bakom varför man börjar med det, tänkte dela med mig om mina
första tankar om varje grej som jag började, stämmer detta in på er
eller har ni andra tankar bakom era dela så får ni gärna berätta om
dem.
Ridning
Det hela började med att kah fick rida lita på mina kusiners Fjording
coh Gotlandsruss när man var och besökte dem i Halmstad. Jag fastnade
för det hela då och sedan vid 7 år fick jag börja på ridskolan.
Då tyckte jag det var jätte roligt och längtade alltid tills nästa vecka
för att få rida och vara nära hästar igen.
Nu några år senare har det hela utvecklat sig mycket mera, hästar och
stallet är min fristad, där jag kan vara för att koppla av och kunna känna
att vardagen är någon annan stans även om jag vet att man ska passa
tider med mera.
Man har ett andrum och känna att man gör nytta för någon annan samtidigt
som man har kul. Man får känna hur det är att ha ansvar, komma på
nya idéer över hur man kan utveckla sig själv, ha roligt och känna hur
man lär sig nya saker trotts att man tror att man än fulllärd.
Gymmet/Träning
Har aldrig varit intressrad av detta förens för 3 år sedan. Det började helt
enkelt med att jag kännde mig stor i hela kroppen, hade ingen ork att göra
något över huvudtaget. Hittade en stor mottivation till att börja träna, för
att bygga upp muskler som jag inte använder i ridningen samt för att öka
chanserna till att gå ner i vikt på ett bra sätt.
Nu tre år senare känner jag mig betydligt mycket sundare, jag mår bättre
och har framför allt orken till att göra en massa saker samtidigt som jag
blir smidigare i ridningen med. Har jag inte tränat någondag i veckan
börjar jag klaga på mig själv över att jag inte har gjort det.
En annan anledning till att jag gymmar är för att stärka upp min kropp till
att kunna klara av tunga lyft som gäller inom sjukvården, idag har vi
lite tunga lyft på jobbet och just för att jag ska klara av dessa så krävs
det att jag lyfter på rätt sätt och med rätt muskler och då underlättar det
om man har byggd upp dem sedan innan.
Men tänker jag ännu längre frammåt på mitt drömyrke inom ambulansen
så är det mycket lyft som gäller och då gäller det att jag har gått in för
att träna upp och kunna lyfta t.ex, en herre på 120kg även om man är
två stycken så blir det tung för en otränad kropp.
Nu undrar jag varför just ni håller på med det ni göra, vad är tanken bakom
det hela. Är det för att det är roligt, stänrka upp dig själv, eller för att du ska
må bra fysiskt och psykiskt. Tänk efter själv och meddela gärna hur ni ser
på det hela.
Omstruktuering
Kommer att byta ut och ta bort till lite kategorier, ny design kommer
även att pillas ihop för att sen komma upp på bloggen.
En omstrukurering helt enkelt. Det kommer att behövas för att
göra bloggen mera fräschare.
Så invänta förändringar här :) !
Take those dreams and make them come true
nu att vara här inne med. Få se vad som händer här näst ikväll.
Kanske börjar pilla med ny design till bloggen men sitter fortfarande och
funderar ut över hur den ska se ut och vilka bilder jag ska ha och mera.
Ja det är den stora frågan som jag alltid har problem med för att få
ihop en bra header till bloggen.
Men något som jag verkligen älskar med headern som kommer sitta kvar
länge är texten jag har:
eng. Take those dreams and make them come true
sv. Ta dessa drömmar och gör dem till verklighet.
Något som man ska sträva efter, visserligen kommer inte alla drömmar
till verklighet men många gör det beroende hur hårt man kämpar.
Texas och Bx.
Team RS
med och kommer nu fram med det hela. Hon heter Sofia Magnbrant
och har rne ny startad blogg vid namn Team RS.
Finner hännes länk här!
Är riktigt nöj över både headern samt designen som jag arbetat med
för just hennes blogg. Hon började med sina inlägg under gårdagen
me jag anser redan nu att det är en bra blogg och Sofia skriver bra
med. Värt att läsa.
Mitt besök på sjukhuset
Som ni kunde läsa om under början av Maj så låg jag själv inne på
Varbergs sjukhus på avdelning 2B Kirurgen efter att ha åkta på
Blindtarmsinflammation. Det var inte direkt roligt då min och Mercy
tävlings debut skulle ske den 1 maj på hemma klubben Valsängs RF.
Men vissa saker kan man trotts allt inte bestämma över.
Fredagen den 29 April var jag ute och arbetade runt 18 tiden på kvällen
fick jag en attackerande magknip som började runt navel och spreds
sig ut i hela magen. Hade några stycket som jag skulle åka till så fick
ta den som var närmst och sedan åka till kontoret. Väl inne på kontoret
så satt jag på toan i säkert 20-30 minuter, under tiden jag satt där
kännde jag hur trycket i öronen ökade och sedan hur det var påväg att
svartna för mina ögon och då försvan mag knipet och smärtan flyttade
sig diagolant neråt höger. Smärtan gjorde att jag nästan svimmade.
När jag reste mig för att gå ut från toan så kunde jag inte gå rakt
det var som en stor fjäder som har rostat så mycket att den inte
gick att spänna ut. Gick som en fällkniv som man brukar förklara det hela
och ont hade jag. Satte mig ute i allrummet på kontoret och smärtan
tog då nytt tag så att jag satt och skakade av den. Lyckades snacka
ihop med med mina kollegor om hur vi skulle fortsätta med resten av
kvällen då jag knappt kunde gå av smärtan vilket gjorde att jag inte våga
sticka ut och arbeta och köra. De lyckades peta in de tre jag hade kvar
och där satt jag på kontoret och velade för mig själv över hur jag skulle
göra. Hade knappat in 112 men lät bara mobilen ligga på bordet.
Efter att ha suttit där i ca 2 timmer så var klockan till slut halv nio och
smärtorna hade avtagit lite så att jag kunde gå hyfsat rakt. Vilket
gjorde att jag körde hem på något konstig vänster så gick det kanon
och hem kom jag. Väl hemma la jag mig i soffan och kollade en stund på
tv, hade fortfarande ont men inte samma skarpa smärta som när det
började. Klockan gick och höll på en liten stund med datorn innan klockan
blev 23 och gick och la mig. Sov till och från och kunde aldrig hitta ett
skänt läge så att jag kunde sova. Vaknat till och från av smärtan och att
jag låg och kallsvettades. Klockan hade hunnit bli halv ett innan jag
beslutade mig för att ringa 112, berätta mina symptom, vart jag var
någonstan och fick även säga att jag inte hade någon som kunde köra
mig och taxi ville jag inte heller ta, de skickade iväg en ambulans.
Under tiden jag väntade på att ambulansen skulle komma så packade jag
snabbt ihop en påse med det növändigaste jag skulle behöva om jag
blev inlaggt och då fann jag även att jag hade lyckats få med mig en
massa larmnycklar hem vilket jag och jämrade mig för en stund. Såg då även
att det lös hos grannen så ringde upp dit och de kunde fixa in nycklarna
till jobbet under morgon nästa dag. När jag hade fixat det så gick jag och kröp ner
och försökte hitta en bra ställning i soffan. Kollade lite på DR. Quinn men
smärtan distraherade mig en hel de.
Ambulansen kom och förklarade min anamnes (sjukdoms historian) för dem
fast mera ingående så att de kunde bilda sig en bättre uppfattning, de tog lite
kontroller som blodtryck, puls, temp, palperade(undersökte) magen innan
jag hängde med dem ut till ambulansen. Under resan ner till Varberg var lite
skakigt men hade en låg smärta just då som låg på en 4 i skala mellan
0-10 som de går efter.
Kom in till akuten på Varberg runt halv två tiden, tog ca 15 minuter innan jag
rullades in på ett av rummen, togs en del blodprover och fick en kanyl kvar
i höger armen. Tog nog ca 15 minuter innan läkaren kom in och drog då
på nytt anamnesen för henne och hon palperade magen, lyssnade på hjästa
och lungorna. Gick ut och gjorde urinprov som visade hade för mycket
vita blodkroppar som de även fann i blodproverna och att snabbsänkan var
hög och ihop med mina smärtor så valde de att lägga in mig på avdelning
2B Kirurgen. Fick dropp innan jag rullades upp till avdelningen.
Klockan var närmare strax efter 04 på lördag morgon den 30 April. Kom ner
i sängen och somnade snabbt där efter, sov i ca 1 ½ tills de kom in och tog
tempen samt nya blod prover. En halvtimme senare bad jag efter smärtlindring
och fick då en flytande form av panodil då jag fick ligga fastande.
Smärtstillandet gjorde att illamåendet försvann som då hade kommit samt att
smärtan dämpades något igen. Sov till och fram under förmiddagen då jag inte
hade sovit så mycket alls sedan natten där på. Fram mot 13 tiden kom
dagens avdelnings läkare in och undersökte mig och han beslutade då att jag
skulle åka ner till operation och kolla hur blindtarmen såg ut.
Efter en stund så skulle jag gå in och duscha men efter som smärtan hindrade
mig från att göra de saker jag behövde göra så fick jag morfin. En spännande
upplevelse det med. Låg och fokuserade blicken på en punkt på väggen mitt
emot mot mig. Rätt som det var började den punkten snurra runt runt motsols
och blev yr. Det höll på så i ca 5 minuter innan det slutade snurra och jag kunde
gå in och duscha med hibiscrubben.
Tiden vandrade iväg och man blev smått små sugen på mat allt när de kom in
med brickan till rums kamraten, irriterande var det men samtidigt var jag fortfarande
trött av smärtan och att man inte kunde sova i med än 15 minuter i sträck plus att
jag enbart låg i en och samma ställning hela tiden blev det inte enklare heller.
Men fick några trevliga samtal samt att en hel del smsande som för drev tiden
något. Pappa kom och hälsade på mig efter arbete vid 21 tiden. Pratade en längre
stund och kollade på tv. Han åkte sedan hem vid 22.15 för att sova, själv somnade
jag rätt så snabbt men blev väckt 40 minuter senare att det var dags att rulla
ner till operation. Fick vandra upp och gå och tömma blåsan och lägga sig till rätta
sen i sängen.
Kom ner till det förberedande rummet där jag fick hoppa över till operationsborden,
fick meddela min vikt och längd. Fick sedan varma slagst strumpor fast i täckers format
som jag fick trä benen i och sedan en varm lättare täcke över mig. Fick sätta på mig
en mössa och stoppa in allt håret i. Rullades sedan in till operations salen där de
kopplade upp mig på en monitor som bevadade mina hjärtslag samt puls.
Fick syrgas mask. Tog av mig glasögonen och en stund senare hör jag bara att
de skulle börja, narkosjuksköterska bad mig ta djupa andetag vilket jag bara han att
ta en gång den var allt borta.
Vaknade upp på intensiven, torr i munnen och kännde hur saluven var intorkad
i munnen och det irriterade mig så mycket, såg inte till mian glasögon som jag hade
velat ta på mig så att jag kunde se klarare men hade en annan slags smärta när jag
vaknade med. Den smärtan jag hade tidigare var bort och kunder den istället
placerad under naveln där det hade gjort ett av titthålen. Efter ca en timme som jag
var medveten om fick jag sen återvänd aupp till avdelningen och då var klockan strax
efter 03 på söndag morgon den 1 Maj.
Vaknade vid 6 tiden på morgon av att de skulle ta den dagliga tempen och somnade
sedan om igen innan de kom in med panodil i tablett form. Jag fick nu börja äta och
dricka som vanligt men till frukost var det bara vätska som intogs frammåt lunch
fick jag börja äta lättare måltid. Pappa var även och besökte mig under morgonen
och fick då se en anna klara soms att på sängkanten iallafall och som inte låg rak
lång i sängen.
Under dagen hade jag inte kommit igång med att kissa vilket slutade med en massa
bladderskaning (mäter urinmängden i blåsan). Blåsan hade gått i baklås vilket kan
hända efter operationerVilket gjorde att jag stod inte ut med att sitta på toa i 10 minuter
och inget hände plus att jag kände att hade en del att tömma vilket gjorde mig trött
och irriterad över bara det. Till slut satte de en kateter för att hjälpa mig att tömma blåsan
och sedan komma igång på nytt vilket var det som behövdes. KAD (Kateter) var nykeln
för mig i detta läget.
Dagen forsatte fram och jag var uppe och gick en del i rummet, satt och sydde på
broderiet jag hade med eller så läste jag ut en bok som jag hade med mig.
Dagen efter så var målet att jag skulle tömma blåsan så att det var max en dl kvar
vilket tog mig en längre tid innan det fixades. Ronden kom in och jag fick till slut
beskedet över att jag kunde åka hem, fick med mig sjukskrivnings papper som
jag skulle skicka till försäkringskassan samt lämna till min arbetsgivare.
Var sedan sjukskriven i 2 veckor. 
Så här såg min mage ut efter titthålen som gjordes. Lagom snyggt men
bättre ser detut när det har läkt så fint och förbanden försvann 2 veckor
efter operationen varav stygenen 11 dagar senare.
what are Words - Chris Medina
Inte klokt hur man orkar ta sig genom det hela och skriva en sådan tårgripande låt.
Man undrar vad livet egentligen har att erbjuda.
2 månader innan Chris Medina skulle gifta sig med sin flickvän hamnar hon i en tragisk trafik olycka,
hon klarar sig med ett handikap. Han tänker fortfarande gifta sig med henna trots det hela och det
är verkligen starkt, många skulle sticka iväg för att slippa genom gå det hela men han, han stannar
kvar. Det är verkligen stark.
Starkt är det verkligen att få till denna hjärtgripande låt som jag bara inte kan sluta lyssna på, för det
stämmer, passar in så himla bra på livet. Sina änglar ska man hålla tätt intill sig och bara låte dem
försvinna.
Andligt
med det andliga, vet ej vad det är men något är det. Det märks mest
när jag mediterar, allt fler saker sker och händer om inte annat så
har det hänt en hel del nu under våren bara.
För er som undrar så är jag medial av mig, men är under utveckling
av den fronten. Många tror ju inte på det andliga eller liknande men det
är ju upp till och var och en vad man tror på eller inte, jag har själv
sätt min lilla syster för inte så länge sedan (hon dog för 18 år sedan).
Även farfar och morfar har jag sätt. Det har ökat mer och mer av att jag
känner av att de är i min omgivning, de vill förmedla något men jag
kan ännu inte uppfatta dem fullt ut.
Det som jag märk som märkligast nu under våren är att efter att ha
haft hjärtklappning som inte visar sig på pulsen. Hade det i två dagar
och 1 h efter att det slutade så larmades det till 112 att ett av grannhusen
stod i brann. Senare en månad och lite till hände samma sak igen att
hjärtklappningen kom, samma dag som den upphörde så visade det
sig att hon som ägde huset vi bor i innan oss hade gått bort.
Det är något speciellt men jag undrar så mycket vad de vill förmeddla
till mig om just detta.
Andligheten är vad man tror på, våra bortgånga anhöriga finns alltid
omkring oss och har koll men de kommer när man behöver dem som bäst
men som sagt det hela har en stor betydels över hur man tror på det
hela. Hur öppen man är.
Frågestund
Ni kan ställa vilka frågor ni är inresserade av att få svar på,
kan vara inom ridningen, mig, mina bästa övningar med mera.
Det är bara att fråga på, svaret kommer upp under slutet av
veckan.
ödet och livet
händelse som sker, som gör att livet tar slut.
Man vet att den dagen alltid ska komma då man ska lämna jordlivet
men vad man inte är beredd på är hur döden kommer oss in på livet.
Det som jag fruktar mest är när man hör alla barn som dör i cancer,
bränder, drunkningar och trafikolyckor. Det sätter spår inom oss
både som föräldrar och nära anhöriga, inte bara dessa grupper utan för
vårdpersonal och annan insats personal som befinner sig på plats för
att hjälpa barnen i nöd.
Något man även undrar är varför föräldrar till småbarn samt har barn upp
i tonnåren råkar ut för något och misster livet till. Tänk alla de barn och
tonnåringar som plågas av att mista en förälrer, varför sker detta?
varför dem?
Det är något helt annat när man är gammal då vet man att man har livet
bakom sig och accepterar det hela på ett annat sätt jämfört vad man
gör när de är en yngre person som råkar ut för det.
Jag själv jobbar inom äldreomsorgen och höra mycket berättelser över
hur de äldre ser på livet, många är så tacksamma för livet de har haft
medan andra kanske har misst en liten del av livet redan som unga genom
at ta sig i genom sorger när de var yngre.
Eller hör allt ihop med ödet, det var ödet som hade sagt sin händelse att
just den personen skulle missta livet för att de anhöriga skulle få genom
gå just den sorgen eller att de skulle förändra deras liv på ett annat sätt.
Ödet är verkligen väldigt drastiskt, man kan blir kör och träffa en helt
ny person och det har med att ödet att hända så man ska hjälpa denna
personen på något sätt men så kan det vara en tråkig händelse som
ödet förut ser ska hända som att missta en anhörig.
Tror ni på ödet? har det hänt er något som får er att tro på ödet? eller
är det bara en stor myt? berätta gärna vad ni tycker om ödet och livet!
Travare
enbart ska hålla på med det den är fram avlad till att göra.
Just trav är det de är framavlade för, men vad gör man då de travare
inte gillar att trava fram på en bana. Är det ett sto så avlar man vidare
på dessa och hoppas på mera bägttre avkommor eller så säljs de billigt.
De som inte blir sålda går oftast till slakt.
Många säger även att det är ovana ryttare som köpter travare för att
de är så billiga men samtdigit lär man sig mycket på en travare ridmässigt
som om man skulle göra på en framavlad dressyrhäst eller hopphäst.
Vad jag menar är att man alla fördommar sätter stämpel på rasen.
När jag flyttade ner från Tjörn till min pappa i Gällinge så letade jag en
ny häst att hjälpa till och ta hand om, jag provade de allra flesta hästarna.
Det var travare, kallblod, svenskt halvblod även en andalusier. Men den
som jag fastnade för var ju en travare, höll på med den travare i nästan
tre år innan jag bestämmde mig för att leta efter en ny att ta hand om.
Mercy kom då via ett samtal och två veckor senare började jag ta hand
om honom.
Men åter tillbaka det det jag vill ha ut, med rätt träning och uppbyggnad
kan en travare klara av samma saker som en helt annan ras. Visst de har
oftast problem med att fatta galopp och bibehålla den men med mycket
galoppträning och rätt uppbyggnad av muskler kan de allt fixa det utan
problem. Jag har höra travare som hoppar 1.50 cm utan problem och även
som går högre dressyrklasser, visst det är inte vanliga de i de sammanhangen
men de kan fixa allt lika mycket som en annan ras.
Jag själv anser att travarna är mera tåliga, de klarar av mera saker vid
ansträngningar, det är inte ofta jag hör att en ridtravare blir skadade med
en sena eller liknande utan det brukar klara av en hel del. Nu ska man ju
aldrig säga aldrig om de visst de kan skada sig som alla andra hästar
men har som sagt inte hört mycket om sen och liknande skador bland travare.
Tålamod
Det finns många saker som jag har otroligt lite tålamod till medan
jag har större del till annat. Men varför tar jag nu upp just om
tålamod?
Jo, just för att det är oftast grunden till att man inte kan vänta in det
som man söker efter eller att man till och med kan hindra hästen från
att visa det som vi vill ha. Tar det för lång tid så ger man oftast väldigt
fort upp. Vad man ska tänka på med hästar och andra djurs närhet är att
det är samma individer som vi är och har olika lång tid att uppfatta
det vi är ute efter.
Jag själv har väldigt dåligt tålamod med små pillriga saker som jag håller på med
och som sedan inte går som jag vill, medan när jag håller på med Mercy
så har jag lärt mig att han är svår flörtad och är inte den som ger sig
i första taget och då är det även viktigt att jag inte heller ger mig i första
taget. Men oftast är det alltid tiden som hindrar oss ifrån att kunna vara
tålmodig en längre tid.
Mercy går gärna iväg för att se vad jag kommer göra åt det, när jag går
efter honom och håller mig i höjd med hans bog men ändå går en bit
ifrån honom så början han tänka och undrar vad jag vill. Stannar han
upp så stannar jag upp med, vänder han håll eller visar tecken på att
göra det så går jag till andra sidan, detta gör att han får tänka
mycket mera. Här gäller det mycket att jag ska ha tålamodet och vänta ut
honom så att han ska ge upp och jag kan komma fram till honom.
Att hämta honom i hagen har tagit mig upp till 1 timma en gång men jag
gav mig aldrig. När jag blev arg och frustrerad gick jag där ifrån en liten
stund för att lunga ner mig och sedan gå tillbaka och börja om med nya tag.
Det är en i stallet som har sagt att hon inte skulle klara av honom när han
är sådan och skulle inte ha ridit över huvud taget. Men jag har hört mycket
gott om att jag inte ger mig och detta har just med hur stort tålamod man
har och vad som får en att fortsätta.
Jag har sätt många förbättringar som han gör i mellan åt och kommer till
mig till och med i ibland i hagen och dett får mig att kämpa och ha det tålamodet
för honom.Man får ta vara på de stunder som är bra även när det är i motgångar.
Det som gjode att jag nu börjat lära mig horsemanship och få mera perspektiv
över hur hästen tänker och funderar är just Mercy som har fått mig på de spåren
samt att han står i stallet med en mycket trevlig stallägare som är gått igenom
liknande saker.
En ryttare med mycket tålamod har förmågan att komma långt. Går det inte
som du vill för stunden stanna då upp och se vad som man kan ändra på, prova
gärna med nya saker och gör inte samma hela tiden om det inte funkar.
Hästar är vane djur provar man något nytt så får de tänka och komma fram till
vad vi vill.
Försöker jag få kontakt med hästen men den har inte fokusen på mig så försöker
jag göra det jobbigt för hästen. När han har fokusen på mig så blir det enkelt
då slipper han gå iväg eller springa. Han får då stå stilla och vara nära och det
är belöningen för att han har fokusen på mig.
Tålamodet hjälper en på vägen väldigt mycket. Har ni kort tålamod?
stanna då upp och försök komma på vad det är som gör att ni har kort tålamod.
Daglig utevistelser
Har sätt några olika exempel på hur hästar reagera och är om de
står inne längre tid på dagarna, istället för att vara ute.
Jag trivs verkligen med tanken om hur hästarna har det hos Bx.
Där går de ut runt 06.00 och komma in 21.00 vilket jag anser
är bra då hästen får vara ute så mycket som möjligt och har större chans
att röra sig fritt istället för att bara kunna vara ute mellan 10.00
och komma in runt 16.00.
Just detta togs upp i Equipage i September numret förra året.
Där jag textar ner de viktigare fraserna som skrivs ner efter att man har
intervjuat Marina Axelson Callum
"Man brukar säga att hästar har fem hjärtan. Fyra i hovarna och ett
riktigt hjärta"
Med detta syftar Marina på att det blod som pumpar ut från
det riktiga hjärtat blir försämrat blir det sämre cirkulation i hovarna
då hästen står stilla för längre, vilket kan leda till trögare blodcirkulation
och galliga ben. Ju mer hästen rör sig i sin natur ju bättre blodcirkulation
blir det till hästens hovar.
Något som man kan förknippa är just hovarnas kvalité. En häst som har
ståt mycket stilla i ett stall under tiden som unghäst har sämre hovkvalité
jämfört med en annan som har varit ute istället.
Får hästar stå inne en längre tid i box har de även en ökad förmåga att
bli rastlösa, samt att välmåendekan minska. Nu menar jag inte att det är
så för alla hästar för de är fortfarande individer som är olika och som
gillar olika saker.
"Påfrestningen på senor och leder ökar markant när hästen blir stillastående".
Syret har svårare att nå ut till senor och leder via blodcirkulationen om hästen inte
rör på sig, vilket ökar då påfrestningen av senor och leder när de inte får tillräkligt med
syre. Äldre hästar som är stela kan få problem om de inte får röra på sig dagligen.
Man kan även märka dettapå vid ridning, har hästen ståtti ett stall under dagen
eller i ett mindra hage och inte haft möjlighet av att röra på sig i det behov de behöver
har de behövts längre uppvärmning för att komma igång.
Medan en häst som har haft en stora hage att röra sig fritt i behöver inte någon lång
uppvärmning innan den är varm i alla senor och leder, just för att syre upptagningen
är då bättre i leder och senor.
Något som även påverkas när hästen står still eller rör på sig är just lungorna.
"Det råder alltid ett visst undertryck i lungorna som gör att dom spänns ut och när hästen
står still så förändras undertrycket och utspänningen blir sämre. Lungorna blir då
underventilerade."
Risken med underventilerade lungor löper större risk att åka på andningsbesvär,
där kommer också in mycket med att hästar hostar för att rengöra luftrören och lungorna
ifrån de som de har andats in under tiden de har ståt inne i stallet.
Det är det samma för våra lungor, är vi inte igång och rör oss och blir då liggande
till säng övar vi själva på att ha större risk att få lunginflammation just för att man
kan inte hålla igång lungorna med att byta ut luften.
Men om jag ska återgå till de jag tog upp i början av inlägget så har jag sätt en del
förändraingar över hästar som har stått inne en längre rid av dagarna jämfört tills
att de får vara ute kängre istället. Hästarna mår mycket bättre och har bättre välmående
när du får vara ute och röra sig fritt, vissa bettenden kan även försvinna om det
hör ihop med att de får vara inne längre än vad de behöver.
Gamla Tv-serier gör sig påminda.
som man var fast vid då. Dessa som jag kollade extra mycket
på var ER (Cityakuten), Dr. Quinn, Kvinnokliniken (Minns ej den
amerikaska titeln), Strong Medicine, Bay Watch.
Är du mjuk i handen? inte?
När ryttaren har en mjuk och följsam hand blir kommunikationen med hästen bättre, hästen trivs och tuggar mjukt på bettet. Illustration: Hella Stening.
- Rutinerade ryttare rider oftast med en bra hand, även om vissa använder sina händer känsligare än andra. Varje ryttare behöver jobba med att kunna rida med så osynliga hjälper som möjligt.
- Jag tänker mig alltid in i hur det är att vara häst och hur obehagligt det måste vara om ryttaren har ovarsamma eller okänsliga händer, säger Lotta Björe.
Hästen tar mer skada av om ryttaren rycker den i munnen än om hon till exempel sitter med uppdragna hälar eller lutar sig framåt.
Mjuk och följsam
Vad är då en bra hand? Handen ska vara mjuk och följsam mot hästens mun, och vara en förlängning av tygeln. Det är viktigt att handen är buren med armbågen lätt böjd, utan att handen blir för hög eller ostadig.
- Ett problem som jag ofta ser är en för låg och nertryckt hand eller en arm som är för rak. Då blir tygeltagen stumma.
Händerna ska hållas med en handsbredd mellan och handen ska vara omvriden så att ryttaren ser lite grann av de tre första knogarna på handen. Armbågarna ska vara mjukt böjda och hållas mjukt intill kroppen utan att klämma.
Tygellängden ska vara tillräckligt kort så att ryttarens armbågar hamnar något framför överlivet.
- Rider du med för lång tygel så kommer armbågarna för långt bak. Det leder till att armarna blir yviga och att du inte blir tillräckligt följsam i sprången.
"Finlir"
Tygeltagen tas främst genom att ryttaren öppnar och stänger handen. Första graden av samling är när ryttaren kramar en aning med handen för att göra en förhållning, medan första graden av eftergift är när ryttaren öppnar en aning på fingrarna. Olika hinder ställer olika krav på eftergift och yngre hästar kräver oftast en längre eftergift.
- "Finliret" sitter i händerna och ryttaren ska inte ge för mycket eftergift med armarna.
Ryttaren ska hela tiden ha en lätt kontakt med hästens mun för att den inte ska lägga sig i framvikt och bli hängande i ryttarens hand. Utan ett jämnt stöd är det svårt att rida i en bra rytm.
Gör som Malin!
Rutinerade ryttare har ofta bra händer och ett bra samspel med hästen på hinder, och det gäller även vid tidshoppning. De har förmåga att rida mjukt med bibehållen rytm även när de rider snäva svängar eller i ett högre tempo.
- Ett bra exempel är Malin Baryard Johnsson, som väger väldigt lite och rider lika bra på en Grand Prix-häst som på en 4-åring. Det ser alltid lika lätt ut och hon gör sina hästar väldigt känsliga för hjälperna.
Rätt betsling
Många ryttare säger att "min häst är så stark" eller att "min häst är så svår i munnen". Då beror det på att ryttaren inte har jobbat hästen så att den svarar på mjuka, känsliga hjälper. Det är även mycket viktigt att ha koll på hästens munstatus.
- Det är ryttaren som formar hästen. Ibland ser man en häst som varit väldigt uppbetslad med en ryttare och som plötsligt går jättefint på tränsbett med annan.
Det är naturligtvis skillnad mellan olika typer av bett och hur de verkar.
- Ett bett är inte skarpare än man gör det till. Målet ska alltid vara att rida med så lite betsling som möjligt och med en fin hjälpgivning.
- Däremot ska ryttaren inte vara rädd för att betsla upp hästen om det behövs, men då är det viktigt att ryttaren har den balans och följsamhet som krävs.
Skola ponnyn
Det kan vara svårt för små ponnyryttare om ponnyerna är allför starka. Då behöver förälder eller tränare ta sitt ansvar och rida ponnyn så det blir enklare för barnen.
- Ponnyn blir lydigare och barnen lär sig att rida bättre och med känsligare hjälper. Då kan de koncentrera sig på rätt saker. Anna och jag red ofta lillasyster Emmas ponnyer när hon var liten. Det underlättar om en ung ryttare rider på en skolad ponny.
- Jag tycker att vi borde vara mer noggranna med grundridningen i Sverige, redan på ponnystadiet.
Skaffa dig inspiration
När Lotta är på världscuphoppningarna ser hon vissa skillnader mellan hur olika tävlingsryttare använder sina händer. Hur ryttaren använder sin hand beror på hur han/hon är byggd och även på temperamentet hos ryttare och häst.
- Toppryttarna har oftast bra händer även om de rider på lite olika sätt. Alla bra ryttare rider med en "levande" och följsam hand mot hästens mun. Malin rider med en lägre hand jämfört med Rolf-Göran. Här gäller det att du tittar på dem som är bättre än du själv för att få inspiration.
Bra övningar
Det finns olika övningar som ryttaren kan använda för att träna upp sin balans och koordination och för att få en starkare skänkel. Då blir även ryttarens hand bättre.
- En bra övning är att byta sittben i vart tredje steg.
Att bli longerad är också väldigt bra. Då kan ryttaren koncentrera sig helt på sig själv.
- Rid med "väderkvarnsarmar", "mjölka kor" samtidigt som du lyfter upp det ena benet, vrider ut det från hästen och släpper ner det.
En annan bra övning är att stå i lätt sits och först hålla händerna på huvudet och sedan bakom ryggen. Att tänja på överlivet och titta bakåt är också en bra övning.
- Börja med att göra övningarna när du står stilla.
Lottas tips för en bra hand
* Handen ska vara en förlängning av tygeln mot hästens mun.
* Håll handen "buren" med armbågen lätt böjd.
* Det ska vara en handsbredd mellan dina händer och du ska se de tre första knogarna på handen.
* Det är du själv som ryttare som formar hästen.
* Målet är att du ska kunna rida med så lite betsling som möjligt och med mjuka, fina händer och full kontroll över hästen.
* Ung ryttare ska rida på skolad ponny/häst för att kunna koncentrera sig på rätt saker.
* Öva din balans, koordination och benstyrka för att få en mjuk och oberoende hand.
* Titta på ryttare som är bättre än du själv för att få inspiration.
Lycka till!
källa: www.tidningenridsport.se
TRÄNINGSTIPS: Hur ryttaren använder sin hand är viktigt för resultatet i ridning. Det första Lotta Björe tittar på när hon ser ett ekipage, är hur ryttaren använder sina händer.
Zingo
i på mitt rum, själv klart sticker ju Zingo ut genom fönstret
och passar då på att få fram kameran och fota honom lite.
Vilket move kom inte då? jo just denna.
Fixade lite på Photoshop så att man kunde se han uttryck i ansikten.
Igångsättning efter skador.
Satt och funderade en stund och minns de gånger som jag satte igång
Acke under tiden jag hade honom. Vissarligen var han ju inte skadad
men det var ju andra saker som gjorde att han blev stillastående.
När jag tänker på igångsättninger är den första tanken att man ska ta det lugnt.
Detta är för att hästens muskelatur och leder ska sakta få börjar arbete igen
efter en tags vila. Varför sätta igång lugnt är ju att minska skade risken för dem
som blir om det går för fort fram. Man kan tänka så här och sätta in människan
i det hela istället.
Om man har varit skadad, t.ex.brutit benet. När man har fått
av sig gipset sätter man inte igång och springer runt som en kapplöpare
direkt. Skulle man göra detta finns det stor riskt att benet som håller på och läker
ihop går av på nytt. Men tar man det hellre lugtn med små promenader och stöd
av kryckor och sakta men säker börja stödja på benet är det mindre risk att
man tar upp skadan igen. Samma sätt får man tänka på för hästar med om de
har varit halta eller skadade av senor och leder.
Sen beror det ju alltid på hur länge man har varit stilla stående. Har det bara varit
fär en en kort vila så kan det ta några veckor, men har hästen ståt en längre tid
som 5 månader eller längre så måste man låta igångsättningn ta lång tid.
När jag bröjade med Acke så hade han gått i hagen en längre tid vad jag förstod
det på ägarna, den första månaden tog jag ut och borstade honom och gick en kort
runda innan han få gå in igen. Det gjorde jag i två veckor. Sakta med säkert ökade
jag längden på rundan och när det sedan hade gått 1 - 1½ månad så började jag
använda mig av träns och sadeln när jag var ute och gick med honom. En vecka
senare satt jag upp och skrittade kortare sträckor för att han skulle få använda
ryggen mera. Allt efter som två veckor gick så red jag ut i skritt längre rundor.
Skrittade honom i lite över en månad innan jag sakta började trava honom lite
lätt på raka spår.
En månad senare trvade vi längre sträckor och hade jätte kul. Vi altinerade alltid
vägarna, vissa dagar gick på asfalt andra på grus och gräs. Han blev även allt mer
piggare för varje gång då han hade börjat få till baka konditionen och tyckte alltid
att det var kul att få komma ut på en ridtur. Jag tror vi hade kommit igång med
galoppen ett tag innan han gick ner igen. Det var mycket i skolan och andra problem
som var då och började om igen under våren fast då tog det inte lika lång tid.
Men man ska tänka på att man ska ta det lugn om hästen har ståt en längre tid.
Börja mjuk och ugn och stressa inte frammåt. Jag har satt konsekvenser där man
inte haft en lugn igångsättning efter skada, skadan kom då tillbaka och hästen fick
vila en längra period än vad den hade ifrån bröjan.
Tänk nu på att ta det lugn, lägg gärna upp en skemma per månad men skritt, promenad
och sakta bröjad äka turerna för att senare kunna komma igång med joggningen.
Mycket tänkvärt är det att sätta sig själv i den situationen som ähästen är i. hur skulle
du själv vilja komma igång efter en lång vila efter en skada?!
Medryttare
det är nyttigt att läsa om detta mer än bara en gång.
Inlägget la jag upp den 22 augusti på bloggen men nu får ni chans
at läsa den igen. Det blir som ett tidsinställt inägg då jag är iväg och
jobbar under kvällen.
Medryttare
med att ha egen häst eller vara medryttar med.
Jag själv har inte haft egen häst någon gång, jag vill det ju
hämskt gärna, men vet att jag inte har de pengarna.
Vid de tillfällen är det ju bra att vara medryttare på en häst,
men då finns det ju mycket annat man ska tänka på.
När man skaffar medryttar häst så tänker jag väldigt mycket
att jag ska fungera bra ihop med hästen samt även med ägaren.
Man ska kunna samtala med varandra och håll en dialog om
hur man ska ta hand om hästen, hur många dagar i veckan
man ska ta hand om hästen och liknande. Det är viktigt och
höra vad ägaren vill att man ska sköta och göra för att kunna
vara medryttare samt att kolla upp vad de har för regler i stallet.
Kan ta ett exempel som var nu i helgen. Jag åkte på en förkyllning
och hade näst in till feberfrossa under fredagen och kännde att
jag behövde stanna hemma och vila upp mig resten av helgen.
Jag ringde då ägaren på lördag morgon och berätta hur det
låg till med mig och hon tog emot min information så bra att
hon tog hand om Mercy under helgen och vi skulle höras av på
måndagen igen för att höra hur jag mår då. Detta kallar jag
en bra kommunikation mellan ägare och medryttare och det är
så det ska vara, speciellt att ägaren ska kunna lita på sin
medryttare är även det viktigt.
Jag har hört så många olika berättelser om ryttare som inte
har skött sig när de har varit medryttare hos andra, det gör mig
så besviken att höra. Visst har man varit där en gång i tiden men
samtidgt så måste man lära sig av det med.
Det här med att vara medryttare anser jag är en grej om man
inte har pengar för en hel månads utgifter året om som ska betalas
för hästen. Man kan då hjälpa till med en mindre summa som
man kan klara av och då fallar ju inte ekonomin för en heller.
Samt om man blir sjuk så kan man gå in och hjälpa varandra med
ens dagar, som nu jag åkte på en förkyllning och feber så gick
Mercys ägare in och tog mina dagar i helgen. Blir hon sjuk så kommer
jag att hjälpa henne. Detta hade ju inte funkat om man hade
hästen för sig själv och inte lät någon annan att ta hand om hästen.
Det är bra att de finns medryttare. Man ska även som hästägare
kunna lita på de personerna, samt att kunna ha en öppen dialog
mellan varandra så att man varken går om varandra med flit
eller så att man misstolkar varandra.
Jag är glad att jag går in som medryttare och hjälper andra med sina
hästar, det ger extra träning för mig att kunna finna de olika ridsätten
som varje häst vill ha samt att man lärs sig lika mycket som om man
hade en egen häst.
Charmör var jag halvfodervärd/medryttare på under 2 års tid
han har lärt mig att man inte ska stressa upp sig utan atta vara
lung och tydlig i sitt ridsätt.
Wow är det jag får fram.
en tjej som ritar och målar tekningar av hästar, personer och mycket
mer där till. Det som är mäst spännande är att se alla de bilder som
hon har gjort och även att se hur hon har gått tillväga.
Wow är ju alltid första tanken när man ser hennes färdiga bilder.
Nu undrar ni garanterat var hennes länk är någonstans och här
kommer den :) Elinasbubbla.
Hon är verkligen värd en stor titt.
Tusen Gånger Starkare
Tusen Gånger Starkare handler om en 9:a där man får förlja med i dem i klassrummen.
Det är de "coola" och de mindre populära som går i klassen. Det är ofta att det bara är
killarna som syns i klassrummet och över röstar tjejerna och läraren säger inte till dem
utan säger till så fort en av tjejerna säger något rakt ut utan att få ordet. Man får följa
Signe i hennes tankar och funderingar, men en dag så börjar det en ny tjej i klassen
som får ett uppdrag av läraren att hjälpa tjejerna att synas mera i klassen. Hon löser
den uppgiften helt korekt men till slut blir det att läraren sätter sig emot henne och hon
slutar skolan en dag. Förändringarna var drastiska men det hjälpte tjejerna att våga
ta mer plats och synas.
Mina tankar om denna film:
En mycket bra film som tar upp dagens lägen i skolan, det finns alltid de som tar störst
plats och de som tar minst plats och man kopplar alltid killarna till att vara stökiga.
Filmen tar upp dagens problem som finns i skolorna och denna filmen visade verkligen
allting angående detta. Jag vill verkligen att denna filmen ska visas för alla lärare på
skolorna runt om i Sverige för att den kan ge med sig en massa budskap samt att
hjälpa vissa att öppna ögonen för deras egna undervisningar, samt att det är bra för
de som inte riktigt vågar att ta plats själv ska se denna för att den visar att det skadar
inte att man säger ifrån och att det inte är farligt att ta plats i klassrummet.
En mycket bra inspelad film, fast irriterade mig ibland på att man enbart nästa hela
tiden fokuserar på ansikterna vid de mästa scenerna. hade gärna viljat att man filmade
hel överkroppen istället.
